lördag 30 juni 2018

KäTy

Hur jag använder en KäTy-fredag? På krogen, kanske?

Nej. Utan städat, bastat, bykat, ritat. Tiden rann iväg. Plötslig och oväntad flow och inspiration drabbade mig. Vilken lycka.


P.S. Men en KäTy-lördag kan man spendera på krogen, är det tänkt.

onsdag 27 juni 2018

Batman & jobi

Igår efter jobbet rakt österut på styrelsemöte. Finfin kväll som jag spenderade på verandan med en bok samt senare i environgerna med en busksax. Vaknade i ottan för att ta emot den lokala Batman som fladdermussäkrade min stuga någon gång i tiden. Måtte ha varit närmare tio år sen; han mindes mina söner som ganska små. Nu gav han bastun första hjälpen genom att täppa till deras infarter i bastu och tvättrum med stålnät. Att bli av med kolonin helt och hållet är ett större projekt som får vänta åtminstone tills i höst, för stunden önskar jag bara att få bada bastu ensam; de må nu härja ovan innertaket som de behagar.
 
Hade ursprungligen tänkt mig in till kontoret efter att Fladdermusmannen åkt, men frågade mig idag varför. Kom inte på en enda anledning - utom då mina söner som häckar hos mej, men de är ingalunda längre små och har dessutom pengar och mat om VM - så jag stannade här och jobbade.
 
Badade bastu med håven på lut utanför, men fick bada i fred.
 
Lycka är: att få bada bastu utan fladdermöss.
 
Tala om nytt perspektiv.
 

 

 

 

måndag 25 juni 2018

Riding the Wave.

Oj så många saker som klaffade idag.

And I am so worth it!

söndag 24 juni 2018

Att styra kosan mot lugnare vatten.

Min dator startade äntligen på femte försöket. Få se om jag hinner skriva något innan den kraschar. Sjunger sedan länge på sista versen, som så mycket annat här i lifvet.

Ganska trött på Windows nu.

Också ganska trött på fladdermössen som bor i min bastu och av vilka en dök upp i tvättrummet igår ( - inget nytt där inte, hände några gånger också förra sommaren och det tog jag med ro - eller nåja, men) och en annan inne i bastun. Bror och Svägerska var på bastubesök och Svägerskan beslöt mycket plötsligt att hon badat färdigt medan Bror fick ut båda två med håven, men låt oss säga att bastubadandet kanske tappade litet av sin charm efter dessa incidenter.



Detta var nog droppen; något måste göras. Vill ju helst inte spendera resten av sommarens bastubad på helspänn med håven i högsta hugg. 

Ganska trött på fladdermöss nu.

"Det finns inga fladdermöss i stan", sa sextonåringen näsvist när jag klagade idag vid lunchen. 

Touché.

Jag kapitulerade och packade ihop och diskade undan och söndrade det n:te glaset under helgen.
"Vad fan gööör du?" ropade sextonåringen när han hörde glasklirret. "IGEN? Hur klumpig är du riktigt?"
"Jag har pms",
urskuldade jag mig. "Jag är alltid klumpig när jag har pms."
"Men du kan ju inte ha pms ALLA dagar?"

Touché.

Vi styrde kosan mot lugnare vatten.

I stan fann vi dock en hemkommen VM-resenär som inrett mitt vardagsrum till en fotbollslya. 



Försökte förhålla mig positivt, slog mig ner med honom på soffan och öppnade till diskussion:
"Vad är det där för en fjant?"
"Det är Finlands landslagstränare." 

På så vis. I tippningen hans far ordnat ligger jag sist. (Till mitt försvar bör sägas att jag anslöt mig när redan fem matcher var spelade. Vilket jag inte heller visste, så jag tippade fel på dem också. Inte varit helt närvarande.)

Ganska trött på fotbolls-VM nu.

fredag 15 juni 2018

Veckan som gick.

En del dagar och stunder mer minnesvärda än andra; allt kan man inte skriva ner och hinner tydligen inte heller. Men bilder har jag tagit - eller ritat - så gott som alla dagar.

Hälsningen jag fick av min sextonåring när jag återvände från stugan 
och klev in mitt i en pågående runda av Counter-Strike:


Blommor från studentfesten, still going strong:


Brunnsparken i kvällssol:


 Morgonstund har guld i mund. Drog isär gardinerna...
  "Look, there's a man on the roof!"


Och sist men inte minst; mitt lyckoställe.


måndag 11 juni 2018

Distanskontoret






Mellanrapport om sömnmasken:
  • Den hjälper inte att somna på kvällen. Hälsningar från henne som läste Eleanor Oliphant vid tvåtiden efter ett par timmars tröstlösa försök att somna.
  • Den lämnar intressanta avtryck i fejan. (Tycks ju ha somnat till sist i alla fall.) Lönar sig kanske inte att använda för en kontorsdag?
  • Kanske ljuset inte är problemet trots allt, för hur kom det sig då att jag somnade på verandan i knallsol efter arbetsdagens slut?

söndag 10 juni 2018

Själens sanatorium

Fredagens bild får bli från kontoret där vi startade sommarfesten med skumppa.


Av förekommen anledning blev det varken skrivet eller knäppt särskilt mycket bilder under lördagen, men en fick jag tagen då jag anlände till stugan närmare nio på kvällen. Igenvuxet! Och vansinnigt torrt; min gräsmatta på framsidan är ett minne blott.


Hade inte varit här på en månad men artonåringen med vänner spenderade en helg här för ett par veckor sedan. De hade städat så fint att jag knappt kommit ihåg att de varit här, om det inte varit för roskisen de glömt att tömma och franskisarna som väntade på mig i ugnen. Roskisinnehållet hade självklart bytt skepnad under de gångna veckorna och luktade så vedervärdigt i hela stugan att jag trodde något större djur avlidit här inne. Men lyckligtvis inte. Sophinken har jag nu tvättat tre gånger med den var så impregnerad att den fortfarande står ute på verandan och skäms.

Idag klippte jag återstoden av gräset, det som inte torkat bort, och ängen ni ser ovan som de facto är en gräsmatta. Efter det så hungrig att åt min första lunch bestående av avokado-tomatsallad vid elvasnåret. Gick därefter ner till bastun "för att titta" och fann mig snart själv krypande på alla fyra, tvättande under laven. Efter detta så hungrig att jag lagade lunch nummer två vid ettiden.


Under eftermiddagen cyklade jag omkring och drack kaffe först hos Mor och sedan hos Syster. Även läsning på verandan, bastubad och fyra dopp i ett hav så grunt att jag sam längs lerbottnet.

Månaden som gick var minst sagt intensiv. Hade inte förstått hur mycket jag längtat efter detta ställe och egentid, reflektion.




Själens sanatorium, detta. 

torsdag 7 juni 2018

The daily pics in pink.

Mitt projekt med att skriva och ta bilder varje dag....går sådär. Men jo. Igår kväll glömde jag skriva men kom ihåg bilden då jag var på gymet och skakade av mig en vecka av att inte ha rört på mig. (Jo,  sprang Naisten Kymppi för en och en halv vecka sedan och golfade en runda i söndags, men däremellan gjorde jag inget annat fysiskt än sprang hem från sönernas andra hem en kväll; det var typ niohundra meter.)

Gymet gjorde gott som vanligt, en stund kände jag sig som en ny människa och antingen tack vare detta eller på grund av vändning i lufttrycken så var den där vansinniga tröttheten som bortblåst idag.



Trots allt skulle jag uppskatta att sova längre än till klockan sex någon morgon. Har morgonvaknandet med ljuset att göra eller med min trubblade själ, det vet jag inte. Men hoppas på ljuset eftersom mer lättåtgärdat än själen. Har åtminstone sovit lite längre än till fem efter att jag hände upp nya gardiner häromveckan.  



Som följande åtgärd grabbade jag med mig den här från Det Stora Varuhuset idag:


 (Det är inte en BH för plattbystade. Det är en sömnmask. Rapport följer.)

tisdag 5 juni 2018

Show, don't tell.

På mina skrivarkurser har jag bland annat lärt mig om gestaltning. 

Tröttheten igår och idag kan jag gestalta såhär:

När jag igår kväll insåg att diskmaskinen var halvfull med ren disk klarade jag inte av att tömma den utan laddade in min smutsdisk med det rena.

Idag när jag kom hem från jobbet fick jag knappt av mig skorna så lade jag mig platt på sängen och sov en halv timme trots två Skypegastande ungdomar, ett gatubygge och något infernaliskt gnisslande på innergården.

När jag bad min artonåring att gå till butiken för att köpa mig en bastucider kastade han bara en blick på mig och gick iväg och utförde uppdraget.



P.S. Det sista är kanske mera en gestaltning av alkoholism och medberoende än trötthet, men ni fattar. 

måndag 4 juni 2018

Alldeles utmärkt.

Sa åt någon i lördags, att jag inte minns särskilt mycket av förra sommaren. Att jag vill njuta av den här, varje dag. Att kanske jag måste lova mej själv att knäppa en bild eller skriva en rad varje dag, för att stanna upp i nuet.

Idag var jag så trött, så trött. Förra veckan kom ikapp mig. Då sprang jag från styrelsemöte till bolagsstämma till dittan och dattan och städning av hem och finslipning av festplanering. Imorse vaknade jag av morgonljuset och vågade knappt titta på klockan då jag var rädd att den skulle ringa vilken sekund som helst. När jag gluttade på den med ena ögat var den fem. (Vilket var nästan ännu värre.)

Efter jobbet släpade jag mig till andra adressen där studentmottagningen hölls i lördags. Åt på stående fot en köttpotatismoslåda inhandlad i Alepan medan jag betraktade bedrövelsen jag lämnat efter mig i lördags. Samlade ihop mina egna kärl och mina skumppaflaskor och en bukett blommor och mina söner och använde  mina sista krafter till att släpa dem hem till mej. Ont överallt, trött som en maratonlöpare. Lutade mig mot min artonåring* och kramade om honom så länge att han milt måste bända loss mej när han åkte iväg för att träffa en kusin och hjälpa denne att raka sitt huvud. ("Vet hans mamma om det?" frågade jag. Snart lär hon veta.)





Summerar dagen som ovan innan jag flyttar mig till något kravlöst görande, som att ligga på soffan med Eleanor Oliphant.
 


Jag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv. Jag är en ensam överlevare - jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat mig.

Men först ska jag förstås packa upp kassarna från den andra adressen. Kanske dra i mig de överblivna skumpporna när jag en gång är i farten. Leva i nuet och sådär. 

* Inte fråga om någon favorisering här. Kunde lika gärna ha lutat mej mot min sextonåring men han skulle ha sagt vad fan göööör du och slunkit undan snabbare än blixten och jag hade dråsat i golvet och fått hjärnskakning. Lät honom hjälpa på sitt sätt i stället; han bar kassvis med kärl til bilen.

PS Googlade icke-allergiserande katter hela kvällen igår. 

söndag 3 juni 2018

Festligt värre.

Den lyckligaste helgen på länge. Min förstfödde blev student och firningen var avslappnad och lyckad. Mer bilder från festen följer hoppeligen en annan dag när jag hinner ikapp.










Studenten slank iväg till Börs och min generation åt en gratis middag på restaurang Saari. Gratis därför att vi blev så upprörda när vi inte fått vår huvudrätt två och en halv timme efter ankomst  - trots att alla omkring oss redan åt efterrätt eller bad om notan - så restaurangchefen beslöt att bjuda oss på rubb och stubb. Vi fick så dåligt samvete av att ha klagat så vi beställde kaffe med avec och sa att dem betalar vi åtminstone, men det gick inte för sig, så vi blev bjudna på dem också. Prisvärd middag, utsökt dessutom.



Idag på ytterligare studentskiva inkluderande släktens golftävling på Gumböle. Varierande spel i solvarm blåst där undertecknad nappade brons och svägerskan med son guld respektive silver. 

Bilen som får agera juni kalenderillustration är återanvänd från några år tillbaka. Har inte hunnit rita ett streck i maj månad nämligen. Time flies.