måndag 9 mars 2015

Äpplet faller inte långt från trädet.

Ungdomarna bäddade faktiskt själva, och inte nog med det, utan bäddade också undan tidigt på morgonkvisten - (nåja, förmiddagen) - utan tillsägelse. Detta kunde bevisas genom att ett hopknycklat täcke och en sovsäck trillade i huvudet på mig när jag öppnade linneskåpet.

Pluspoäng för försöket.

För övrigt är femtonåringens rum från golv till tak belamrat med tomma limsaflaskor, kläder, urdruckna Juissi-tölkar, skolböcker, skrynkliga papper, klibbfläckar, klätterskor, slalomkängor, handdukar och tomma Beef Jerky-påsar. (Vem äter bacon som godis? Detta ger mig ofantliga obehag och en av tonåringarna jagade mig en kväll med en bit torkat kött och försökte tvinga mig att smaka. Där går min gräns, jag menar vad är detta - "Alive"?)

Denne min förstfödde som ärvt sin fars ordningssinne och mentala närvaro har plötsligt vuxit förbi mig så att jag får stå på tå för att krama hejdå när han går till skolan.



Den yngre sonen har å sin sida ärvt mitt fenomenala lokalsinne och enorma synfält som inregistrerar allt i sin omgivning. Förra veckan hade han träff med klassen utanför Ateneum och då fick vi studera Googlemaps både kvällen innan och samma morgon för att han skulle hitta fram. (Märkväl att han åker tåg till skolan i Haga varje morgon.) Idag är det träff vid Tölö torg där han har gått i sommakoloni fyra år i rad. Han hade inget som helst minne av hur han brukade ta sig dit. Reittiopas berättade att han kan ta 14 eller 18 i Femkanten. 

Vi kollade upprepade gånger på Googlemaps var Femkanten ligger, tills han kände sig säker på vägen. (Lyckligtvis är han ännu så kort att jag får knäa för att krama hej.) När han gick vände han sig ännu om och sa: "Jag ska gå åt höger, right?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar