söndag 16 januari 2022

Veckorapport

Med matlådan gick det ju så, att den aldrig kom på måndagen. I stället fick jag den på tisdag kväll och en kompensation på 20 pengar. Bortsett från den skrala starten mycket nöjd. Har tillrett kallrökt-lax-citronpasta och tikka masala som jag åt på i ett par dagar. På fredag kom tjugoåringen och hjälpte mig att tillreda och äta den sista rätten, en milt eldig korvgryta.




Blev så pass inspirerad av dessa nya recept att jag laddade ner ett av deras vegerecept igår innan jag körde till landet, köpte ingredienserna på vägen och tillredde på kvällen efter bastun en apelsin-spenat-fetapasta som också blev lyckad. Hann igår också med en skidsväng på isen och en till imorse i sällskap av ett par havsörnar. Nu börjar det förutspådda snöblandade regnvädret dra ihop sig.


Under veckan har jag också hunnit få mitt tredje koronavaccin, medan tjugotvå-åringen i Örebro däremot fått själva koronan. Han tycks ddck redan ha tillfrisknat, då han igår skickade en video från ett av sina Zoom-tutormöten. Skönt att se honom lajv, fastän han hela tiden bedyrat att han mår bra bortsett från ett par dagars stegring, snuva, halsont oh trötthet.




Nu inväntar jag en kompis som kommer på lunch, kaffe och eftermiddagsbastu. 

måndag 10 januari 2022

Bring it on!

För några veckor sedan ringde de från Ruokaboksi och undrade om jag vill börja prenumerera på deras matbox. Eftersom jag sedan tjugoåringen flyttade ut och sedan butiksarbetet började mest har ätit färdigmat i olika former beslöt jag mig för att pröva. Jag kanske blir en hejare på matlagning, vem vet?

Man får sin låda varje måndag mellan klockan 14 och 22 och kan bestämma tisdagen innan om man vill ha den eller hålla paus. Jag har beställt den med tre recept som rekommenderas för 1-2 personers hushåll och min första leverans ska komma idag. Sjukt spännande! I fredag fick jag ett sms där de uppskattade leveransen med Bring till mellan 19-21. Passar utmärkt. Idag fick jag ett nytt sms där tiden uppskattades till 20-22. Jo men okej. När jag sedan loggade in för att tracka min leverans var den nya gissningen 21-23. 


I skrivande stund står det att den kommer senast 23.20. Det är ju tur att man inte är den kvällssömniga typen. 

Återkommer med rapport om hur det gick.

För övrigt har jag ont i varendaste en muskel efter att ha yogat i åtta dagar - och då talar vi inte ooooommmmm-stretching-yoga utan magmuskler och plankor och fan och hans mormor - och dessutom skidat sju kilometer på Hagalunds golfbana igår. 

I lördags promenerade jag till tjugoåringen  i Berghäll genom snöyra och förbi lite Lux-ljusfenomen. Jag övertalade ynglingen att möta mig halvvägs med löfte om sushi när vi kom fram. Han hade till och med mössa på när jag mötte honom vid Operan, ser man på! (Annat kan man säga om Syster som jag träffade på gården idag i minus tolv. "Håret kan pilas!" antar jag.)

Idag eftermiddag promenerade jag Brunnsparken runt och ut på Ugnsholmen, en fröjd för ögat och sinnet.






måndag 3 januari 2022

De nya movesen

Började min morgon med att bränna mig med plattången på halsen. För att inte vakna upp med en fritsu imorgon bitti skyndade jag att rycka ut ett paket röda vinbär ur frysen att svalka brännskadan med. Paketet var naturligtvis öppet så vinbären strittade omkring i vardagsrummet. Det var lite svårt att sopa upp dem samtidigt som jag tyckte den resterande påsen mot halsen. Få se hur det ser ut imorgon.

Innan jag knallade iväg mot dagens ärenden lyckades jag ytterligare spritsa en matsked handkräm i min nyckelskål på tamburbordet. Hann inte ens försöka åtgärda den olyckan.

Eller skulle visst ha hunnit, för nu sitter jag och rullar tummarna (= skriver en bloggpost) på HUSLAB i väntan på stadens mammografi för gamla tanter.

söndag 2 januari 2022

Nytt År, Nya Moves

Någonstans i mitt some-flöde stod det att åttio procent av alla nyårslöften kraschar senast i mitten av februari. Kan relatera, alltså gör jag inga. Men en januarirutin har jag sedan ett par år illbaka och det är Adrienes årliga 30-days-of -yoga-challenge. I år heter den Move och började idag. 

Ingen säger ju att man måste göra den trettio dagar i ett sträck, men det är nog min avsikt.

Värmde upp med att promenera till Drumsö för en tekopp hos Mor, varefter jag promenerade tillbaka till stan och HAM-museet för att se paret Sipiläs målningar; mycket fina. Strosade igenom de andra utställningarna också, men bortsett från Tove Jansson var det inte mycket att se.

Denna motionsspurt var mycket välkommen efter nyårsfirandet som började med att jag bjöd pojkarna på middag redan klockan fem. Detta för att tjugotvå-åringen skulle fortsätta fira med sina vänner redan vid åttasnåret. Han och hans bror drack till min fasa stora glas med Baileys med mjölk till middagen, trots att jag öppnat en hyfsad Pinot Noir. Vi stöpte också ekologiska nyårslyckor av socker. Detta efter att jag googlat var man kan köpa riktig nyårslyckor, men låtit mig informeras om att de varit förbjudna sedan 2018 på grund av sitt stora blyinnehåll. (Hemskt förbjudna kan de inte vara, då det fanns av dem till försäljning i min lokala K-butik idag.) Lyckorna fräste och bubblade vildsint när man slängde dem i vatten, och var oerhört klibbiga. 

När den äldre knallade iväg på sina festligheter med en stor ryggsäck full med alkohol (och en rulle tuppapper stulen av mig, eftersom förrådet hos hans Far där han bor under sin vistelse hade sinat) följde jag tjugoåringen till spårvagnen och gick själv ett varv runt stan. Blev därefter bjuden på kaffe och sambuca hos syster i andra ändan av huset. Traskade dit vid tiosnåret och var hemma närmare fyra. Så kan det gå.

fredag 31 december 2021

2021 recap - förändringarnas år

Vaknade upp med en bestämd känsla av att jag måste ta en liten tillbakablick på det gångna året innan jag kliver in i det nya.

(Vaknade även av ett infernaliskt gnissel då hissbyggarna just idag bestämt börja såga trappräcke eller vad de nu pynjade med. Good news is att jag får en hiss tills mars.)

Jag sa för någon månad sedan att jag inte känner igen mig själv; brukar vara så full av energi och få saker till stånd, men känns som att jag tappat driven det här året och inte får något alls gjort. Min diskussionskumpan påminde mej om några saker jag gjort under det gångna året och då insåg jag att det kanske inte var ett så händelse- eller handlingsförlamat år after all.

Alltså, vad gjorde jag 2021?

Avslutade koordineringen av renoveringen av min Drumsölägenhet och fixade hyresgäst.

Sade upp mig från jobbet i mars, med sista dagen i maj. Under våren intensivt dubbelskift med gammalt och nytt jobb.

Åkte på golfresa till Åland så fort jag blev fri från gamla jobbet.

Koordinerade renovering av nya butiksokalen.

Åkte på roadtrip till Raumo och Nystad.

Spelade massor av bra och dålig golf.

Åkte till Åbo på golfresa.

Skickade min förstfödde till Örebro för film- och mediestudier.

Bar en miljon möbler.

Flyttade min yngste till ettan i Berghäll.

Koordinerade två renoveringar i familjeföretagets ettor på Mechelingatan.

Öppnade butiken på Högbergsgatan!

Deltog i projekt med nytt ERP-system och nya webbsidor (under arbete fortfarande...)

Påbörjade/återupptog/fortsatte/inledde (finnsingetverbfördetta) förhållande med en karl från mitt förflutna som nu ligger i någon slags semiseparation från sitt äktenskap. Det går sådär. Inget jag skulle rekommendera att pröva därhemma.

Reste söderut för första gången på två år! Las Palmas med sol, vin, och mat.

Firade min femtioårsdag på restaurang Southpark med 36 nära och kära, band, mat, dryck och dans.

Lät måla och tapetsera arbetsrummet som frigjordes när tjugoåringen fyttade hemifrån.

Läste 38 böcker. Målsättningen var femtio, men det får bli ett annat år.

Skrev ynka 35 blogginlägg.

Vilket händelselöst och oföretagsamt år, alltså! 

Random bildkavalkad följer.














Gott Nytt År 2022! 


onsdag 1 december 2021

"Ehtiikö kahville?" eller Life begins at 50

Fyllde alltså femtio för ett par veckor sedan. Firade detta med ohemula mängder skumppa, vin och mat i Las Palmas på sjukt fint hotell i kärt sistaminutensällskap. 

Resmålet valdes på basen av solgarantin, inte tack vara stadens oerhörda skönhet. Gamla delen är fin, men i övrigt en ganska dyster stad. Strandpromenaden var i och för sig också okej, om man undvek att titta på de 70-80-åriga strandlejonen som stod och stekte sig och drog i sina badbyxor för att visa upp sin utrustning. 





Tog en stund att repa sig från resan - man är ju inte så van längre - och när jag gjort det var det dags för min femtioårsfest på restaurang Southpark.

Är inte mitt bekvämlighetsområde att ordna fest för mig själv, men känns som att det blev lyckat! Stämningsfull restaurang, servicen funkade, bändet var okej (om än tempot lite långsamt för de mer fartfyllda gästerna) och alla tycktes trivas. Släpade på nattkvisten hem ett berg med presenter som jag öppade följande kväll efter att ha repat mej med pizza och serier.

Rätt så glad hursomhelst, att nästa fest jag går på är det som gäst.

***

Idag fick jag plötsligt Whatsappmeddelande från ett främmande nummer. "Ootko töissä, ehtiikö kahville?" Luskade ut numrets ägare och han var för mig helt obekant. Vi bytte några meddelanden och han visade sig vara typ en gårdskarl från Birkaland som misstagit sig. Jag sa att det är lite lång väg att ta kaffepaus för och att jag nog inte kan stänga butiken där jag jobbar, men tackade för inbjudan. Vi önskade varandra god jul.

Mycket händer här i trakten.

onsdag 27 oktober 2021

Lim och flygfän

Jag tänkte häromnatten att jag borde skriva en jäääättelång bloggpost om hur det går för min avkomma och vad som hänt sen jag senast var här för några veckor sedan. Efterom jag blev matt av bara tanken beslöt jag att strunta i det och sänka ribban genom att hoppa in här med bara dagens nyheter. Jag kan ju referera det förgångna en annan dag, om andan faller på.

(Kan nämnas så mycket att nittonåringen är urnöjd med sitt egna hem, likaså urlycklig över sitt är fyrtionioåringen. Tjugotvååringen är som fisken i vattnet - eller nåja, ölen, kanske snarare - på andra sidan viken och har fått rollen inte bara som tutor för vårens nya studerande utan tutor-sergeant, det vill säga chef för ett helt gäng tutorer. 

"Fast jag hade uho i flera veckor att jag säkert blir sergeant, så känns det ganska nervöst nu när det faktiskt gick så", rapporterade han på Whatsapp.

"Be careful what you wish for", svarade jag.)


Sushimiddag hos nittonåringen. 

De enda motgångarna värda att nämna är att en av mina gelnaglar fick en spricka idag på jobbet. Eftersom nästa service är först på måndag beslöt jag att limma sprickan med superlim som jag hittade under kassadisken. Det fungerade utmärkt, om man bortser från att jag glömde det hela innan det torkat färdigt och råkade vispa till min överläpp med handen och fann mig därefter med en gediget limmad amorbåge. Lyckligtvis var det här just innan stängningsdags så jag traskade hem och putsade bort limkakan med aceton, inan jag gav mig iväg för att föra två småbord åt en kund som bor runt hörnet.

Senare på kvällen satt jag på yogamattan när jag plötsligt hörde ett dovt brummande och fann mig öga mot öga med en enorm, yrvaken geting. Jag pausade min yogavideo och lyckades dänga till getingen i luften med Hus & Hem. Hen cirklade runt några varv och kraschade därefter upp i innertaket upprepade gånger innan hen störtade ner på fönsterbrädet för att ta ny fart. Där fick jag slutligen livet av hen.

Mycket händer här i trakten.


onsdag 6 oktober 2021

Några ord om "downshiftandet"

Alltså tjenare! Jag är vid liv!

När jag skrev rubriken stavade jag först "downskitandet", vilket kanske var en undermedvetandets lapsus. Tillsvidare kan man säga att downshiftandet skitit sig galant. Jag har så mycket att göra att jag inte hunnit till gymet mer en än gång i september och golf har det väl blivit typ en halv runda och inte blir det mycket av bykande eller annan hemskötsel heller. Detta kan dock inte endast skyllas på det nya jobbet utan även det faktum att jag samtidigt koordinerat renoveringen av "moderbolagets" två lägenheter på Mechelingatan samt flyttat min yngre son till Berghäll un den gångna veckan. 

Därmed har mina morgnar gått till administrativa uppgifter i möbel- och fastighetsbusinessen, tre till fyra av dagarna i veckan i butiken och kvällarna städning av Berghäll-lägenhet tillsammans med nittonåringen samt roadande av hans grejer och mottagande av nya IKEA möbler och hopbygge av dito. Som bäst sitter jag och väntar på.....


...blev här avbruten av det jag väntade på, nämligen ett samtal från den gigantiska elektronikaffären som levererade hushållsapparater till Mechelingatan. När jag nu återgår till skrivandet står jag redan i butiken. Ska därför ta itu med diverse pysselsättningar, så får återkomma vid bättre tillfälle. Om en månad, kanske?

(Bilden är från mitt vardagsrum som badade i en lila soluppgång när jag steg upp i ottan.)

torsdag 26 augusti 2021

Mycket händer här i trakten eller Fett kul på ICA

Mycket händer här i trakten är ett uttyck från vår barndom. Det har sitt ursprung i kassetten syskonskaran bandade in när vi var sju, fem och ett. På bandet sa ettåringen mest mmmmäää i bakgrunden då han härmade en ko. Jag läste högt ut Rasmus Nalle utan att andas emellan och blev bryskt avbruten av Storasyster som sa att bandet ödades av att jag läste. Hon fortsatte mässa med Storasysteraktig röst: "Och imorse när vi körde förbi portstolparna sa Mompis att hon såg en kamel med två pucklar och då sa mamma att hon sett en ljusröd elefant. Så att mycket händer här i trakten!"

Men det som på riktigt hänt här i trakten är att tjugoettåringen (som blir tjugotvå om en vecka) har tagit emot en studieplats på Filmprogramlinjen i Örebro och hux flux tagit sitt pick och pack och flyttat iväg ditåt igår.



"Jag förstår ju att du behöver tre fotbollar", chattade jag.

"Fyra", svarte han.

Eftersom han ärvt sin fars läggning (allt ordnar sig) har han inget boende utan hans mamma (som tenderar att ordna det mesta så att folk omkring henne upplever att nemen se allt ordnar sej!) har bekostat honom aparthotellboende för de kommande tio dagarna, inom vilka han lovat att ordna sig permanent boende. Till hans försvar måste sägas att studieplatsen fixerades först i början av augusti och till råga på allt är hyresbostadsmarknaden i Sverige lite knepig - du ska ha svenskt personnummer och bankkonto innan du får hyra och för att få dessa måste du ha en fast address i landet. Hm.

Men vi utgår från att allt ordnar sig. 

Han har kommit väl fram, kört omkring på stan och bekantat sig så han vet i vilket hörn han helst skulle bo ("sjuuuukt liten stad med bil 😂"), ätit en nostalgisk måltid på Subway där han åt senast på en fortbollsturnering för sådär tio år sedan, samt bongat sin nya hem-golfbana söder om stan. Dessutom ska han träffa fellow students på en krog imorgon kväll och hans tutorer har lovat hjälpa till med letandet efter ett hem. Om någon undrade hur han installerat sig, alltså.

Jag frågade om han hunnit köpa mat och han svarade: "Har precis handlat på ICA; fett kul asså." Han anpassar sig med rasande fart.

Denna logistiska vändning inom familjen frigör en etta i Berghäll dit nittonåringen kommer att flytta i oktober, om allt går som planerat. Ettan bebos i september av en kompis till tjugoettåringen. Med tanke på att vi öppnar den nya butiken nästa onsdag - mycket händer här i trakten! - så är det ganska skönt att inte behöva koordinera en flytt i september. 

Dessutom behöver bloggaren kanske lite tid att vänja sig vid tanken på att bo helt ensam - för första gången i sitt närapå femtioåriga liv! 

måndag 2 augusti 2021

Back in business!

Vet inte om jag kan skriva längre? Gör ett haltande försök.

Efter månader av fifty-sixty semester och jobb är jag nu på jobb på riktigt. En liten renovering pågår i den hya butikslokalen och utöver det har vi burit dit kubikmetervis med varor och mera är på väg. Det ska inredas och beställas hushållsapparater och prislappar och printers och pryttel och nätbutiken ska uppdateras och tas i bruk och samtidigt är det inkörningsperiod i befintliga butiken. Spännande tider! Kommer knappast att gå sysslolös i det Nya Livet :) 

 


Semestern förflöt i rasande fart och värmebölja. Under denna hann jag med en tredagars golfkurs på Vierumäki som hjälpte mig att äntligen lyfta mitt spel till min någon gång för evigheter sedan uppnådda HCP-nivå (kring 32-34), vilket i början av sommaren kändes omöjligt. Efter kursen en tredagars golfresa i Åbo med Bror och Svägerska. Vi inkvarterade oss på fängelsehotellet Kakola, rörde oss smidigt med elsparkbärden mellan olika terrasser och restauranger och spelade golf på Kultaranta, Harjuttala och Meri-Teijo. 





Mellan varven alltid några dagar på landet där jag bland annat fick ex tempore besök av kusinen samt hann på sommarfest med åttio släktingar och hängde en dag på Strömfors bruk med Syssling som dök upp från Åland. 



Nu nästan färdig för hösten, men innan dess gärna lite mörka indiansommar-augustikvällar.





lördag 3 juli 2021

Ett livstecken ur värmeböljan.

Jag har ingen innetermometer här i stan, men det lär vara närmare trettio grader i vår lägenhet. Trots detta och gårdagens besök i tunneln för medelålders tanter inklusive shottar och dans så har jag idag utfört storstädning med dammsugning, golvtvätt och badrumsputs. Det var på tiden, för måtte vara en månad sedan sist. Vi hade fönsterrenovering i juni så inte lönt att städa innan det och med det eviga flängandet mellan stad och lande och Brors lande och what not så blev det inte av förrän idag. Men nu är det gjort, i trettio grader som sagt.

Innan det fick jag till min stora förvåning med mig nittonåringen på utfärd till Sveaborg. (Visserligen överraskar han mig mest hela tiden med att gå ut och träffa kompisar, spela tennis, cykla eller spela fotboll, för att inte tala om när han står vid spisen och steker ost-skinksmörgåsar eller scrambled eggs.) På Sveaborg var det orimligt hett men mycket vackert; kan inte minnas när jag varit där senast; det kan mycket väl vara tio år sedan. 






Tjuogoettåringen å sin sida sitter i karantän på landet efter återkomsten från EM i Ryssland. Han har betett sig exemplariskt (om man då bortser från det faktum att han reste iväg, men med tanke på att det faktiskt var tillåtet och hur mycket han väntat på det, så kan jag inte klandra honom.) Han har en näve negativa test bakom sig och blir frisläppt nästa tisdag, om allt går väl.



"Turvaväli"

Imorgon vankas det födisfirning av brorsonen och på måndag bär det av på en liten roadtrip västerut. På vädret under min semiledighet kan jag inte klaga. Den nya karriären är i full gång med möbelleveranser, webbsideuppdatering, renoveringsplanering och inredning av skyltfönster, men utöver detta har jag alltså mestadels semester.




 

tisdag 22 juni 2021

Myggmysteriet.

För er som undrar var myggor föds så kan jag berätta att de föds på min utetupp under tropiska nätter.




onsdag 2 juni 2021

"The bad news is time flies, the good news is you are the pilot."

Nu återstår endast frågan: hur har jag någonsin hunnit jobba 8-10 timmar per dag?

Svaret är väl helt enkelt att jag har lämnat oskött allt det jag nu använt min tid till och dessutom levt på stressavgrundens brant.  

Helt sysslolös (= utan arbete) går jag inte nu heller då jag denna vecka bland annat deltagit i ett lunchmöte, ett kvällsmöte i nya butikslokalen, en tretimmars systemskolning, ett besök på lagret samt spenderat en handfull timmar med våra nya webbsidor och fortsätter med det imorgon. Utöver detta har jag skött pappersarbete för andra familjeföretaget.

Det som inte är arbetsrelaterat och som upptagit min tid är googling och aktivering av finskakurser för min nittonåring (efter att det blev klart att han fallit av den kälken på högskolan för länge sedan; vem är förvånad), städning av vinden, förnyandet av mitt Plussa-kort (det tog en timme), diskussion med skattebyrån om obegripliga skatter (det tog också över timme inklusive köandet och visade sig att jag ingalunda hade obetalda skatter som jag trott utan i stället betalat dem för tidigt - lyckligt så), avhämtning av nycklar till olika läghenheter, ommöblering i vardagsrummet, intag av punkar-vaccin, inköp av diverse möbler för bastukammaren på landet, undanstädning av hundratals mejl ur min privata inbox, betalning borttappade räkningar. Med mera med mera. 

Det absolut bästa är att inte behöva sitta på sin ända dagarna i ända utan man får gå omkring, åka omkring, klä på sig riktiga kläder och röra på sig. Vilken lycka!

Nittonåringen huserade ensam här i stan i närmare tio dagar och hade under den tiden lyckats fylla diskmaskinen men bara just så mycket att han inte behövt sätta igång den. (Jag upplyste honom om att det kan löna sig att diska med några dagars mellanrum oberoende.) Att tallrikarna tog slut brydde han sig heller inte om utan började använda av finporslinet.

Kanske även annat funnes att rapportera, men ska nu packa mina landegrejor för att styra kosan tillbaka ditåt efter morgondagens möten. Jag har visst varit i stan sedan lördag? Jo, för spelade Hirsala golf med Bror och Svägerska i söndags, det var en fars och tung sådan dessutom. Jag tappade så gott som alla bollarna jag köpte (12) och medan vi var och köpa kaffe i pausen rullade min vagn med bag ner i ett dike och ut trillade alla klubbor och tillbehör eftersom varenda ficka i bagen var öppen. Man måste ju göra skäl för uttrycket Bopo-move. Dessutom höll klubborna, ingen såg fadäsen och det var vackert väder och utmärkt lunch innan på Hirsala Verde så klagar inte.


På den här par 3an gjorde jag söndagens enda par.

måndag 24 maj 2021

Den nattliga studentskrivningen och huliganerna.

Det tråkigaste som finns är väl att lyssna på vad andra drömt. Men det här är min blogg så jag berättar ändå, haha. Du kan ju alltid sluta läsa här.

För ett par nätter sedan - precis efter mina truckövningar - drömde jag att jag fjärrstyrde en långtradare uppe på en bro. Sjäv stod jag långt nedanför och manövrerade med en fjärrkontroll tills långtradaren med god fart körde ut över räcket och landade någonstans långt ner där den exploderade.

(Jobbstressdrömmarna fortsätter alltså, men de innehåller inga Excel.)

Inatt drömde jag att jag skulle skriva studenten. Jag försökte gå på toaletten innan, men de båda jag hittade var fulla till brädden så det fick vara. Först skulle man leta rätt på sin egen skrivplats i en jättesal. Min var numrerad 119 visste jag, men kunde inte hitta den någonstans. Var tvungen att fråga en patrullerande studentskrivingsvakt som pekade på ett enormt träskåp där det faktiskt stod 119 på en liten plåtskylt uppe i hörnet. Jag öppnade skåpet och där vecklade ut sig ett enormt sekretärlikande skrivbord med hyllor och fack och mappar och pennor oh papperslappar.

"Där finns allt du behöver", sa vakten, "bara att sätta igång."

Jag hade visst fyra timmar på mig och skulle läsa en tjock mapp med verksamhets- och årsberättelser och räkenskaper för ett företag som jag inte minns vad det gjorde, men hade visst något att göra med fossila bränslen, och sedan skriva en summering av allt det jag läst. Blev något stressad och kallsvettig redan i det här skedet. Precis när jag skulle börja slog sig min ex-svåger ned vid bordet bredvid och började prata som en kvarn. (Inte helt oväntat, om än själva uppdykandet var en överraskning.) Jag försökte få tyst på honom, men då satte sig en av hans halvbekanta vid hörnet av mitt bord och började joppla och satte dessutom på en gammal kassettbandspelare med rappakalja. Jag försökte få tyst på allihopa och sprang även iväg och stängde av ytterligare en kassettbandspelare längre bort i salen. Försökte förgäves ta in informationen ur mappen samtidigt som det olidliga oväsendet fortsatte.

Till sist ryckte jag en patrullerande vakt i ärmen och sa med gråten i halsen att han måste göra sig av med de två huliganerna och stänga av oljudet; det hade redan gått fyrtiofem minuter och jag hade inte skrivit en endaste en rad och så här kunde det ju inte gå till under skrivningarna! Vakten ryckte på axlarna och sa att det är bara att stå ut och jobba på, inget han kan göra.

Vid det här laget vaknade jag lyckligtvis av ett evinnerligt fågelkvitter utanför mitt öppna fönster. Steg upp och skyndade mig iväg till utetuppen.

torsdag 20 maj 2021

Det Nya Livet

Jag hade min sista arbetsdag i det gamla livet förra veckans tisdag. Då bar det genast iväg till Åland med Bror och Svägerska där vi spelade golf, åt på diverse restauranger (lyx!), idkade olika utomhusaktiviteter samt bälgade i oss vin. Mycket angenämt och efterlängtat.






Vid första anblicken ser Det Nya Livet inte mycket annorlunda ut än det gamla:


Officiellt börjar jag jobba först i augusti, men i och med att vi ska ta i bruk ett nytt affärssystem (ERP) och ny webbplattform i medlet av juni är det en hel del att göra, så jag har fått ta del i skolningar, möten och web-bygge. Började dessutom min nya karriär med att hjälpa flytta lagerlokal på måndag kväll. Allt dock väldigt inspirerande tillsvidare ( - även att lära sig köra skufftrucken och få den att fastna mellan en hylla och en gammal truck; det behöver vi ju inte nämna - ) och vad vi gör gör vi ju för egen del, inte för någon annan. 

Utöver allt detta hade jag styrelsemöte österut på tisdag kväll så har varit på landet sen dess. Så grönt! Och så mycket djurliv. Under min kvällspromenad ringvägen runt igår såg jag både haren, örnen, tranan och ett rådjur. Samt ett gäng Highlander-kossor, men de var inhägnade.

Haren som ställde sig upp och spejade på sädesfältet var så mänsklig att jag nästan blev generad av att han inte hade byxor.