torsdag 31 december 2020

Gott Slut!

Nyårsafton i år skiljer sig en del från 2019. Då var vi i Mexico, intet on anande om vad som väntade runt hörnet.

I år har jag promenerat i snöslask med min kamera bara för att konstatera att bilderna blev så korniga i dunklet att de var oanvändbara. Badade bastu och fick skumppa på Mors terrass i ett ystert gäng tills det blev kallt om tårna. Som bäst bränner jaq vid min skysås och potatishalvor i ugn; rostbiffen är redan uppskuren.

Den yngre sonen är i stan, ensam hemma skulle jag förmoda, och den äldre tycks fira med sexton vänner i ett AirBnb-hus vid Kangasniemi. Ägare till det huset skulle jag inte vilja vara, men unnar nog ungdomarna detta efter korona-året trots att de trotsar restriktionerna.

Det här var min sista "obligatoriska" bloggpost i Bokstember; det klarade jag galant. Få se om skrivarlusten väckts till liv eller om det bara var måstebulla (pakkopulla).

Gott slut och hoppas vi ses mera nästa år! 

onsdag 30 december 2020

Äventyr på Arabiastranden

Lämnade nittonåringen i stan och körde till stugan för slutändan av min semester. Eftersom jag avskyr att gå i matbutiken så beställde jag för fösta gången någonsin mat för avhämtning i butiken. Alla lämpliga tidsintervaller i mina "egna" butiker var redan bokade när jag kom mig för att göra beställningen igår kväll, så det blev K-butiken på Arabiastranden. Googlade snabbt adressen idag på förmiddagen och körde dit i spöregn. Tyckte det låg rätt avsides, men fick lyckligtvis parkering precis utanför. 

När jag klev in och frågade efter min beställning såg de perplexa ut och det visade sig att jag var vid fel affär; K-CityMarket ligger i köpcentret en bit bort. Jag körde tillbaka, parkerade på gatan och gick in i centret och köpte lite skumppa i Alko och gick sen till butiken efter mina varor. Där visade det sig att jag borde ha kört upp för nån ramp och fått ta emot varorna genom bilfönstret typ. Nå, singel som jag är hade jag bara två kassar och hade inte föreställt mig att jag inte kunde avhämta dem till fots. (Jag antar att de flesta köper enorma mängder till sina sexpersonersfamiljer). Biträdet var väldigt hygglig och fixade fram min leverans ur bakrummet så slapp jag köra efter den.

Alltid lär man sig någonting. Hade varit ett mycket behändigt koncept om jag bara läst och följt instruktionerna. Och kört rätt på första gången.

Kurvade på vägen ännu via Borgå Sokos för att köpa en foundation som jag saknade. Den stod mig dyrt eftersom där var supeduperrea och jag köpte x burkar annan kosmetik samt två jackor. Hade troligen shoppat ännu mer om inte hungern drivit iväg mig.

tisdag 29 december 2020

Tecknen från ovan

Jag fick överraskande ett platt paket med posten. Mindes inte att jag beställt något vilket gjorde mej lite kallsvettig, men lyckligtvis var det ingen beställning jag glömt bort utan en julgåva från föreningen Kuvittajat Ry dit jag hör (inte som registerad illustratör naturligtvis, utan som kannatusjäsen).

Hursomhelst fick jag ett superfint skissblock i present och tänkte att kanske detta är ett tecken från ovan, att jag borde hoppa ur ekorrhjulet och sätta mej i någon mysig atelje slash butik och rita postkort hela dagarna.

En stund senare hade jag suttit två timmar vid min dator och gjort jobbrapporter och hjälpt en kollega över först chat och senare även telefonledes. På min semester*.

Man undrar.

* Inser förstås att om jag skulle vara min egen skulle jag aldrig ha riktig semester för att inte tala om alla andra förmåner som till exempel lön. Nittonåringen har som tur förmågan att ta ner mej på jorden när jag börjar lalla i de här banorna. 

"Inser du hur många postkort du skulle måsta sälja per dag för att det skulle gå runt? För att inte tala om hurdan drawer's block du skulle lida av; du vet ju aldrig nu heller vad du ska rita."

måndag 28 december 2020

Vad är det med den här flickan ikväll?

Några lediga dagar och genast börjar fantasin och inspirationen flöda; jag vill inreda, möblera om, skriva en bok, öppna en butik. Som om en helt avstängd del av mej vaknar till liv när jag får avstånd till jobbet som har varit minst sagt dränerande om än givande de senaste månaderna, halvåret; åren kanske till och med.

Någon gång borde man kanske lyssna på den intuitionen på riktigt?

Har semester hela veckan och är närapå lyrisk. Gick omkring på stan och använde mina julklappspresentkort och åt luddag på restaurang. Spanade också in en fiffig skoställning till Drumsö-lägenheten; den är utdragbar men tillräckligt smal i sitt minsta läge.


Om ni tar ett varv på det konkurshotade varuhuset så får ni kanske se hur den ser ut när man drar ut den till max. (Om inte någon expedit hunnit bygga ihop den igen efter att jag dissekerade den och flydde runt hörnet.)

En Facebook-sida för (aspirerande) författare gav mig följande prompt idag: "Slå upp sida tjugotre i närmaste bok och läs första meningen. Den ska avsluta dagens berättelse." Jag slog upp Ferrante - som jag förresten redan avslutat och ersatt med bok nummer fyrtiofyra, Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa, som jag fick av Far i julklapp och likt Ferrante verkar sluka i ett nafs - och avslutar såhär:

"Vad är det med den här flickan ikväll?"

söndag 27 december 2020

Ålderdomshemmet

Utplånade julmatsöverdosen med ett lass sushi tillsammans med nittonåringen.

"Vill du verkligen inte flytta hemifrån?"

"Inte egentligen."

"Men du blir snart tjugo?"

"Ja och du blir snart femtio. Varför flyttar du inte till ålderdomshem?"

lördag 26 december 2020

Pyjamasdag

Väldigt trevlig juldagskväll hos Brors familj igår. Skumppa - nej champagne faktiskt! - bastu, dopp i sjön och massvis med god julmat. Eventuellt uppstod några diskussioner om vems hren som var godast, hur någon kan köpa Ahti-sill och hur många olika saser* det ska eller får finnas på ett julbord.

Vid kaffet var alla rätt eniga om att julen firas utomlands nästa år, om bara koronan tillåter. Om resmålet rådde däremot tillsvidare ingen enighet (utöver hav, vin och golf).

Höjdpunkten på kvällen var när familjens yngsta körde in sin drone i taklampan, eller också sällskapsspelet Kuka kyseessä där det ställdes kvistiga frågor om vem i sällskapet som, till exempel, skulle skratta åt vitsar fast hen inte förstod dem eller vem som i hemlighet tycker att hens vänner saknar stil. Även här var vi oftast rörande eniga och trots gåvogivarens (undertecknad) försök så uppstod inget drama.

Nittonåringen som avskyr sitt körkort körde utan protester hem sin vindruckna familj vid halvtvåsnåret. Idag sov han till fyra och själv bytte jag bort min pyjamas först klockan tre för att gå ut en sväng och till matbutiken. När jag kom hem bytte jag till min onepiece; ett plagg som måtte ha uppfunnits på julannandag. Jag har idag läst ett par hundra sidor i årets fyrtiotredje bok; De vuxnas lögnaktiga liv av Ferrante; inte helt oväntat mycket fängslande. 

Upptäckte till min lycka att det kommit nya säsonger av Vår Tid Är Nu på Arenan. Mellandagarna är räddade!

Min hyacint säger att julen nu är över. Bra tajming.


* När vi firade jul på Kanareiöarna som barn var en av våra favoritförrätter Sparris med tva saser, som det stod på den svenskspråkiga menyn.

fredag 25 december 2020

My presence is a gift

Oj vad tiden går när man är ledig! Kvällen innan jul kom pojkarna på middag och bjöds på julmat. De åt skinka, potatis och gravlax men rörde inte hovmästarsåsen, rommen eller hrenen*.

"Vi är väl inte suicidal heller."

Det är ju positivt i och för sig; ungdomarna har det inte lätt med koronan så man ska glädja sig om de håller humöret uppe. 

Igår promenerade jag till Sandudd och sammanstrålade med Syster för att få hjälp med att hitta släktgravarna 🙈

På julafton tittade jag på juliga serier och filmer, föråt mig på julmat och sov över tio timmar. Idag har jag försökt korrigera med yoga och en promenad runt Brunnsparken. Ikväll är jag bjuden till Bror med familj på ytterligare firningar. 

Det ser jag fram emot.




* "Hren" är tilltugg till skinkan med urpsrung hos mina ukrainska förfäder: pepparrot, grädde, vatten och en nypa socker; värre än wasabi. I år blev min så stark att ögonen tåras redan när man öppnar kylskåpsdörren.
(EDIT 26.12.: Också ättika i hrenen!)

onsdag 23 december 2020

Älgen

Inatt drömde jag att jag målade magen på en livslevande älg vit. Älgen sov och vände sig lagom när jag målat halva, så att jag kom åt andra halvan. Men det var svårt att få färgen att fastna på pälsen. 

Sen gick jag och simmade och det var väldigt grunt och kallt och jag krockade med något som kan ha varit en valfisk. Jag buffade iväg den med hälen.

Återvände efter detta till min föreläsning där en kille promenerade omkring och berättade att han precis hade insjuknat i korona. Sen satte han sig bakom mig. Det var en lättnad att vakna och inse att jag inte var omringad av mystiska djur och sjuklingar.

***

Min app visar 97% sömnkvalitet inatt. Är trots det så sömnig att det är en kamp att jobba. Det är något med att man vet att man blir ledig som gör att kroppen börjar slappna av och inse hur den kämpat de senaste månaderna. Längtar som attan efter min långa julledighet. 

Gigantti avhämtade tvättmaskinen som utlovat igår kväll! Efter det gick jag och köpte flaskvis med vin och glögg och några sistaminuten-presenter. Pojkarna kommer på middag och julklappsutdelning ikväll; aftonen firar de med sin Far.




tisdag 22 december 2020

Väntan vol 3

Hälsningar från Enåsvägen. Sitter och väntar på att Gigantti ska avhämta fellevererad tvättmaskin. Igen. De borde ha varit här förra onsdagen (efter att de flyttat tiden redan en gång.) Nu ringde de faktiskt redan en gång och var på väg, då det finns hopp, men vid närmare eftertanke ringde de förra gången också men kom på bättre tankar. 

Nåväl. Skiter det sej nu säljer jag till högstbjudande i trappan.

Annan iakttagelse från idag: en hemgjord avokado-skinkomelett tillredd klockan fem mellan dagens två sista möten hade inte mycket gemensamt med den jag åt på Story häromlördagen.


måndag 21 december 2020

Årets lyckligaste dag?

Årets mörkaste dag! 

Måtte vara årets lyckligaste för den som är en mörkervän som jag. Det kanske inte stämde ändå, för var på kontoret ( - för att låta städerskan husera i fred - ) och hade så mycket att göra att jag nästan började hyperventilera. Höll dessutom på att köra över diverse tanter och hundar på hemvägen ( - vid halv sjutiden! -) på grund av regnet och avsaknaden av mörkersyn. Men ändå - så mysigt att dricka morgonkaffe i kolmörker och julgranens sken. Hinner nog med tillräckligt mycket ljus och sömnlöshet under den andra halvan av året. 

söndag 20 december 2020

Julkaben

Systersonen hade med ofattbart fin handstil plitat ner en en lång önskelista som innehöll bland annat dodis och sokadkaka och som han addresserat till Julkaben.

Agerade själv Julkabe idag då jag förde paketerade paket till Mor samt avhämtade paketerade paket till mina syskon, varefter vi alla sammanstrålade på Fars farstu för terrassglögg- och kaffe. Mycket angenämt. Bytte presentkassar med syskonen och kurvade via Mor igen på hemvägen för att avleverera.

Här hemma väntade en nittonåring som bara kommit för att "hämta sitt stuff" till andra adressen efter hemkomsten från Ylläs, men fastnat framför datorn med ett glasspaket. 

Julefriden börjar sänka sig. (PS Bilden från igår, jag dricker inte rödvin på söndag. Den här tiden, alltså.)



lördag 19 december 2020

Åttaminutersägg

Jag höll på att glömma skriva! Väntar nu på att mina middags-/kvällsmålsägg ska koka färdigt så jag har inte många minuter.

Spenderade fyra timmar på stan på julklappsuppköp och ungefär lika många med att paketera inköpen. Borde antagligen ha köpt gåvorna på nätet som de flesta andra men välplanerad är jag inte. När jag tittar över mitt liv nuförtiden undrar jag om jag är välplanerad överhuvudtaget? Det fanns en tid då jag trodde jag var välorganiserad och välplanerad framom allt annat, men något har hänt under årens lopp. 

Släppt på kontrollen vill jag tänka, och ser det som en positiv utveckling, men ibland frustreras jag av mitt eget kaos.

Äggen är färdiga!



fredag 18 december 2020

Läs, läs, läs.

Dagens inspirational quote: "De sex gyllene reglerna för att skriva är: Läs, läs, läs och skriv, skriv, skriv! (Ernest Gaines)"

I år hade jag som målsättning att läsa femtio böcker. Det kommer inte att lyckas, men håller på med den fyrtioandra (Lisa & Lilly av Mian Lodalen). Nu var ju inte meningen med den här utmaningen i sig att uppnå ett visst antal, utan att ersätta andra (mindre häslosamma) aktiviteter med läsning. 

Men efter denna månad med skriva-rita-yoga-läsa så kan det nog tänkas att jag letar rätt på en radda serier att maratontitta på i min ofavoritmånad januari.



torsdag 17 december 2020

Sänka ribban.

Dagens inspirational quote: "Var inte rädd för skavanker. Precis som människor kan ditt skrivande vara okej med en eller annan skavank."

Okej eller inte men en hel del tyrckfel och överlopps mellanslag och andra skavanker kryper in i texterna när man tvingar sig att skriva varje dag oberoende av inspiration och tidspress. Det är ju det som är hela meningen med sådana här utmaningar, att sänka ribban och de orimliga kraven man (jag) ibland ställer på sig själv.

Men mina bilder på Instagram är nog emellanåt så undermåliga att jag nästan vill radera dem. Det största problemet är att jag är usel på att färglägga och dessutom ska bilderna fotograferas innan uppladdning och det är ju helt omöjligt att hitta tillräckligt med ljus den här tiden på året, så resultatet blir rätt så sorgligt. 

Tillräckligt med skavanker här alltså. 


onsdag 16 december 2020

Tvättmaskinslogistik

Bara sju möten idag. Ett av dem hade jag oroat mig för så till den grad att jag vaknade i ottan för att hinna förbereda mig, men visade sig att oron var helt i onödan. Saker och ting ordnar sig bara man tar tag i dem, så enkelt är det.

Igår körde jag till Drumsö inom utsatt tid och hann knappt kliva in i lägenheten så ringde Verkkokauppa-chauffören. Jag gick ner och öppnade och där kom han emot med tvättmaskinen i famnen och så tappade den precis framför dörren med en duns. Den var omsorgsfullt inpackad i styrox så jag hoppas den klarade sig.

"Oisko nokkakärryt ollut jotain...?" undrade jag, men tydligen var näbbkärrorna alla ute på fältet. Med gemensamma krafter bar vi maskinen in i hissen och jag sprang upp och mötte honom så vi kunde lyfta in den i lägenheten tillsammans. Ypperlig tajming, skulle bara ha fattats annat. Något tack för bärhjälpen fick jag inte, det var ju tur att jag inte var en (ur)gammal mommo. 

Mellan två av mina möten ringde Gigantti-chauffören och var på väg för att hämta bort den gamla tvättmaskinen. Nu gav jag numret till remppagubbarna så hoppas att han blivit insläppt och att han plockat med sig rätt tvättmaskin och inte den nya.

Sönerna (läs: tjogoettåringen, för nittonåringen är inte så meddelsam) skickar dimmiga disiga snöyrebilder från Lappland.

tisdag 15 december 2020

Åtta.

Jag har haft åtta möten idag. Åtta!

Klockan åtta borde jag också ha bastu, men den kommer jag inte att hinna till. Tvättmaskinen dök aldrig upp igår och när jag gav upp halv tio på kvällen var det försent att ringa Verkkokauppa. Jag fick tag på dem idag och de konstaterade att leveransen misslyckats. No shit, Sherlock! Jag försökte övertala dem att leverera den under dagtid då byggnaden är full av remppagubbar som kunde ta emot den, men nej, den kommer ikväll klockan åtta. (Tro det den som vill.)

Jag hann inte yoga igår, ej heller har jag ritat någon kalenderbild för idag. Alla mina närmaste kommer också att bli utan julklappar verkar det som. Men annars är allt bra! 

måndag 14 december 2020

Väntan vol 2


Dagens inspirational quote: "Skrivande är röstens måleri. (Voltaire.)"

Måleriet sker idag i väntan på ett telefonsamtal från Verkkokauppa, som per sms uppskattade tvättmaskinsleverensen till klockan 20.27 ikväll, senast 21. Trodde de skulle ringa en timme innan, men då jag inget hört klockan åtta så körde jag hit för att vänta. Det gör jag fortfarande.

För att inte bli uttråkad (läs: flippa ur) tog jag med mig en bok. Visade sig vara ett smart drag, för i skrivande stund är klockan nästan nio och ingen har ringt.

Blogginlägget skrivs på telefonen och får därmed bli kort. Undrar när jag borde ge upp hoppet om leveransen? 

söndag 13 december 2020

Fudge-vägkosten och granen som skämdes

Dagens inspirational quote: "Du borde skriva för att du älskar formerna hos berättelser och meningar och att skapa ord på en sida. (Annie Proulx)".

Inspirationen tryter, men ack den som ger sig. 

Idag har jag kommit ifatt med yogan; en halvtimmes session på morgonen och en till på kvällen. Däremellan har jag hunnit med följande:

Plockade upp tjuogoettåringen på hans Fars adress där han firat Lucia eller dylikt med ett gäng vänner och lämnat lägenheten i en salig röra. Jag var min vana trogen på plats för tidigt och fick därmed hjälpa honom att städa upp det allra värsta men sedan fick vi skynda iväg till Uleåborgståget han skulle hinna med. Framme ska han möta upp med sin Far och lillebror som närvarat vid isjakstävling, varifrån de ska köra upp till Yllässtuga för ett obestämt antal dagar.

Med tjugoettåringen skickade jag tre askar fudge och knapriga godisbitar som jag lagade igår. Endast en av askarna var tänkt som vägkost; ska bli intressant att höra hur det gick. Tågresan är kring sex timmar lång.

2016 gick det såhär: 

https://mariaehrnrooth.blogspot.com/2016/12/hos-oss.html

Och 2018 så här:

http://mariaehrnrooth.blogspot.com/2018/01/lassemajas-detektivbyra-fudgemysteriet.html

Tog sedan en sväng via postkontoret på Centralgatan för att plocka upp handtagskulan (kahvakuula) som jag av någon outgrundlig anledning beställt hem åt mig. Jag sprang dit från min felparkerade bil för att inte få böter, men var tvungen att hasa tillbaka då den vägde sexton kilo. Inga böter. Nästa anhalt Verkkokauppa där jag beställde en ny tvättmaskin till Drumsölägenheten efter att ha konstaterat att den förra jag beställde från Gigantti hade fel mått. Jag ringde Gigantti för tio dagar sedan för att ordna utbyte och de lovade återkomma men det gjorde de aldrig, varför jag tvangs infinna mig fysiskt på Gigantti igår bara för att konstatera att de inget lämpligt hade att erbjuda i stället i tid. Så nu har jag ordnat avhämtning av fellevererade varor samt levarans av ny vara och allt detta såklart på olika dagar vid olika tidpunkter, dels under arbetstid, så logistiken kommer att skita sig rejält men eftersom jag yogat så mycket är jag så zen att jag räknar med att allt löser sig.

Körde via Drumsö och installerade nyinköpt mikro samt avlämnade en hatthylla jag hoppas att någon snäll remppagubbe ska hänga upp eftersom jag skrev en snäll lapp prydd med en smiley. Vidare till köpcentret Ainoa där jag åt en bit paj och planlöst irrade omkring med tanke på julklappar. Fick plötsligt en obehaglig känsla av att jag inte blåst ut ljusen i min adventsljusstake. Insåg att det var flera timmar sedan jag lämnade hemmet och att jag skadan redan skulle ha varit skedd om så var fallet, men hade ingen ro att shoppa klappar så körde hem för att konstatera att ljusen var utblåsta, såklart. Puuuust. Hoppade i bilen igen för att hämta två paket som infunnit sig på Kaserngatans post. Fick sedan en ingivelse och körde några kvarter för att hitta en julgranförsäljare, men ingen sådan syntes till. Styrde kosan österut och landade i Plantagen någonstans i förorterna där jag köpte en liten gran för fjorton euro. Första gången någonsin jag köpt en gran och inte plockat* den själv i skogen! Nu står den i ett ämbar och skäms ett dygn, på försäljarens inrådan.

Glad Lucia! Hur kan weekenden redan vara förbi? Får man dricka vinglögg på en söndag? (Retorisk fråga, klart man får.)




* Barnens Far brukade kalla våra julgranshämtingstillfällen för julgransplockning.

lördag 12 december 2020

Det nya normala.

Dagens inspirational quote: "En god vän känner till alla dina berättelser. En bästa vän hjälper dej att skriva dem."

Under gårdagskvällen delade jag och två goda vänner med oss av våra mer eller mindre skamliga livsberättelser för n:te gången. Det gör gott att få perspektiv och inse att alla har vi olika historier som vi egentligen helst skulle hålla för oss själva men som känns mindre skamliga ju mer vi delar med oss av dem. Under berättandet åt vi läcker trerättersmiddag ackompanjerad av utsökt vin i ett avskilt hörn av restaurang Version. Det var nästan som en vanlig kväll. 

"Paitsi että oltaisiin normaalisti menty vielä Gaselliin Mummotunneliin", sa ena vännen när vi drog på oss jackorna vid tiotiden.

"En olisi kyllä tainnut jaksaa", påstod jag.

"Kuule kyllä, oltaisiin käyty 'ihan vaan vähän katsomassa' ja jääty valomerkkiin asti", sa den andra, och hade sannolikt helt rätt.

Lite tacksam för koronarestriktionerna idag faktiskt.


fredag 11 december 2020

"Eget fel", som Systersonen skulle säga.

 Dagens inspirational quote: "Du kan skapa vad som helst genom att skriva. C.S.Lewis."

Tid, kanske? Men tja, om man har fullt upp och ändå besluter skriva en bloggpost varje dag OCH rita en kalenderbild för Intagra, då får man bara skylla sig själv om tiden tar slut på mitten. Idag körde jag hem från stugan under en sen lunchrast mellan två möten. Nu inväntar jag två väninnor på glögg. Vi trotsar koronan och går ut och äter ikväll.

Tidigare idag satt örnarna på isen och snackade strunt. 






P.S. Det blev ingen yoga idag! Får göra två imorgon. H. Överpresteraren.


torsdag 10 december 2020

Kom-ihåg-listan

Gårdagens inspirational quote: "Skriv det som inte får glömmas. (Isabel Allende)"

Vilket bra tips! Jag måste skriva upp i min telefon vad jag behöver när jag kommer till landet nästa gång. Så att det inte går som det brukar att jag har fem flaskor Tolu och fyra ketchupar men måste torka mig med Iittala-servietter på utetuppen.

Verandautsikten kvart före fem:


onsdag 9 december 2020

Empowered.

Min Instagraminspiratör har inte ännu postat dagens citat, men jag skriver ändå.
Jag hade tänkt att jag skulle hinna av och an ner till stranden idag medan det var dagsljus, men icke. Fem timmar möten, mellan varven lite "riktigt jobb"och äta bör man annars dör man. 

Men en bra dag - jag anammade mottot do it and it's done och ringde ett jobbsamtal jag bävat för; helt i onödan visade det sig. Känslan av empowerment när man tar itu med något och det lyckas över förväntan. Yes!

Som pricken över i:et hette dagens yogasession Empower. Det fina med Adrienes yoga är att det finns så många program och sessioner att välja på och man vet aldrig precis vad som väntar. Hade jag vetat att det skulle bli yoga-squads och crow-pose idag så hade jag kanske skippat. (Har ju nog gjort den här Revolution-utmaningen en gång tidigare, men minns ju lyckligtvis inte vad den innehöll.) Bläddrade bakåt i min yogakalender och konstaterade att jag yogat så gott som varje dag i tre månader, efter sommarens paus. Det kräver en viss självdisciplin men med tanke på hur huvud och kropp mår nu jämfört med en eller två månader tillbaka; trots arbetstakten - så värt det! 

Avrundar dagen med lite bastu, glögg och mys.

tisdag 8 december 2020

REM-sömnen

Dagens inspirational quote: "Börja innan du är redo. (Steven Pressfield)"

Ja, det är ju det som är hela grejen med den här Bokstember-utmaningen. Har inte en jäkla aning om vad jag ska skriva när jag slår mej ner här och inte finns här precis något att rapportera heller. På lunchpausen hann jag ta en bild av den vackra och soliga utsikten och tyckte mig se en tunn isskorpa på havet. Hann tyvärr inte kontrollera om  det stämmer och nu är det redan kolmörkt igen. 


Mörkret på morgnarna är så kompakt här att det är inte klokt. Jag sover som en stock den här tiden på året, och timmarna just innan väckarklockan är den allra bästa sömnen. Drömmer dessutom som en besatt! En natt åkte jag hiss, som de facto bara var en tunn skiva som jag satt på och seglade omkring högt uppe och försökte låtsas att jag inte var höjdrädd. En annan natt tog jag mej framåt över havet genom att simma från isblock till isblock. Ingen av dessa irrfärder tycks ha något mål, gäller liksom bara att klara sig. Berättar kanske något om min vardag och mitt jobb?

Inatt drömde jag att tvättmaskinen plötsligt började gå omkring av sig själv. Jag häll på att få hjärtslag. Just innan dess hade min Bror försökt förklara några komplicerade processer för mig, förgäves. Frustrerad och med en känsla av totalt misslyckande och förlorad kontroll lämnade jag honom ensam med tvättmaskinen. Jag hörde från rummet bredvid hur han förklarade för den att den nog bara var övertrött och borde gå och lägga sig.

 

måndag 7 december 2020

Icke-kirurgens arbetsdag

Dagens inspirational quote: "Den vackra delen i skrivandet är att du inte behöver få till det rätt på första försöket, tills skillnad från om du var exempelvis hjärnkirurg. (Robert Cormier)"

Detta använder vi var och varannan dag på jobbet när saker och ting skiter sig; onneks ei olla sentään kirurgeja. 

När jag druckit mitt morgonkaffe i ottan fick jag syn på världens finaste soluppgång!

Efter att jag förevigat den tittade jag i min kalender och fann till min lycka att jag hade endast två möten idag. Beslöt att vara effektiv men också  se till att hinna ta lagom många mikropauser under dagen. 

Klockan halv två skrev jag på chatten åt en kollega att nu måste jag få lunch, annars svimmar jag. Under eftermiddagen hann jag dock ta en såpass lång paus att jag fick upp tvåhundra ledlampor i närmaste ek. 

Nu ser den mest ut som ett paraply i storm.

Jag tvangs sluta arbeta halv sex då jag bjudit Mor och Styvfar på glögg. 

Det blev en bra arbetsdag trots allt; ingen dog idag heller och ett av mina sju möten imorgon blev avbokat.

söndag 6 december 2020

Låtsasenergin

Dagens inspirational quote: "Man måste låtsas på riktigt (Árdís Modén)"

Det blev aldig riktigt ljust idag, men jag låtsades att jag var full av energi och gick Ringvägen runt, påföljt av trettiosex minuter yoga. Eller tja - det var yoga med temat "Attention and Abs", inget meditativt ooooommande här inte, och jag försökte påminna mig om varför i all världen jag lovat mig själv ett yogapass varje dag.

Efter detta vräkte jag i mig en så stor portion höns-spenat-nudelsallad med dipsås och barbequekryddade nötter och vegetariska chips att allt låtsande troligen var förgäves.

Örnen cirklade över mitt hus och havsytan idag igen och en yrvaken nyckelpiga irrade omkring runt mig medan jag yogade, i letan efter sommaren.

Glad självständighet! 






lördag 5 december 2020

Eagles don't take flight lessons from chickens.

Dagens inspirational quote: "Om du har en berättelse i dig, behöver den komma ut. (William Faulkner)"

Jag har alltid drömt om att skriva en bok - mitt liv skulle ju egentligen inte vara familj och Excelfiler utan en stenvilla på Rivieran där jag smuttar vin ochs skriver på min nästa roman - men tyvärr kan jag inte skriva fiktion. Har aldrig haft någon berättelse som behöver komma ut. Kan bara skriva om det jag sett eller upplevt; därav också bloggens namn. 

När jag körde upp på gården på landet idag seglade en havsörn över huset. Inte mycket till iakttagelse, för senast jag var här flög sex-sju örnar upp ur en närbelägen tall när jag öppnade ytterdörren en tidig morgon; ganska magiskt.

Har hunnit packa upp och installera en nyinköpt vitrin från Juvi Productions, göra dagens yoga - håller på med Adriene's Revolution 30 days, förra månaden var det True - samt badat snäppet-för-varm bastu. Försöker nu balansera kroppstemperaturen. Blev bjuden till Mor och Styvfar på middag, vi trotsar koronan. Jag hoppas vi inte behöver ångra det.




P.S. Vanligtvis kommer rubriken till blogginlägget spontant efter att jag skrivit. Om inte, så googlar jag till exempel Eagle Quotes.

fredag 4 december 2020

Stadens snabbaste mataffär

Dagens inspirational quote: "Jag begick misstag inom drama. Jag trodde att drama var när skådespelarna grät. Men drama är när publiken gråter. (Frank Capra)"

Har ni sett reklamen för Alepa? Stadens snabbaste mataffär. Tjugoettåringen kunde bekräfta detta igår. Som han beskrev det använder han Alepa ungefär som sitt eget kylskåp. När han blir hungrig tar han en tygkasse, knallar över gatan, plockar grejerna från hyllorna (som han känner som sina egna fickor) på några röda sekunder, betalar i snabbkassan och går hem och äter.

(Det finns dock undantag, som till exempel den pultsare som tog sig in i nämnda butik före mig i somras. Han släpade på två plastpåsar med tomflaskor, men var så berusad att han tog sig  fram som en krabba på rygg på alla fyra, med sin bara rumpa släpande längsmed marken, eftersom byxorna hängde vid knäna. Det var en fasansfull syn, som definitivt kan klassas som drama.)

Det var dagens anekdoter från Berghäll.

torsdag 3 december 2020

Musse Piggs skinntorre kompis.

Dagens inspirational quote: "Utan berättelser skulle vi bli galna. Livet skulle förlora sina förtöjningar eller sina orienteringar. Även i tystnad lever vi våra berättesler. (Ben Okri)"

Föga inspirerande, men kom mej i alla fall för att googla Ben Okri, som tydligen är en nigeriansk poet. Alltid lär man sig något nytt.

Dagens höjdpunkt var när tjugoettåringen dök upp på middagsbesök. Han var förvisso bjuden, men det var ju oväntat att han tackade ja. Ofta besvaras mina förslag med "Jag tror det blir skip". Men nu vankades det ugnshöna och franskisar och kanske han kände sej skyldig¨oss en visit. Det var mycket angenämt. Efter middagen tog han med sej sin lillebror till Verkkokauppa dit han skulle föra sin nästan splitternya laptop som sagt upp kontraktet mitt under ett Zoom-seminarium för blivande kriminologer.

Han har om möjligt ännu sämre teknisk karma än undertecknad. 

Det är inte första gången vi ventilerar vilka dåliga drag han ärvt av mej. Det andra kom upp under middagen när jag berättade att jag tänkt skaffa honom en chokladkalender, men de var slut i närbutiken.

"I stället fick du bara choklad, en ask pepparkakakor och en låda ansiktsmasker."

"Vad bra!" lyste han upp. "Det är precis vad jag behövt, min hy är så torr hela tiden, som alltid på vintern, det är helt frukare*."

"Korona- ansiktsmasker", sa jag.




P.S. Tjugoettåringen visste inte vad Impostor syndrome betyder. 

*Frukare = fruktansvärt på Lingonskogiska.

onsdag 2 december 2020

Väntan

Dagens inspirational quote: "Skriv oavsett vad. Vattnet flödar inte förrän kranen är på."

Såtillvida relevant för idag att jag som bäst sitter i min lilla nyrenoverade etta på Drumsö och inväntar en tvättmaskin, som inte den heller kommer att fungera innan kranen är på. Här har pågått rör- och ytrenovering sedan augusti och nu bara lite målningsarbete kvar så är lägenheten färdig för uthyrning.

Eftersom mina kära franska kollegor inte förstår sig på tidsskillnader så använde jag väntetiden mellan fem och sex till att lyssna på ett informationsmöte om de senaste organisationsförändringarna i firman.




Under tiden anlände tvättmaskinen så nu ska jag ta mitt pick och pack och köra hem och tillreda middag åt mej och nittonåringen. (Eller morgonmål för hans del. Han hade ingen skola idag och vaknade ur sin vinterdvala vid fyrasnåret.)


tisdag 1 december 2020

Bokstember

Decembers utmaning - skriv något varje dag. Oktober var Inktober, December blir Bokstember.

(Bokst som i bokstav, da-a.)

Jag följer en föredetta författarkursdragare på Instagram och hon delar i December med sig inspirationstips varje dag som kanske kan hjälpa på vägen, tänkte jag. Då tänkte jag typ promptar i stil med "Imorse när jag öppnade kylskåpet...." eller dylikt som skulle få igång skrivflödet.

Tyvärr var det tydligen snarare fråga om inspirational quotes.

1 December: "Du hittar inte skrivtid. Du skapar tid. Det är ditt jobb."

Problemet är ju bara att det inte är mitt jobb. Mitt jobb är tydligen att sitta i onlinemöten med svenskar, danskar, fransoser och polacker från morgon till kväll; dagens saldo sex möten, nästan sex timmar. Jag har en spegel i mitt arbetsrum och kan medan timmarna går se hur håret blir plattare, glasögonen snedare och flottigare och ansiktsfärgen blekare.

På tal om kylskåp. En kväll innan min bastutur tog jag ett glas vittvin som jag inte hann dricka upp innan bastuturen. Beslöt att ställa det i kylskåpsdörren för att hålla det svalt.

Hur tror ni det gick när jag öppnade kylskåpsdörren två minuter senare för att plocka ut min bastucider?



måndag 30 november 2020

Minutprogrammet.

Att jag inte skriver/skrivit så mycket nuförtiden kan ju ha något att göra med min vardagstidtabell.

7.20-7.45 Morgonbestyr.

7.45-8.15 Morgonmål & nyheter.

8.15-16.30 Jobb (inkl. fem möten som tog sammanlagt fem timmar; åt lunch under ett av dem). 

16.30-18.00 Matlagning, middag, upphängning av julljus samt ommöblering av nittonåringens rum pga hans dator som värmde upp luften vid batteriets termostat så mycket att det knäppte av, så vi tvangs flytta runt alla möbler till nya ställen.



18.00-19.30 
Jobb, pga hann inte göra något som krävde fokus under dagen pga alla möten som avlöste varanda.

19.45-20.15 Dagens yoga (Adriene True day 30 - "Be You").

20.15-20.43 Matbutiken med nittonåringen. Jag måste tvinga honom att köpa en choklad-julkalender.

20.49-21.02 Bloggpost!

söndag 29 november 2020

Huijarisyndrooma

Miksi osa ihmisistä saa niin vankan itsetunnon ja toiset niin heikon? Jopa saman perheen sisällä. Onkohan se geneettistä vain onko matkan varrella sattunut jotain, joka vei epävarmuuden polulle?

Jos olisin uskaltanut aikoinaan opiskella jotain muuta kuin kauppatieteitä, tietäisin kenties.

Luen parhaillaan Anne Brunilan omaelämänkertaa. Hän kärsii ilmeisesti aikamoisesta jännittämisestä sekä huijarisyndroomasta vaikka on ihan selkeästi fiksu ja menestynyt. 

Jokunen viikko sitten kävelin nuorimmaiseni kanssa kaupungille päin. Kerroin, että samana päivänä olin kokenut olevani täysin kelvoton ja kyvytön suoriutumaan työtehtävistäni ja odottaneeni lähinnä vain sitä, että kaikki huomaisivat että on ollut suuri vahinko palkata minut nykyiseen positiooni (tai palkata minut ylipäätään ikinä koskaan mihinkään.) 

"Impostor syndrome", sanoi nuorimmaiseni ja kohautti olkapäitään.

Niinpä. Arvelen tosin ettei se sana kuulu esimerkiksi esikoiseni sanavarastoon.

Brunilan elämänkertaan voin samaistua aika monella tasolla, hänellä ei myöskään ollut kovin onnistunut maku miesten suhteen. Mielenkiintoinen kirja ja tarina, joskin kerronta ei mielestäni ole kovin mukaansatempaava. Toisaalta, ehkei elämänkerran kuulukaan olla kuin toteava. 

Tätä tulin kirjoittamaan siksi, että Brunila kertoo vaikeuksistaan aloittaa uuden tekstin kirjoittamista. Tuttava oli hänelle tokaissut näin: "Mitä sinä stressaat? Kirjoitat vain jotain alkuun, ihan mitä vain. Senhän voi myöhemmin poistaa".

Kuinka totta se onkaan. Minulla ei ollut mitään käsitystä mitä kirjoittaisin, kun tähän istahdin, mutta jostain on aloitettava. Lokakuussa sain kiinni piirtämisen ilosta Inktober haasteen avulla. Ehkä saan taas kiinni kirjoittamisen riemusta jos haastan itseäni kirjoittamaan jotain - ihan mitä vaan - joka päivä joulukuun ajan? 

Luin itse vanhoja tekstejäni toissailtana ja havahduin siihen miten paljon olen joskus kirjoittanut ja miten kivaa sitä on jälkikäteen lukea. Miksi lopetin, sehän on parasta mitä tiedän? (Lukemisen, piirtämisen, kuvaamisen, punaviininjuonnin, saunomisen, projektinhallinnan, aikaansaamisen, matkustamisen, meriveden ja pimeyden ja mitä-kaikkea-näitä-nyt-on lisäksi).

Ostin itselleni synttärilahjaksi inspiraatioksi ja sisustuselementiksi antiikin kirjoituskoneen josta olen pitkään haaveillut. Ehkä tämä vielä tästä?





lördag 28 november 2020

Om ej om i vägen vore.

Idag missade jag min spårvagnshållplats då jag scrollade beachbilder på Instagram. 

Don't get me wrong, jag gillar faktiskt november, men herregud vad jag saknar sol, hav och sand mellan tårna.

måndag 9 november 2020

Man tager vad man haver

Så bråttom hela tiden. Mitt arbetsrum får illustrera hur min vardag ser ut: vanligt jobb, ritjobb (okej klart och sålt men inte hunnit fakturera), fastighetsskötsel, hyresaktivitet, yoga (kalendern med tidtabellen ligger på bordet). 





För att inte tala om nittonåringen som jag tvangs tvinga till barberaren idag efter att han sovit till klockan 16 (!!!) för att han inte hade någon skola idag och hade vakat till fem imorse.

("Har du funderat på det där med att flytta hemifrån?" 
"Nej.")

Någon lunch hade jag inte kommit ihåg att införskaffa så tog vad jag hittade; risnudlar med gravlax, olivolja och barbecuekryddade cashewnötter. Jamie Oliver!

söndag 1 november 2020

Rita eller skriva?

Skrivkrampen har inte gett med sig. Däremot har Inktober 2020 - utmaningen tvingat mig att rita en bild varje dag; några exempel nedan. Inte alltid så bra kvalitet på bilderna då jag ritat dem för hand och fotograferat med telefonen - ibland i nästan kolmörker på landet - innan jag laddat upp på Instagram.

Men roligt har det varit och inspirationen är tillbaka! Det var ju det som var meningen.



Idag ska vi fira den färska nittonåringen med luddag på Fat Lizard. Innan det har jag hunnit avsluta illustration åt bekant - få se om det blir affär......




......och tänkte mig nu en yogasession för jo, också det har jag hunnit med så gott som varje dag i oktober och ämnar fortsätta.


torsdag 8 oktober 2020

Resfebern och skrivkrampen

Kan den här horribla skrivkrampen ha något att göra med koronan? Med det, att livet blivit så mycket mindre innehållsrikt helt enkelt? Det finns liksom mycket mindre inspiration omkring en i det här lådlivet. Inga resor, mycket färre restaurangbesök, nästan inga kulturupplevelser, väldigt lite socialt liv. (Inte som att jag var yltiösocial innan det här heller, men ändå.)

Ärligt talat så har koronan fört med sig en hel del mycket bra. Distansarbete passar mej utmärkt och ökar livskvaliteten enormt mycket, i synnerhet som jag får leva halva tiden på landet. Jag tror inte jag någonsin mera klarar av att gå till ett kontor fyra fem dagar i veckan som förr. (Min största farhåga om att gå till kontoret utan behå förverkligades förresten häromveckan när jag hade kontorsdag. Lyckligtvis märkte jag detta först på eftermiddagen efter alla mina viktiga möten, annars hade jag väl klappat ihop av om inte skam så åtminstone känslan av halshuggen professionalism.)

Men fy fan vad jag saknar att resa! Upptäcka nya platser, känslan av flygfält, känslan av verklighetsflykt, känslan av inkognito. Allra mest längtar jag efter känslan av sandstrand och badkarsvarmt saltvatten, lunchvinglaset i solen. Tänk hur lite man förstod att uppskatta att allt det där var möjligt, då när det ännu var möjligt. Oj så jag väntar på den dag när jag kan öppna Booking.com och börja drömma och boka igen!

Medan jag väntar springer jag på diverse bolagsstämmor, övervakar rörrenrovering i min Drumsöetta, försöker komma igång med mitt ritande med hjälp av Inktober-Challenge, intalar mig själv att jag nog förtjänat min befordran på jobbet i stället för att sitta och undra när de inser att de gjort ett gravt misstag, tar ut nittonåringen på promenader i kvarteren, återupptar dagliga yogan, aktiverar mitt gymkort i hopp om att ta mig dit någon dag, pimpar landehuset så gott jag kan (och med hjälp av Far som spenderade ett dygn där förra weekenden och installerade bastu-ugn och byggde fotstöd och sågbockar och elskåp och you name it), frågar min från karantän frisläppta tjugoettåring om vi ses någon gång och får svaret nej, läser, fotograferar höst och försöker gilla läget.




torsdag 24 september 2020

Den tröga återkomsten.

Ju längre jag är borta härifrån, desto svårare blir det att komma tillbaka.

Jag hade en vecka semster där jag tänkt hinna med tusen saker; bland annat uppdatera min blogg typ varje dag. Det hände inte. Jag spenderade hela veckan på landet och upplevde en sådan enorm motvilja mot alla elektroniska apparater att jag knappt kunde skriva ett whatsappmeddelande.  (Det var jag tvungen att göra i alla fall; bland annat för att utvärdera koronarisken med en Tallinnresa och avboka den för att ersätta den med en flick-kräftmiddag på stugan istället. Men you get the point.)

Nu har jag jobbat fyra dagar sedan semestern och inte är jag särskilt mycket mer förtjust i elektroniska mojänger efter arbetsdagen än efter en dag i skogen eller med målarpenseln i högsta hugg. I skrivande stund borde jag väl egentligen göra en ansökning om muddringstillstånd eller skriva ett styrelseprotokoll, men det får vänta (ytterligare.) Det förra kanske till ett annat år; det senare till en annan dag eller vecka.

Vad koronan anbelangar så har tjugoettåringen utsatts för viruset på olika festligheter han närvarat vid och är följaktligen i karantän tillsammans med sin tillfälliga rumskompis som han inkvarterat efter dennes breakup. Herrarna är ytterst samvetsgranna och har spelat fotboll på tomma planer på senkvällen men annars hållit sig inomhus och studerat på distans. Tjuogoettåringen borde ju förr eller senare flytta till Malmö, men att hitta lägenhet på distans är förhållandevis utmanande och i nuläget blir det knappast aktuellt med närstudier under den här hösten. Han bor i första våningen så jag dumpade två kassar med mat genom fönstret åt dem i måndags då jag annars också befann mig i Berghäll på en bolagsstämma. Artonåringen studerar på distans hemifrån mig och gillar läget. 




Nymålat golv på glasverandan.



Kolmörker. 





Då det blev färg över från golvmålandet fick sej badrumsskåpen också ett ansiktslyft.
De var tidigare mörkbruna. 




Svampskörd.



Svampplockaren iförd älgflugespärr (som inte fungerade; saldo kring tio).
Ögonpåsarna efter kräftskivan. Fast vi gick och lade oss vid midnatt! Åldern.....




Tillbaka i stan. Inte så dumt det heller. 



Om hösten kan jag säga: Helt bästa årstiden! Kvällsmörkret, nattmörkret ( - man kan sova! -), färgerna, den krispiga luften (som visserligen lyste med sin frånvaro idag när vi tog en tur till stan med artonåringen och blev helt svaga och dehydrerade p g a felberäknad klädsel i värmeböljan). 

P.S. Har gnavat på Kjell Westös nyaste, Tritonus, i över en vecka. Minns att jag tyckte jättemycket om Svavelgula Himlen, den förra, men den här är ofantligt tråkig. "Vad trodde du", sa artonåringen när jag beskrivit innehållet. "En medelålders dirigent i skärgården liksom, hur bra kan det vara?" Men det KUNDE det vara, om han  skulle skriva mindre "på näsan" eller ens sätta lite fjång på saker och ting.


torsdag 3 september 2020

Tillbaka till rutinerna

Hur svårt kan det vara att skriva en rad? Vansinnigt svårt tydligen!
Man får väl börja helt kravlöst. (My middle name.) 

Men har lyckats yoga tre gånger denna vecka och idag tog jag fram pennorna och skissade en skakidarrig bild. Är alltså på god väg.

Kom till landet igår; fantastisk solnedgång och fåglar och rådjur på alla håll och kanter. Sielu lepää.





lördag 22 augusti 2020

Åbäket

"Jag borde kanske tvätta det där åbäket", sa jag med en nick mot min vägdammiga Audi.
"Åbäket?" sa artonåringen.
"Du vet inte vad det betyder"
"Nej."
"Du borde läsa böcker nångång så skulle du veta."
"Hurså? Jag skulle ju bara läsa 'åbäke' och undra att vad betyder det. Är ju inte som att det skulle finnas en ordförklaring i boken."

Touché.

lördag 15 augusti 2020

Perkeleblommorna

När jag väl kom så långt att jag tog mig på blomuppköp efter att min Far byggt nya blomlådor så fanns det inte mycket kvar att välja på. Tog en twelvepack av något vi alltid kallat för Perkeleblommor. Trodde att det var ett vedertaget smeknamn på dem så jag googlade för att kolla vad de heter på riktigt, men fick inga träffar. 

(Google sa att management by Perkele är passé.)

Senare blev jag upplyst om att benämningen existerar bara inom vår familj och har sitt ursprung i när min Farfar köpte av dem och försäljaren sa att de blommar så perkele!

Det hade hen rätt i.


PS. På riktigt heter de sammetsblommor.

tisdag 11 augusti 2020

Spindelns öde

När jag i söndags körde från stugan till Borgå för att spela golf med tjugoåringen så upptäckte jag att en spindel byggt nät mellan backspegeln och dörren. När jag kurvade ut på motorvägen började nätet och spindeln fladdra så attan och vips så tog vinden dem och de virvlade iväg, troligen under lastbilen bakom mej.

Vad lära vi här av? Värre kunde man ha det, än lite koronarestriktioner.

***

För övrigt har Blogger gått och ändrat portalen och ingenting ser ut som förr.  Inte heller fonten. Mycket irriterande. (Men tänk på spindeln.)

***

Drabbas alltid då och då av hiskelig resfeber. Å andra sidan blir ribban lägre ju längre man hålls i knutarna. Förra veckan åt jag på Yes Yes Yes en kväll. Det kändes nästan som att vara utomlands, kanske för att jag var ensam och satt och läste i min bok mellan varven som jag brukar när jag reser och äter själv som det heter; kanske för att servitörerna endast talade engelska. (Eller låtsades att de endast talade engelska.)

***

Spenderade weekenden ensam på landet. Läste nästan ut två böcker parallellt - Samtal med vänner av Sally Rooney som jag sträckläste eftersom hon skriver så att det berör och jag fick boksmälla när den tog slut - det är något med hennes sätt att skriva som gör att det egentligen är betydelselöst vad hon skriver, författare också till Normala människor - och Någonstans nära lyckan av Anna Partlin som kanske inte är direkt dålig men känns som något vem som helst kunde skriva om hen bara fick ingredienserna.

***

Efter en ensam weekend på landet är jag mer avkopplad än efter min tvåveckors semester. Spelade en halva golf ensam på lördag och som sagt en runda med tjugoåringen och hans halvkusin på söndag ( - Borgå golf, äntligen 36 poäng, nu borde jag kanske avsluta säsongen? -), men annars bara bastubad, smått pynjande, böcker, gräsklippning, rosevin, tystnad. 

***

Men jag har glömt att yoga!

söndag 2 augusti 2020

"Awaken the Artist within"....

...hette dagens yogasession som var fyrtio minuter lång. Började igår med ett tjugominuters pass för att inte skrämma min vinimpregnerade semesterlekamen.  Dagens session var ytterst ansträngande; testa den som tror att yoga bara är "ooooommmm" och väsande andning. Meningen är att återgå till mina dagliga rutiner eftersom jobbet börjar imorgon SAMT väcka min inre konstnär till liv eftersom sommaren med sitt ljus och sina aktiviteter fullständigt tagit kål på kreativiteten.

Semestern började med tre avkopplande dagar med Syssling på Åland; god mat, cykeltur, strandliv, djupsömn på hotell Park och världsförbättrande över vin. 




Sedan en sväng via stadshemmet där jag pckade om, bunkrade upp mat åt artonåringen och åkte vidare till landet. Golf, bastubad, skumppa här och där, en minikräftskiva, utomhuspyssel och några böcker (innan det bar av på minigolfresa med Bror och Svägerska. Vi bodde i en nymodig lägenhet på Hotell Saimaa där vi badade bastu och åt chips och drack vin innanför regnet på vår glasade balkong. Första dagen golf på Etelä-Saimaa (Viipurin Golf) som var vacker och kuperad (25 poäng...) och dagen efter Imatra golf; halva backer och kantad av björkar (22 poäng....). Sista kvällen tog vi oss in till Imatra, med vad som kanske var stans enda taxi med tanke på hur länge det tog innan den anlände, där vi beundrade den stängda Imatraforsen, tog ett glas skumppa på en terrass och åt middag på Imatran Valtionhotelli. 



På vägen hem tog vi vad som skulle vara en bonusrunda på Iitti Golf, men tyvärr började regnet ösa ner precis när vi öppnade. Blöta, arga, hungriga och okoncentrerade på grund av hett-kallt-vått-paraply-stritt-jacka-på-jacka-av gav vi upp efter nio hål.

Bilderna är från Etelä-Saimaan golf.




Tillbaka på egen stuga sent torsdag kväll efter bastu och middag hos Mor. Ägnade resten av semestern - tre dagar närmare bestämt - åt fullständigt ingenting och introvert återhämtning. En halva golf, fyra liter blåbär, två reparerade myggnätsdörrar, liten storstädning, en list här, ett penseldrag där, två gånger bastu inklusive fyra dopp per bad, inte tillstymmelsen till kantarell på min tomt. 









Hem till stan ikväll söndag. Tog med mig artonåringen på sushi och matuppköp, betalade räkningar och tvättade byke. Ser fram emot augusti med mörka kvällar och nätter. Ser inte precis fram emot jobbet, men rutinerna nog. Hur den nu sen ser ut i The New Normal återstår att se.