onsdag 18 mars 2015

"Hej, jag heter Bopo och är en tidningist."

I matbutiken bongade jag det senaste numret av Koti&Keittiö. Visst har jag en helt bunt inredningstidningar hemma men det är helt förklarligt för jag söker ju faktiskt all tänkbar inspiration till min rätt nära förestående renovering. Slängde alltså ner tidningen i korgen och visualiserade, smått skakig av förväntan och otålighet, min kaffepaus.



Hemma igen samlade jag ihop posten innanför dörren och lade den på köksbordet. Såg i samma veva att jag fått ett reklambrev från Koti&Keittiö. Hah, tänkte jag medan jag rev upp kuvertet, early adopter som jag är har jag köpt er tidning redan innan ni skickade mig reklamen och den var således helt bortkastad!

"Hyvä Maria Ehrnrooth, 
mukavaa, että valitsit Koti&Keittiö lehden! Tässä on viimeisin laskusi."

Nej men ser man på.

Slog mig ändå trotsigt ner med det färska numret och min kaffekopp. När jag får mitt eget exemplar kan jag ju ge bort det, resonerade jag. 

Någonstans vid Josef Franks Vårklockor-tapet började klockorna ringa och jag insåg att detta nummer redan finns i min samling.

 
(Lyckligtvis köpte jag också Anna och Me Naiset.)

PS "Hej, jag heter Bopo och är en tidningist med begynnande Alzheimers."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar