tisdag 19 februari 2019

Om hur en övervuxen Goljat söker till flottan och hans Mor bokar en handyman.

Började morgonen med att släppa in en Handyman jag bokat för att hänga lite knaggar och annat som jag inte vågat ge mig på själv. Jag hade tagit morgonen ledig och föreställt mig något i den här stilen:



Men med ta¨nke på min historik med män så borde jag väl ha fattat bättre..... 

I verkligheten tog det handymannen närmare tio minuter att släpa sig tre trappor upp och hans flåsande hördes redan när han var i bottenvåningen. Han hade den största och uffigaste mage jag någonsin sett och i  relation till den såklart världens minsta och smutsigaste t-shirt och i övrigt rann mig barndomens busshållplatsfarbror "Håriga rumpan" i hågen. Han fixade knaggarna under ett ohyggligt pustande och flåsande men jobbet blev gjort. Samtidigt bad jag om tips för sjuttonåringens nätverkskabel, som alltså drivit mig till vansinne under de senaste månaderna där den ringlat från översta skåpet i tamburen till rummet mot gatan och förstört min feng shui. Håriga rumpan med magen kunde berätta att jag kan skaffa två dosor som leder internätet till sjuttonåringens rum via elnätet. Dessa inhandlade vi i Verkkokauppa efter jobbet och ta-daa! Feng shui råder igen. Amazing!

Under dagen väntade jag på rekrytens meddelande om huruvida han kommit in i flottan eller inte. Endast en del av Obbnäs rekryter kommer alltså in i där och påbörjar denna vecka sin skolning i Pansio utanför Åbo. De övriga hamnar här och där i andra sorters kompanier som inte fanns på nittonåringen önskelista. 

När inget hördes skickade jag ett whatsapp-meddelande. "Any news?"
Han svarade vid lunchdags och sa: "Pansio. Och tre stygn i huvve."  
Meddelandet kryddades med denna bild:

Kun ylikasvanut goljatti pyrkii laivastoon ihan tosissaan.

Tydligen hade han med sina 195 cm gått genom en 190 cm järndörr, utan att ducka. Dörröppningarna blir knappast högre i flottan, så man får hoppas att han lärt sig av sitt misstag 💚. 

måndag 18 februari 2019

Spegel spegel på väggen där.

Ibland önskar jag att jag kunde skriva här om sånt som jag tyvärr inte vill skriva om här.

Säjer bara att fy faaaaaan för endel människor och deras lögner och oförmåga att ta ansvar för sitt agerande och fy faaaaaan för mig som är en jävla magnet för den typen av människor och låter mig trampas på och skämmas där skammen tillhör någon annan som inte klarar av att se den i vitögat. Satan! Aaaaargh! Vad kan man göra? Titta sig i spegeln, ta sig en lärdom, igen, samla upp bråtet och ta en annan riktning. 

Det om det. Lyckligtvis innehåller livet också annat. Exempelvis middag, rödvin och chit-chat med god vän på restaurang Bro, påföljt av musikalen Kinky Boots som fick rungande applåder och stående ovationer. På söndag en sväng till järnhandeln i sällskap av sjuttonåringen för att införskaffa bland annat något att kamouflera en non-feng-shui-nätverkskabel med. Senare en runda på Josef Frank-utställningen på Designmuseet och en kilometer grodsim och bastu. 

För den som legat sömnlös och undrat över nittonåringens försvunna bil så kan jag meddela att så fort man skickade ett sms med rätt registernummer till anstalten för förflyttade bilar så hittades den. Nittonåringen tog dock inte den till garnisonen idag eftersom han för veta sitt nya öde imorgon och då eventuellt blir flyttad till annan ort. Återstår att se.

Over and out.

lördag 16 februari 2019

when we were young

Ytterligare en intensiv jobbvecka, men lyckligtvis bara fyra dagar. Torsdag kväll vändagsmiddag med två goda väninnor som tydligen fortsatte långt in på småtimmarna. Själv bröt jag upp redan efter nio för att klara av fredagens strapatser. Höll igår ledigt för att se rekryten svära faneden i Obbnäs. Det var start klockan sju på morgonen och träff med sonens Far i Kyrkslätt för att minimera antalet bilar som skulle parkeras på garnisonområdet.

Det var en fin och stämningsfull tillställning och en förhållandevis varm fönvindsdag. Stod under själva faneden uppe på en snödriva och blev våt om fötterna medan jag försökte få syn på rekryten. "Han har en vit maastopuku", tipsade mig hans Far, men ändå hittade jag honom inte genom kamerasökaren, men nog efteråt på fotografierna. 

Efteråt marscherade de förbi och då var det lättare att hitta honom eftersom han är suuntamies i hörnet längst fram. 





Senare blev det besök i kasernen och nostalgitrippande för en del....



.... samt ärtsoppa och knäckebröd.




Efter faneden drog jag och nittonåringen iväg Systersonens gammeldans, via några andra förpliktelser i grannskapet. Dansen var fin och stämningsfull, ungdomarna vackra och bekymmersfria.





Undertecknad inte precis dressed for the occasion.....



Vaknade imorse vid åttasnåret och insåg att nittonåringen inte kommit hem från sina nattliga strapatser. Senare klarnade det att han övernattat på den andra adressen där det var KäTy. När han nyss dök upp här för att fortsätta på futsalmatch försökte jag intala honom att så länge han bor hemma måste han meddela om han är borta övernatten. 

"Ei vitus. Varför skulle jag göra det?" tyckte han. "Ingen gör ju det, du är ju helt over sensitive".

Suck.

För övrigt har staden flyttat hans bil medan han var inne och han hittade den ingenstans i kvarteren. Textmeddelande till berörd instans besvarades med "Autoa ei löydy, olkaa yhteydessä asiakaspalveluun."

Suck 2.

måndag 11 februari 2019

Sitä saa mitä tilaa.

Söndag precis lika asocial som dagen innan. Svarade trots allt i telefon när Far ringde, huvudsakligen för att be om ursäkt för att han liknat mig vid en Batikhäxa senast vi sågs och jag var iklädd en batikfärgad skjorta. (Han hade googlat uttrycket efteråt och insett att det fått en ny betydelse sedan han anammade det och var rädd att jag gjort detsamma. Det hade jag lyckligtvis inte, för då hade jag eventuellt inte svarat i telefonen.)

Städade huvudet genom att städa några skåp och gav mig sedan ut på stan för att ta mig en titt på Magrittes konstverk. Mitt rykte som batikhäxa hade eventuellt spritt sig för ett gäng unga invandrade följde mig hack i häl från spårvagnen fram till Amos Rex-kön och började småprata med mig. När jag upplyste dem om att utställningen kostade femton euro drog de vidare.

Jobbstressen från förra veckan rann av mig helt och hållet först i Georgsgatans simhall sent söndag kväll efter en kilometer grodsim påföljt av bastu.



Olyckligtvis var det måndag idag och när jag var hemma närmare sju kändes weekenden förhållandevis avlägsen.

Sitä saa mitä tilaa.

lördag 9 februari 2019

När det ösregnar i februari.

Helt slut efter arbetsveckan. Lika slut var rekryten som klev in hos mig igår kväll för att avhämta prylar innan han åkte till sin Far.

"Åh fan!" sa ha  när han fick syn på mig. "Jag anade att du skulle var hemma. Hade hoppats att jag skulle få ens en liten stunds lugn och ro."

Undertecknad som saknat honom brast nästan i gråt, vilket han ju snart insåg och mjuknade lite. Innan han åkte vidare satt vi en halv timme och pratade på tamburbänken. Veckans bästa stund. (Min alltså, kanske inte hans.) Fattar ju att efter en vecka 24/7 omgiven av människor han inte själv valt att vara omgiven av, påföljd av hemkörning av diverse vänner till diverse olika stadsdelar medan vrålhungrig och tvungen att samla prylar från olika adresser så hade han klarat sig utan en utmattad Mor med håret på ända efter galen jobbvecka, men slutligen blev det bra i alla fall.

Jag sov tio timmar inatt men var allt annat än utvilad när jag vaknade. Vad jobbet anbelangar så syns ljuset i tunneln, men det är fotfarande långt borta. Började gråta när jag läste på Facebook om en rullstolsbunden kille vars alla vänner fanns på nätet och kom på hans begravning från olika håll i världen när han oväntat dog. Är så asocial nu att inte en chans att träffa folk, men kände mig trots allt tvungen att ta mig ut ut hemmet. Halkvadade genom regnet till Ode där jag drack kaffe, tittade på folk utan att behöva umgås med dem och läste om Michelle och Barack Obama. Började gråta av deras kärlekshistoria också. (Inte på biblioteket dock.) Lite överkänslig nu.

Gick hem till ett tomt kylskåp, vände om på tröskeln och halkade till Krog Roba där jag fick risotto, ost och rödvin.

Ode - kanske inte så mycket ett bibliotek som en samlingsplats, men visst var tredje våningen fin. Själv hade jag säkert satt böckerna mera i fokus men det kändes bra att se unga och gamla, turister och lokalisar trivas, chilla och studera.



















Love my job, men ganska glad nu att det är bara söndag imorgon. Och att här hemma är knäpptyst och att jag kan lägga mig på soffan med min bok och ett glas rödvin och repa mig från lifvet.

måndag 4 februari 2019

Elämä on laiffii.

Ibland känns det som att den ena dagen är konstigare än den andra. Ingenting är som förr.  Efter Android uppdateringen känner jag inte igen min telefon. Jag har plötsligt en chef igen. Och Matti Nykänen finns inte längre.




söndag 3 februari 2019

Goljat

Igår kväll tog vi metron västerut till den feta ödlan för att fira systersonens artonårsdag. Mycket gott, mycket och trevligt. Vi blev serverade av något vi trodde var en isländsk viking men visade sig vara en rödblond australiensare. 

När jag senare refererade till kyparen som en rödhårig albino blev nittonåringen förnärmad och sa att så kan jag ju inte benämna honom. Att det är helt okej att kalla folk för vad de verkligen är, men att kalla honom albino var att ta i. Som exempel på vad som är okej nämnde nittonåringen undersergeantens ord tidigare i veckan:
"Seuratkaa nyt suuntamiestänne; tuota ylikasvanutta Goljattia tuossa edessä!"

💔

Goljat samlade sitt pick och pack ikväll och körde tillbaka ut mot dessa förödmjukelser.

Själv vaknade jag igår okristligt tidigt (läs: åtta) och hann på ex tempore pilates klockan tio varefter sväng till stan  på fördelsedagsuppköp och smoothie. Idag eftermiddag lyckades jag trots vädret tvinga mig på en promenad till Drumsö på uppdrag av Mor och blev dränkt som en katt. 


Tog skakande av kallsla metron hem igen efter att - återigen - ha närt med mig en grön smoothie i Lauttis. På vägen hem köpte jag en batteriluftare i Clas Ohlson för att få värme till sjuttonåringens rum, men fick bara en vattenstråle i fejan. Kall, lyckligtvis, liksom batteriet. 

Kvällen har jag använt till jobb, vilket knappast var sunt men nog så nödvändigt för sinnesron och nattsömnen.

fredag 1 februari 2019

Sergels torg

Senast jag fick post från Sergel sprättade jag upp det med stor förväntan och trodde att det kanske var en ny veckotidning eller något annat spännade. Idag öppnade jag brevet med mindre iver eftersom det sedermera gått upp för mig att Sergel bara är ett täcknamn för Intrum Justitia.

Brevet fick mig att tänka på en låt av Veronica Maggio som jag bara mindes vagt, så jag googlade fram lyriken och kom plötsligt ihåg att det fanns en tid då jag lyssnade på den på repeat. 

Det är mycket länge sedan.

Över plattorna på Sergels torg
Där himlen är tung av sorg
Jag väntar fast jag redan vet
Sänker mitt huvud ned
Om du skulle se tillbaks nån gång
Har allt gått tillbaks till noll
Nu faller regnet över oss
Men filmen börjar om och om

När allt är slut
Vad gör väl det om hundra år
När vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så
Men vad spelar det för jävla roll
Om det inte kan bli vi nån gång?
Vad finns det då att bry sig om
Över plattorna på Sergels torg?

Fast det kommer blåsa upp till storm
Står jag där jag alltid stått
Jag stryker bort en ensam tår
Du vänder dig om och går
Som om det aldrig nånsin hänt
Ser stjärnorna lysa än
Mitt hjärta kanske slutar slå

Nittonåringen kom hem och fick ett översvallande välkomnande men han meddelade i samma andetag att han genast ska iväg ut och supa, eftersom det inte blev av på förra ledigheten då två av hans rekrytvänner drabbats av mulli-ebolan.

Han stod dubbelvikt och grävde i sina klädlådor när jag frågade vart han skulle.
"Till Tölöbon", sa han.
"Okej och sen då?"



Han ryckte till och flög upp som ett spjut.

"Du inser", sa han när han samlat sig, "att när du sa sen då så hörde jag asento."

Sen donerade han sitt första gevärsskott åt sin lillebror, kramade hej då och knallade iväg med en ryggsäck full med Coronas.

torsdag 31 januari 2019

Kanondag, kanelkväll.

Herregud så trött.

Så mycket jobb. Så mycket osorterat byke. Så mycket snö. 

En morgon körde jag ut genom porten och möttes av en gigantisk snövall. Fick hämta skovel på innergården för att kunna skotta ut mig och bilen på gatan. Lika stor vall mötte mig på kvällen när jag kom från jobbet halv sju. Gav upp och parkerade i hallen under Kaserntorget två nätter i rad. Idag körde jag in på gården och fick bara nosen av bilen att rymmas på min parkeringsplats. Får eventuellt backa ut genom portgången imorgon pga inget vändutrymme. That'll be fun. Hej, försäkringsbolaget.

Annars ju härligt med vinter och snö, men.

Avhämtade sjuttonåringen ikväll på andra adressen, mysigt återseende fast han bara varit borta en halv vecka. När han fixade kvällsgröt bad jag honom fylla på kanelburken själv, men han vågade inte, så jag gjorde det.




söndag 27 januari 2019

Rebel Heart

Härligt vinterväder idag gjorde mig sugen på borsjtjsoppa. Ville minnas att K-butikerna har en frusen version men besökte två och hittade ingen. 

För övrigt har jag under veckan jobbat, promenerat, utövat pilates, varit på konsert ( - svenska folk/country systerduon First Aid Kit - ), besökt ett farewell party och suttit fonduekväll. 

Levt mer än skrivit, synes det.






måndag 21 januari 2019

Moonstruck

Chattade med nittonåringen som körde sig själv och fyra armékompisar till Obbnäs igår kväll i FuckYou-bilen. (Med ett registernummer som börjar FCY kunde den ju inte heta mycket annat.) När rekryten vistats utomhus i -14 grader och isvind hela dagen var nyhetens behag som bortblåst (no pun intended) och han medgav att han var lite gonahtanut. Lejonmamman i mig har lust att knalla dit och lyfta upp någon överste mot en vägg med istappar hängande i takkanten och undra vem i HELVETE som har instiftat regeln att man inte få fälla ner öronlapparna på sin mössa förrän det är minus tjugo grader? Sånt svineri!

Lyckligtvis blir det varmare mot lutet av veckan när de ska ut och tälta, och jag tröstade honom med att det snart blir vår. 

I jämförelse ter sig söndagens strapatser på Hagalunds golfbana ganska patetiska. Iskallt om tårna, för tunn mössa och huva och till råga på allt beslöt sig Systers bindning på splitternya skidor att upplösa sig i sina bestånddelar på den högsta och blåsigaste kullen.

Vi var inte precis zen, men kom helskinnade och vindbitna fram och belönade oss med kaffe och skvaller på ABC. Senare tog jag mig på en lång simtur och bastubad till grannbadhuset. Mycket lyckat. Bilden något vindig, men jag hinner inte med perfektionism i det här livsskedet.


Imorse spejade jag ut genom fönstret efter blodmånen.

"Den skulle ju vara i nordväst", muttrade jag.
"Är inte det där nordost?" påpekade sjuttonåringen.

Det förstås. 


Den enda månbilden jag har är av den som hängde över Kirran igår kväll och höll mig vaken halva natten.


lördag 19 januari 2019

Norskt näringsintag.

Häromkvällen begav jag mig mot Spindelparken och letade rätt på nittonåringens bil i snödrivorna med avsikten att putsa upp den och kolla om den startar. Därav blev intet eftersom dörrlåsen frusit så jag inte ens kom in i bilen. Promenerade i stället hem efter min kamera och tog ett varv runt Brunnsparken och knäppte fingrarna stelfrusna. Det är så fint med all snö och så tyst och dämpat att jag nästan börjat gilla januari.







På fredag avhämtade jag rekryten och två av hans kompisar i Obbnäs. Det var ett kärt återseende och rekrytens farhågor som han beskrivit för sina kollegor ( - "kun pääsen kotiin niin äiti on varmaan vastassa huutamassa että mun pitää siivota mun huone tai jotain" - ) besannades inte utan han serverades en varm måltid och ett nyinrett rum.

Idag vaknade han före mig (!) som nog öppnade ögonen vid åtta men somnade om och steg upp närmare tio. Drog iväg på spaduppköp och synkontroll. Senare luddag på Penelope med Bror och Svägerska innan vi tog oss till resemässan, som snarast tog kål på all eventuell resfeber. Dock hjälpte ytterligare ett glas vin att återuppliva den.

Googlade på skoj ordet luddag som jag trodde jag uppfunnit helt själv, men nej!

Urban Dictionary: Luddag is the Norwegian name for the meal between lunch and dinner. (Lunch and middag.) 

Great minds think alike, som min Far brukar säga. 

På kvällskvisten innan nittonåringen sökte sig till det andra hemmet för att dricka brännvin grävde vi fram hans bil med min nya spade och tinade upp låset med hjälp av en påse hett vatten. Bilen startade som ingenting. Vem skulle ha trott det?

tisdag 15 januari 2019

Lugnet före snöstormen

I söndags tog jag mig efter många om och men till Hagalunds golfbana för vinterns första skidtur. I rädslan för mörkrets inbrott skidade jag bara ett varv, som enligt skidkartor jag hittat på nätet är 3,7 kilometer. Kanske lika så bra att jag inte skidade längre, eftersom redan detta resulterade i faslig muskelvärk på ovanliga ställen. 

Ska som nästa leta rätt på kvällsupplysta spår. Kanske.



Sjuttonåringen idkar sin egen sport och vann igår med sitt lag två utdragna matcher i Counterstrike-turneringen Insomnolence som arrangeras av hans skola (Prakticum). Deras lag - Los Baldos - gick alltså vidare och fortsätter nästa vecka. Spelet går basically ut på att ta livet av så många som möjligt på möjligast korta tid, men efter att ha läst handböcker i Esport är jag beredd att stöda honom i hans hobby som tydligen gör honom mycket lycklig. För övrigt avverkar han sin sista praktikvecka på Arbis IT-avdelning och återvänder till studierna på måndag.

Jobb har jag så mycket att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Väljer tillsvidare det förra. Har tydligen också lärt mig något under årens lopp för håller krampaktigt fast vid min fritid. Työt eivät tekemällä lopu, eller hur, fast visst har det ju också hänt.

Idag hann jag hem och vända innan min pilatestimme som jag nästan somnade på. Utöver huvudvärken jag skaffade under det påföljande bastubadet har jag en hemsk boksmälla efter att avslutat Mikael Persbrandts skandalösa memoarer som gärna fått räcka mycket längre. Nästa på listan är Michelle Obama som jag fick i julklapp.

Zzzz. 





lördag 12 januari 2019

Blues it and it's done.

Fredag kväll fantastisk blues på G Livelab med Ina Forsman. Klubben hade en mycket smidig men förrädisk app där man kunde beställa drycker rakt till bordet och de kom på direkten, pyytämättä ja yllätyksenä.




Sov på grund av rödvinet mindre gott men klockan ringde sju. Fick liv i sjuttonåringen lite före åtta och så begav vi oss iväg mot Obbnäs för besöksdag hos den färske rekryten. Han tog mycket stolt och världsvan emot oss och visade oss runt innan vi till slut fick kaffe och bulla i Sotku. 



Om man bortser från att hans säng är fem centimeter kortare än han själv och han därmed även är den längste i sin trupp och därför utsetts till spanare - eller vad sjutton det nu hette när han går först i ledet - så tar han militärstarten med ro och tillförsikt. Lillebror märkbart imponerad av allt.

Efter besöket fortsatte sjuttonåringen och jag till IKEA där vi inhandlade bordsskiva och andra nödvändigheter och slängde i oss varsin trave köttbullar. Hem och vända och så knallade jag ut på stan för fotografering och friskluft och senare ad hoc tvåtimmars kaffeträff med ex-svägerska. Hemma igen på kvällskvisten fortsatte jag med projektet byta-pojkarnas-rum som jag påbörjade häromkvällen. 

Det är en lycklig sjuttonåring som fått det större rummet med fönster - lyxigt värre! - och plats för två spelmonitorer.


Hur rekryten ska anpassa sig till alkovkyffet oroar mig inte fullt så mycket efter att jag sett hans korta säng på staben. Den här är åtminstone fulla två meter. Dessutom hann jag som utlovat rama in hans julklappspussel som han fick klart innan han ryckte in. Välkommen på permission om en vecka.



måndag 7 januari 2019

Om bebisar

På sistone har jag upprepade gånger drömt om om bebisar. För några nätter sedan var det ett gäng fyrlingar i ettårsåldern som kunde prata. Följande natt var det bara olika garvande bebisar. Var ju tvungen att googla fram vad det betyder.

Dreaming of babies may represent an immature aspect of yourself or a new aspect of yourself that is still maturing or developing. It may also symbolize a part of you that is feeling neglected or needs to be nurtured, loved and accepted by you. ... A baby dream may also be prodromal and is telling you that you are pregnant.

Med hjälp av uteslutningmetoden kom jag redan lite vidare med min analys.

***

Precis som jag började tröttna på min självvalda enstöringstillvaro började telefonen plinga. Lördag eftermiddag spenderade jag på Löyly med god vän där vi badade två sorters bastu och kastade oss i havet tre gånger, varvat med skumppa. Mycket lyckat koncept, om man bortser från att det luktade unket i alla våtutrymmen och att omklädningsrummet måtte vara designat av en karl eftersom det rymde ungefär en fjärdedel av vad det borde. Följaktligen promenerade jag hem med vått hår som frös till is under mössan, eftersom det var otänkbart att köa till en fön eller att torka håret i all unkfukt för den delen.

På kvällen med Bror och Svägerska och bekant par till Pjazza på middag påföljt av drinkar och seriösa diskussioner på Klaus K och Bronda. Mina försök att locka till dans misslyckades, så var hemma redan kring två.

Söndag läste jag i Mikael Persbrandts memoarer och släpade sedan mina söner på sushi och Luxvandring. De vände hem efter halva och jag kan inte klandra dem. På Tölövikssidan var det på sina ställen svårt att identifiera vad som var konstverk och vad som var ljusskyltar. Kryllade ju dessutom av folk som man helst velat meja ner, men det kunde man ju inte. Kameran kom med och hade fulladdat batteri men inget minneskort, så det blev bara några mobilbilder. Tölösidan var bättre då det är vackra kvarter och videoshowen på nationalmuseets fasad var fin men då hade jag redan ganska kallt om tårna.

***

Idag jobbade jag förmiddagen hemifrån för att hinna ge nittonåringen en kram innan han tog sitt pick och pack och ryckte in i armén. På tal om bebisar.

 
 ***

Funderade på nyårslöften men blir inga sådana eller någon vit januari i år heller. Eller nåja, lovade mig själv att ta en titt på min tidsanvändning för jag begriper inte vart min tid tar vägen. Det finns så mycket jag vill göra och så lite jag tycker mig hinna med. Vad har jag gjort ikväll till exempel? 

Plockade upp sjuttonåringen och gick med honom till posten för att avhämta fötter till hans datormus. (Don't ask.) Förde honom till hans far och undrade om han ville stanna i butiken och köpa mat i det fall att Faren inte bullat upp något. "Nej egentligen inte, för jag har redan tagit med en halv liter glass från dej." Jamen dåså. Åkte hem och åt en youghurt och knallade iväg till gymet och hem igen via matbutiken. Min Far dök upp för att få underskrift på ett papper och sen slängde jag i mig en snabbmiddag och tog en dusch. Ordnade byke i mängder och hux flux var klockan nio. Slog mig ner här, och nu har jag tydligen fått fyrtio minuter att gå till den här texten, vilket är absurt mycket, men bättre tidsanvändning än att surfa på Facebook. 

Hoppas någon orkade läsa hit ända, och om inte så har jag åtminstone dokumenterat mitt rafflande liv för att kunna läsa på ålderns höst.