Eventuellt varit lite på krigsstigen med min artonåring eftersom våra prioriteringar inte riktigt tycks mötas. Jag tycker ju att han eventuellt kunde söka sommarjobb och studieplats och läsa till skrivningarna, men han själv tycks tycka att han ska leva på chokladglass, spela FIFA och titta på fotbollsmatcher och ränna omkring med sina vänner på stan in på nattkvisten. (På en måndag.)
Nå, nu flyttade jag dem till sin Far och droppar ansvaret (som ju i abiturientens fall inte är mitt hursomhelst).
Chattade till artonåringen på eftermiddagen när jag antog att han var klar med psykologiexamen.
"Hej Freud, skriver du ännu?"
"Nej Sigmund, inte längre."
Han tyckte det gått hyfsat och vid närmare eftertanke var väl också min Mor orolig för mitt läsande i tiden. Detta minns jag inte annars, men hittade en gång bland gamla dagboksanteckningar en lapp jag lämnat åt henne under skrivningarna. Den löd ungefär så här:
"Jag är på kaffe med en långhårig kille - nej, knappast någon svärmorsdröm - och far sedan med flickorna till KY. P.S. Var inte orolig, jag har läst en geografibok idag."
Det blev tyvärr inget mer kaffe med den långhårige - och på KY hade alla killar collegetröjan intryckt i byxlinningen - men nog fem L och ett M.
Now, gotta go.
P.S. Var inte oroliga, jag går till jobbet på dagarna.