söndag 12 augusti 2018

Soloresenären på vift

På torsdag kväll bokade jag ex tempore en utfärd till ön Gramvousa och Balos Beach Lagoon. Start från Hania åtta på morgonen och bussfärd till Kissamos där vi klev på en större farkost som tog oss ut till ön. Nu hade jag ju inte tittat på väderprognosen innan avfärd men när jag gjorde det visade den åska och regn. Dessa oväder syntes inte till men nog en rätt kraftig nordlig vind. Det var en rätt så skumpig båtfärd ut - som synes på grannbåten jag tog bild av; den var visserligen betydligt mindre än vår - men lyckligtvis hade vi medvind på hemvägen. Skönt att vara ute till havs trots allt, även om det kändes lite tveksamt när det var som värst och vågorna sköljde in över fören. Jag satt på övre däck där vi fick bara en liten dusch över oss.










På Gramvousa klättrade jag upp till fortet och ner igen varefter det blev dopp och vada i Balos lagunen innan hemfärden.

På lördag tog jag mitt pick och pack och släpade det till Hanias busstation där jag köpte en biljett till Rethymnon. Eftersom vi är i Grekland hann bussen byta två gånger innan vi kom ombord men allt gick mycket smidigt och jag var framme på mitt nästa hotell innan klockan två på eftermiddagen. Här bor jag mellan beachen och gamla stan, några hundra meter till vardera, och har en eftermiddagssolig balkong mot en livlig gata. Igår vandrade jag i gamla stan och åt väl slutligen min middag vid halv elva snåret. Enorma folkmassor och gemytlig stämning; som i Hania men i mindre skala.








Idag blåste det liksom igår så hårt från norr att man inte rekommenderas simma i havet. Jag hyrde en cykel runt hörnet och trampade iväg österut i jakt på lugnare vatten. Råkade på en Beach Club där man visserligen inte fick simma i havet men i alla fall vada i det och sedan doppa sig i poolen. Mycket lyckat koncept, men oj vad jag längtar efter att komma i saltvatten. Kolla färgerna i havet!

Endel vågade sig nog ut idag också, men det såg vådligt ut och jag beslöt att jag är för gammal för att dyka genom vågor, ensam åtminstone. Plus skulle aldrig hitta tillbaka till min solstol utan glasögon. Man får acceptera realiteterna.






Min Far läste om mina eskapader under den första resdagen och sa att det påminde om mitt livs första semester i tjugonåntingårsåldern då jag under dag ett hade utfört allt jag planerat för hela semestern. Well, känner ju mig själv och vet hur jag fungerar så har planerat den här resan så att jag först kan fnatta omkring som en galning och sedan de sista dagarna ligga platt på en solstol med en bok. 

Verkar osannolikt, men you just watch me. Och faktiskt låg jag ju i en solstol halva dagen idag. Getting there! Märkväl, hade ej heller planerat en enda sak på förhand - hotellen och flygen var jag ju tvungen att boka men annars inte tillstymmelsen till plan; inte en endaste utfärd, bussresa eller annat fanns på agendan; jag tar dagarna som de kommer. 

Ensamresenärens lyx, kunna stanna vid en utfärdsbyrå och boka utan att fråga någon annan vad den vill eller tänker. Eller släpa bagaget till busstationen och kolla hur jag kommer vidare; ta lunch eller kaffe i väntan på det att, allt i egen takt.

Mitt eget hotell har förresten en liten pool på taket; den doppade jag mig nog i igår eftermiddag när jag kom från stan.



lördag 11 augusti 2018

Bildmaterial

Här lite bilder från igår; min cykel, en lunchrestaurang, random vyer och skamsna katter samt venetianska hamnen. Har meanwhile flyttat mig en bit österut till Rethymnon men ska nu gå ut och hitta något att äta så mer om detta senare.













torsdag 9 augusti 2018

Kalispera!

Svårt att föreställa sig att jag kom hit (Hania, Kreta) först igår kväll. Känns som en evighet och samtidigt är jag rädd att tiden ska rinna iväg. Några iakttagelser efter det första dygnet som innehållit cykeltur, lunching, wining, dining, reading, swimming and shopping:

En sån tur att jag inte bokade hotell ute i periferin som jag först tänkt pga sjukt fina vuxenhotell med stora pooler. Cyklade till Agii Apostolii idag och inget fel på det; strand och hav, härligt på dagen, men vad hade jag gjort där resten av tiden?

Nu bor jag i Hanias venetianska hamn på hotell Porto Veneziano och visserligen har mitt rum inte utsikt mot havet för jag var så "sent" ute - två månader innan avresa var redan 80% av boendet på Kreta bokat, hur jäkla välplanerad ska man vara egentligen? - men här sover jag gott och har livet utanför dörren, vad mer kan man begära som ensamresenär? Flyttar vidare på lördag så mitt enda krav för den här etappens boende var centralt läge och fräschör. Got it. Här finns restauranger, barer, utemusikanter, lånecyklar, caféer och gränder och folkmassor precis runt hörnet så det förslår.

Vad man glömmer med Grekland är att allt som inte är "gamla stan" eller nybyggt turistområde ser för asigt ut (till skillnad från Spanien där mestadels alla omgivningar är snygga och propra och städiga). Min cykeltur idag gick fem kilometer ut ur stan till Agii Apostolii och sen tillbaka till Hania via Nea Chora där jag åt lunch vid rutiga borddukar. På vägen såg jag de mest uffiga ställen och förorter som mest påminde om avstjälpningspatser samt ett större antal för länge sedan överkörda pälsdjur (- katter? svårt att säga? - ) som var som tillplattade modelleraklumpar med några tofsar i. 

Men annars, charmen i allt det här grekiska? Det finska order "välitön" kommer jag först att tänka på, och då ändå inte påträngande utan bara trevligt. Hur man ska klara att trappa ner på sommarens alkoholintag här är dock ett mysterium eftersom vinglasen fylls till brädden, en halv liter vin är typ billigare än vatten och varje måltid avrundas med en liten karaff Raki.

Och: Jag kunde leva på tomater resten av livet om de alltid smakade som tomaterna här!

Datorn kom med som ni märker. Hade känts som att resa utan underkläder att lämna den hemma. Vilket i och för sig är ganska nära sanningen för en större del av mina underkläder blev i en byrålåda på herrgården. Nåväl, blir mest bikini här i alla fall.

Och har förstås en miljon fotografier med min nya kamera men tycks omöjligt att ladda upp dem med hotellets wifi så det får bli till en annan gång.

tisdag 7 augusti 2018

Do not try this at home.

Packar som bäst inför Vol 2 av min semester.

"Får jag en kram?", frågade jag sextonåringen som jag träffade över sushi ikväll innan han gick tillbaka till sin Far. "Vi ses inte på tio dagar."
"Eget fel", sa han och knallade iväg med hörlurar i öronen.

Artonåringen hade tvättat byke hos mig och lämnat det i tvättmaskinen i en vecka. I en trettio graders lägenhet. Ni kan föreställa er? Maskinen luktade som om någon dött i den. Har nu kört både specialtvättmedel, ättika och citron i den men tyvärr är den inte ännu sig själv. 

Tvättar man med tillräckligt doftande tvättmedel går det ändå an, men luktfri är den inte. Kanske den torkar upp medan jag är på resa? (Den är splitterny för hlvt!)


Köpte på impuls en ny systemkamera av resestorlek och har övat mig på den här hemma med varierande framgång.

Är ännu inte på det klara med om min dator (aka bloggen) kommer med på resan. Utifall att inte så kan ni hoppeligen spana in bilder på mitt Instagramkonto (bopo_maria), eftersom jag äntligen har en Wifi-utrustad kamera så jag kan flytta bilderna direkt till telefonen. (Om jag inte tappar den i kullerstenarna eller utför någon annan Bopo-move).

På återseende. Och kom ihåg att ta byket ur tvättmaskinen!

lördag 4 augusti 2018

Att lämna festen.

Mina farhågor om att jag skulle bli uttråkad på herrgården besannades inte. Första veckan förlöpte visst ganska lugnt med pojkar och golf, men efter det har gäster och bortbjudningar avlöst varandra. Så till den grad att när min Mor en förmiddag klev in och meddelade att vinbären är färdiga att plockas, borde du inte.... så exploderade jag och snäste att tror du verkligen att jag behöver fler saker på min to-do-lista? 

Eget fel dock, som Systersonen skulle säga. Men klart man vill passa på att bjuda folk när man har den unika chansen att bo här och så har jag ju tendensen att boka in lite mer program än min ensamvargiga själ egentligen skulle klara av. Mitt eget val är ju också att vara ensamlevande som måste göra allt själv. Det betyder att allting tar lite mer tid då det aldrig finns någon som påbörjat middagen när man avslutar trädgårdsarbetet och aldrig någon annan som tar hand om butiksrundan. 

(Inte helt sant, artonåringen tog faktiskt hand om den en kväll förra veckan, men sedermera har man bara sett röken av honom.)

Saldot av två veckor här är i alla fall mycket positivt och kan bara konstatera att hade behövt lite längre tid här för att hinna få balans på allting. Kommer till min förvåning att sakna stället; klädrummet, balkongen, tystnaden, luftigheten, estetiken....

Under min sista kväll här bjöd Syster och Sambo på medhavd jordgubbs-GT på altanen. Middag åt jag på balkongen i duggregn och varvar nu bloggandet med fuldans till Spotify i köket. Steg ett till att återfinna livsbalansen.

Att flytta härifrån imorgon? Måste väl säga som mina föräldrar sa när jag var barn: Det är bäst att lämna festen när man fortfarande har roligt.

Sommaren är inte närapå slut, men innan den började hoppades jag att den skulle bli minnesvärd.  Det har varit en helt fantastisk sommar och den känns längre än någon annan sommar jag minns....nå nej, eventuellt var barndomens somrar ännu litet längre och ännu litet varmare. 

Bildkavalkad följer, kameran älskar det här huset.















tisdag 31 juli 2018

Socialt värre.

Mentalt en mycket avkopplande semester där gästerna avlöser varandra på löpande band, i lagomma doser. Fysiskt mindre avkopplande eftersom dagarna långa och nätterna korta. Men efter en sommar som denna kan man med gott samvete krypa i idé under vinterhalvåret.

Några snapshots, inkluderande en cirkushund.