Längtan till stugan, den går ju bara inte att beskriva.
Lugnet kom över mig så fort jag körde över krönet. Gräset och maskrosorna frodades långt över anklarna och bakom skjulet skuttade en harpalt iväg. Falkarna pep på himlen och luften stod stilla på verandan, stugan doftade solvarm stock och flugorna surrade i hörnen. Jag klippte gräset iklädd endast minimala shorts och när gräsklipparen gång på gång kvävdes och jag fick rycka igång den igen stod svettpärlorna som en fontän omkring mig. Sol, värme, fysiskt arbete, synligt resultat. Kan människan bli lyckligare? Senare satt jag mig på cykelryggen och pedalade iväg ringvägen runt och ner till stranden. Det doftade blommor och nysommar hela vägen och var grönare än jag minns det någonsin förut. Vid sjusnåret var det ännu trettiofyra grader i solen på havssidan. Tände eld i bastun och bar ner några ämbar vatten och när jag lade mig på laven hörde jag mig själv säga å fy faaan så härligt. Havsvattnet var lågt och varmt och lerigt och jag klev i det fyra gånger. Innan solen gick ner satte jag mig på verandan med mozzarellasallad, sashimi och ett glas kallt vittvin. När solen gick ner blev himlen först rosa och sedan blålila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar