tisdag 10 februari 2015

A som i influensa eller vArdag

Alltså, det vore ju bra om man uppskattade sin hälsa lika mycket när man är frisk som när man är sjuk. När febern och den fasansfulla influensa-feelisen (dvs värk i ögon, huvud, hud och hår och inälvor) äntligen dunstade kände jag mig som en ny människa, kanske den lyckligaste på jorden, like ever, och beslöt att uppskatta detta fantastiska tillstånd varenda dag hädanefter och aldrig mera klaga på små värdsliga motgångar.

(Nåja, vi anar ju hur det går med den saken.)

Igår kväll kom mina kära barn hem. Jag var mycket pratsjuk efter fyra dagar ensam på sängbottnen. Dialogen var mångskiftande, böljande, djup och givande.


Dialog 1. Mamman & Trettonåringen.
"Hur var skolan?"
"Bra."
"Ojdå, det var oväntat."
"Jag menade att det var bra att den tog slut."
"Vart ska du gå?"
"Och spela." (Daa-a?)
"Kan du inte sitta här en stund och prata?"
"...."
"Nämen gå då."



 Dialog 2. Mamman och femtonåringen.
"Jag vet inte om jag orkar laga riktig mat. Är det okej med spenatplättar?"
"Vad är riktig mat?"
"Spagetti bolognese."
"Laga spagetti. Men laga en skild sås åt mig, utan någon äcklig tomat i."
"Nämen nu får du ge dig! Jag har varit sjuk hur länge som helst och så ska jag stå här och laga skild mat åt dig, glöm det. Kom själv och laga!"
"Nå laga vad du lagar men sluta gnälla!" 


Är, trots allt, tillsvidare, typ den lyckligaste människan på jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar