måndag 24 juni 2019

Den usla bloggaren checkar in.

Någon här fortfarande?

Få väl skylla mig själv om icke. Hemsk bloggtorka, men kan väl tydas som att livet vinner över skrifvandet, vilket knappast är en dålig sak. "Livet är inte bara en dans på rosor; ibland måste man också supa och knulla", som min ex-make brukade säga.

Hunnit med bland annat en Sting-konsert påföljd av vildsint dansande på Molly Malone's, en invigningsfest, flera dagar av workflow - annars sitter man väl inte till halv sju på jobbet på sommarkvällarna vilket upprepat sig oroväckande många gånger - två golfrundor á 37 och 27 poäng, besök på Brors stuga i Lojo innefattande bastubad, grillmat och fuldans på verandan, besök på egen stuga där jag mest klippte gräs morgon middag kväll men aj jo, hade också extempore gäster innefattande bastubad, grilling och fuldans på verandan. Mellan varven samlat mitt samvete och gått till gymet eller idkat yoga på vardagsrumsmattan eller tagit sjuttonåringen på sushi eller cykeltur.

Så hinner inte blogga så mycket som ni förstår. 

Ses i höst?



måndag 10 juni 2019

Återkomst och återseende.

Hade en ledig fredag för att hinna delta i Suomen Vuokranantajats Stockholmskryssning som började med lunch och föreläsningar på fredag förmiddag, Det var digert och nyttigt program som avrundades med middagar, drinks och dans båda kvällarna. Mycket lyckat, till och med för en introvert.

När jag kom hem söndag morgon hade min bil försvunnit från gården och i min säng hittade jag nittonåringen. Det visade sig att det fanns ett samband mellan dessa två upptäckter. Nittonåringen hade lånat min bil för att åka till Tammerfors på EM-kvalmatch med ett gäng kompisar och eftersom kompis X körde lämnades bilen på Kirrans gård i stället för att manövreras in genom porten. Klokt beslut. Gänget hade efter detta knallat iväg till Matto (- that would be Mattolaituri - ) varefter tanken på hemfärd till Berghäll tydligen kändes oöverkomlig.

Ett trevligt återseende trots allt, hade inte sett den unge mannen på flera veckor. Han har varit upptagen på annat håll.


Sjuttonåringen å sin sida var oerhört pratsam och sällskapssjuk så vi gick ut på stan och på bio. Filmen om Elton John började med att de alla brast ut i sång och dans och jag vände nästan på klacken och gick hem, men blev sedermera djupt berörd av hans välbekanta oförmåga att låta sig älskas på riktigt. Han lärde sig dock tidigare än undertecknad. (Still trying. Two steps forward, one step back.)

torsdag 6 juni 2019

Normipäivä.

Huonenaapurini töissä, joka sattuu olemaan myös esimieheni, näytti minulle tänään vanhan Kummeli-videon. Löytyy täältä:

"Jankon Betoni" tai "Bopo Duunissa"

Otan vapaapäivän. 

(Tuleekohan siitä pidempikin vapaa, mitä arvelette?)

tisdag 4 juni 2019

Hinnandet

Alltså. När man plötsligt inser att man jobbar normaltempo - hoppas jag inte jinxar nu - och inte har möten eller förpliktelser alla kvällar.  Vad man då hinner med är ju ofattbart.

Cykeltur längs stranden med sjuttonåringen. (Att han kom med dessutom?) Hjälpa densamme att leta praktikplats och anmäla sig till bilskolan. Yogapass på vardagsrumsgolvet. Bastu och en hel damtidning. Smoothie och Rachel Cusk på trappbalkongen. 

Att livet kan vara sådant. Det hade jag glömt.


söndag 2 juni 2019

Namaste.

Hade tänkt mig till landet över Kristi Flygare och weekenden men ändrade mig i sista stund. Åt på onsdag kväll middag meds några kollegor på Holiday och tog påföljande drinks på båten Relandersgrund insvepta i filtar. Pedade hem på en citycykel. Torsdagen bjöd på finfint väder så jag tog mig till Gäddvik på lunch, kaffe och promenad med Syster. Brände nästippen lite.



Fredag blev inte den tänkta distansdagen utan i stället en högeffektiv kontorsdag. "Hann" inte till gymet på grund av olika ärenden som måste uträttas under kvällen men påbörjade inspirerad av Syster en Youtube-30-days-with-Yoga i stället. Så effektivt och bra för kropp och själ och rygg; är helt såld på detta! 

Igår räddade jag min cykel från källardöden, skruvade fast stänkskärmen samt förde till Fillarikellari för att pumpas eftersom kunde inte själv, hur genant? 

"Olithan avannut venttiilin ennenkuin yritit?" frågade fillarikellarikillen tålmodigt.

No enpäs ollut avannut. Trodde ju det räckte med att skruva av locket och pumpa på som förritiden, men nej. 

Drack kaffe med god vän i solen varpå körde till studentfest västerut. Annan god vän avbokade planerad middag i sista stund men jag fick haka på Syster med Sambos middag på restaurang Pontus i stället. Efter detta en sväng i en regnig tunnel men hemma i hyfsat god tid. Såg idag färdigt serien What If på Netflix och strövade sedan omkring i ett somrigt centrum och köpte en yogamatta eftersom lagt min förra på något bra ställe. Avrundade  söndagen med att inviga mattan. 

tisdag 28 maj 2019

Kärleksbetygelser.

"Vi hörs!" sa jag åt sjuttonåringen som påbörjade sitt sommarlov idag och åkte till sin Far.
"Not if I hear you first", sa han.

Löikö Mörkö sisään?

Så fick jag då också ge efter för hockey-yran. 

Mörkö, mörkö, mörkö! Löikö Mörkö sisään?




måndag 27 maj 2019

Att nästan bo med Ed Sheeran.

Vi har en granne - ovanför eller bredvid, svårt att placera - som sedan några månader tillbaka plinkar helt olidligt på ett piano. 

"Hade du velat lära dig spela piano?" frågade jag sjuttonåringen.
"Jo", sa han dystert, "men du slängde bort vår syntetisator."
"Va, gjorde jag?"
"Jo. Jag kunde annars ha varit typ Ed Sheeran nu."

Senare stod jag vrålhungrig efter gymet och fixade mat åt oss. Samma mat som jag fixat alla dagar de senaste veckorna om vi inte ätit sushi eller hämtmat: hönsbitar, sallad, sparris och parmesan.

"Alltså jag HATAR att laga mat." 
"Va, hur kan man hata det?", undrade sjuttonåringen.
"Vadå, tycker DU muka om matlagning?"
"Vet inte", ryckte han på axlarna. "Vi har ju aldrig lagat mat." 

När det ännu senare på kvällen framgick att jag tappat bort hans kallelse till armén stod det klart för mig att det kanske finns bättre mammor out there.

fredag 24 maj 2019

Hockey-oraklet...

...brukade min ex-make kalla mig (då när han inte kallade mig sin första fru eller hullu akka). 

Utöver det olidliga oväsendet och hehkuttandet finns olika historiska anledningar till att jag ogillar hockey, som jag inte går in på här, men utöver detta förstår jag inte varför en jevfla sportgren ska prioriteras över allt annat och visas på nyhetstid eller på företagets kundtillställning!? VAd annat än sport skulle anses så viktigt att man visar det på en kundkväll?  Kan inte heller fatta pointen med att folk uppdaterar sin Facebook-vägg med MÅÅÅÅÅL!!!! 

Den som är intresserad har väl själv kollat matchen och märkte kanske att det blev mål, nej? (Det gick ju inte ens mig förbi, eftersom grannarnas kisastudio hördes genom väggen.)

Det om det.

Idag en sällsynt arbetsdag utan ett enda möte och jag fick gjort nästan allt jag hade tänkt. Unheard of. Körde sedan via Berghäll och överlämnade en källarnyckel åt nittonåringen som kommit på överraskningspermis. Där stod han och diskade förra helgens kippor och kappor som han bara hunnit lägga i blöt när han var hemma och vände efter vår golfrunda förra söndagen. (Det var säsongöppning för min del och gick först asdåligt och sedan hyfsat bra men tyvärr tyckte min rygg inte om det alls men det tänker jag inte låtsas om.)

"Får jag en kram?" frågade jag sjuttonåringen efter middagen.
"Nej."
"Jag fick två av din bror!"
"Räcker det liksom inte?"

Det gör ju inte det, nej.

torsdag 23 maj 2019

Newsflash

När jag för en gångs skull har tid och lust att ta reda på vad som hänt ute i vida världen så sätter jag på teven och drabbas av freakin' ishockey. Som utplånat tians nyheter, för helvete.


fredag 17 maj 2019

Mycket händer här i trakten.

Klädde mig imorse i vita jeans. Jobbade distansförmiddag. Åt tomatsoppa till lunch. Bytte till ett par andra vita jeans. Tog mitt pick och pack till bilen. Grannen hade parkerat halvvägs in på min ruta. Svor och klämde mig in mellan dörren, bilen och en matta gult pollen. Körde på kundbesök, troligen med gul röv. Fick kortslutning och ställde parkeringspucken på tre fastän klockan var tolv. Fick böter. Körde till Borgå på matuppköp. Insåg vid kassan att min telefon var försvunnen. Mindes tydligt att jag surfat på den i ALKO. Frågade efter den där och i infon och letade efter den på tuppen. Hittade den inte. Lämnde min emailadress vid informationsdisken. Körde nedstämd till stugan och beslöt logga in på FB och mejl och meddela mina nära och kära som jag skulle möta upp med att jag inte kört i diket utan bara tappat min telefon. Insåg att jag glömt min nätmokkula i stan. Körde till Mor. Berättade om mitt dilemma. Din Bror är i K-Market, tröstade Mor. Det hjälper mig knappast, sa jag dystert. Loggade in på nätet. Fick ett email av K-Market. Vi har hittat din telefon! Ringde Bror som ännu var där. Tala om flow! Fick min telefon tillbaka. Badade bastu. Drack vin. Livet är okej. Solen går ner och det är vindstilla.


söndag 12 maj 2019

Om moderskap och singelliv

Runtom på Facebook postar mammor bilder av hur de blivit uppvaktade av sina barn på Morsdag. Mitt ena barn sov till halv tre på eftermiddagen så jag åt morgonmål i allsköns ro. Den äldre sonen tackade nej till morsdagskaffe på stan så jag skötte även den biten själv. Promenerade norrut i jakt på en solig och vindstilla terrass och hittade den vid Villa Hagasund där jag först drack kaffe med bok och sedan besökte utställningen Sorglös Stad - scener från 1920-talets Helsingfors. Den kan jag rekommendera varmt; inte bara för de nakna karlarna bakom duschdraperiet.




Efteråt plockade jag med mig sjuttonåringen till Maxim för att se filmen om J.R.R.Tolkien. Jag fick trilogin i stipendium för goda kunskaper i modersmål på femman i lågstadiet. Illa rädd at jag aldrig läste ut hela - varken då eller senare - och har inte heller sett filmerna. Vad kan jag säga? Har aldrig förmått intressera mig för annat än det faktiska, det verkliga; det som hänt eller åtminstone kan hända på riktigt.

I fredags var jag på jobbresa i Stockholm och hemma kring nio på kvällen. Kan noteras at jag inte var lycklig av att klockan ringde sju på lördag morgon för besöksdagen i Obbnäs, men trots allt väl värt det. Fick se hur nittonåringen bor på Louhi och dricka Sotku-kaffe. Bäst av allt var att sjuttonåringen var med och fick åka tillbaka till stan med nittonåringen och spela Pleikka med honom i hans lya Berghäll innan de gick på bio tillsammans. Sjuttonåringen synbart nöjd med läget.

Själv körde jag hem, ritade ett kort och sprang sedan ett varv runt Brunnsparken innan jag gick på femtioårsfest där jag nostalgitrippade med snapsvisor och galet dansande. Kan inte sluta förvånas över att folk kommer fram och undrar hur det kommer sig att jag fortfarande är singel, nog borde väl jag kunna hitta någon? Jodå, det tror jag att jag kunde. Stundvis vill jag till och med det, men det finns två men: 

1) Var hittar man dessa lediga män i min ålder som vill och har möjlighet att resa, äta utemiddagar och inte har små barn eller fruar och där kemin och humorn dessutom klaffar och som klarar av mitt ensamhetsbehov och mitt fluktuerande humör? Var hittar man dem live om man inte vill spendera sina kvällar surfande på en dejtingapp? Gick för en tid sedan på speed dating - effektivt i min smak -  och kalla mig snobb om ni vill, men jag vill inte dejta en karl som kommer på dejting med skit under naglarna och iklädd en rutig flanellskjorta och som helst av allt vill ta mig med ut och pilka.
2) Ska man nöja sig med någon eller får jag eventuellt önska att förhållandet och mannen i fråga ska höja min livskvalitet för att bli aktuell?  Det får jag.

Ovanstående berättade jag åt dem som undrade, fast jag kanske bara borde ha hållit klaffen. Det som kanske förvånar mig mest är detta, att det är helt okej att ifrågasätta singelkvinnans livsval och leverne. Jag har svårt att tro att singelmännen - om det finns några; verkar som att singelstatusen bland män i min ålder oftast varar mellan 30 och 60 sekunder -  drabbas av dessa taktlösa frågor. Och jag skulle väl aldrig fråga min bordsgranne varför i helvete hen är gift när det syns på miltals avstånd att kärleken inte längre bor där den kanske någon gång bott. 

Går kanske att jämföra det här med att det är helt okej att utbrista åt en annan att Herregud så du är mager! men aldrig i världen att Jesus Amalia så du har blivit fet!

Samhällets normer. 

För övrigt allt väl och ett mycket innehållsrikt, givande och inspirerande veckoslut. Vill plötsligt både rita och skriva igen. Har dock ett day job och tre bolagsstämmor inkommande vecka så lugnet lär inte infinna sig åtminstone riktigt ännu.

onsdag 8 maj 2019

"Oletko ehtinyt miettiä, Maria?"

"Oletko ehtinyt miettiä tätä iltaa?", kysyi eräs ystävä tänään sähköpostitse. Suomeksi, joten jatketaan sillä.

"No enpä ole ehtinyt miettiä tänään juuri mitään", sanoin, mikä pätee oiekastaan koko kevääseen. En ole ikinä koskaan missään kokenut näin intensiivisiä työpäiviä näin pitkäjaksoisesti. Turha toivo hoitaa mitään henkilökohtaisia asioita päivän aikana eivätkä virastot sun muut vastaa enää kuuden jälkeen puhelimeen. Eipä ehdi ystävienkään kanssa vaihtaa päivän aikana kuulumisia. Löysin kotoa huhtikuun alussa erääntynäitä laskuja; kohta varmaan sähköt katkaistaan. Huomenna saan sentään kesärenkaat alle.

Juoksin kuudeksi pää kolmantena jalkana erääseen muotitapahtumaan, ostin housut, join vihersmoothien ja kotiuduin salilta yhdeksän jälkeen. Eilinen meni vapaaehtoisissa hallitushommissa, huominen myöskin. Perjantaina pitäisi lentää Tukholmaan, lauantiana käydä Upinniemessä moikkaamassa merimiestä ja siitä kiitää suoraan 50-vuotisjuhliin. 

Haluan vuorokauteen lisää tunteja!

Uutisia katsoin tässä samalla, mutta eipä niistä jäänyt mitään mieleen muuta kuin että poliitikot näyttävät jopa minua väsyneemmiltä. (Oliko tuo suomen kieltä, ehkä ei.) 

Mutta energiaa riittää taas, kaikesta kiireestä huolimatta, joten kyllä elämä voittaa. Kunhan muistan liikkua. Ja mennä ajoissa nukkumaan, kerta joka tapauksessa herään neljältä meittimään kaikkea sitä, mitä en päivän aikana ehdi.

Ehkä ensi viikolla koittaa seesteisyys ja kiireettömyys? (Yea right.) Kuva Cavtatista.


söndag 5 maj 2019

"Mitä mietit, Maria?"

Näin kysyi Facebook kun siihen  loggauduin äsken. Suomeksi, kaiken lisäksi. Joten jatketaan sillä.

Mitä mietin? 

Mietin, että onpa ollut….omituinen viikonloppu. Hyvä sellainen, mutta ehkä omassa pääkopassa on jokin syystä tai toisesta vähän eri asennossa kuin ennen. Vaikea selittää, mutta välillä tulee näitä havahtumisen hetkiä. Kun näkee asiat jotenkin uudella tapaa. Kirkkaammin. Aidommin.

Tein viikonlopun lähestyessä harvinaisen ja erittäin itsekkään päätöksen jättää lauantain keväiset rapujuhlat väliin, koska olin yksinkertaisesti niin lopen uupunut, unen ja liikunnan tarpeessa, eikä kumpikaan olisi rapujuhlissa kokemukseni mukaan toteutunut. Syvät pahoittelut emännälle poisjäämisestä, mutta joskus järki voittaa korrektiuden. Olen tämän illan olotilan perusteella vakuuttunut siitä, että päätös oli oikea oman hyvinvoinnin kannalta. 

Näissä mietteissä toivotan hyvää yötä ja kauniita unia. 


torsdag 2 maj 2019

Post-Valborg

Firade Valborgsmässoafton med vänner av olika slag plus trängsel i en tunnel full av medelålders desperata. Första Maj firades mest i sällskap av olika tv-serier. 

Ikväll har passerat med olika former av styrelseuppdrag vilket fortsätter imorgon bitti. 

Sedan kanske jag kan koncentrera mig på mitt -  vad det nu sen är?

Det är väl just det här, det är vad det är.

(Bilden irrelevant för svamlet.)