måndag 11 januari 2021

När höger hand inte vet vad vänster gör eller Nämä kallisarvoiset asiat.

Rubriken kunde eventuellt referera till undertecknads arbetsplats, säkert också mången annans, men nu refererar jag till rörrenoveringen i min Drumsölägenhet. När det var rörrenovering i min egen lägenhet för ett antal år sedan så gick jag här och vakatade med ungefär en veckas mellanrum, för att se till att inga större tabbar skulle hinna ske. Det hände trots allt en hel del - kakelsömmarna i hörnen fick göras om och tuppen hängdes för lågt trots att det påpekats att badrummet är för individer mellan 175 och 200 cm och säkert en hel del annat som jag nu lyckligtvis glömt.

På Drumsö har jag inte hunnit springa titt som tätt, och det märks. Stöpslarna till köksapparateran är inkapslade bakom så mycket olika attiraljer eller byggen att man inte kommer åt dem. Skåpet för tvättmaskinen som kommer i köket är prick 60 cm vilket gör att det inte finns utrymme för vattenslangarna. Rättipatterit (- vad det nu heter på svenska, orkar inte googla -) är placerat snett över tuppen och inte nog med det, utan så nära stöpslarna med lock att de inte går att öppna. I vardagsrumstaket har hängt en urgammal brandvarnare som suttit fast med kardborrband. Målaren har snällt målat runt kardborrbandet, som inte ens ligger mitt i linje med taklampan utan helt random.

Idag på lunchen hoppade jag på metron och träffade arbetsledaren som äntligen hade mejlat mej imorse. Jag är normalt väldigt snäll men nu sa jag att jag nog inte riktigt förstår varför de olika parterna inte har diskuterat med varandra. Till saken hör att jag var tvungen att beställa köket från firma X, för att de jobbar ihop med rörfirman. Då kunde man ju tänka sig att de också kommunicerar sinsemellan, men nej - "keittiöfirma ei ole tässä nyt kyllä ajatellut yhtään" och "mitenköhän ne suunnittelijat ovat tämän ajatelleet" - och då frågade jag mig (och dem) hur det kommer sig att det upptäcks först en månad efter att remppan borde ha varit klar att saker och ting gjorts fel ända från början.

Slutsatsen var i alla fall att de ruckar på lite skivor och hyllor så borde de få tvättmaskinen att rymmas trots allt. Eluttagen i köket görs tillgängliga utan att man behöver lyfta ut alla apparater ur sina hålor. Rättipatteri i badrummet flyttas två centimeter och väggen kaklas om. 

Inväntar uppdatering på när detta kan tänkas vara klart. Trots smått förargad i skrift så var jag ytterst artig och korrekt och fick de tre herrarna på min sida så till den grad att de lovade spika upp min tamburspegel medan de är i farten. Let's see about that.

("Jos loppujen lopuksi tuo pesukone ei mahdu", sa jag, "niin kuka tästä on vastuussa ja maksaa mulle korvausta siitä, että tein näin laajan muutoksen asunnon pohjaan vain ja ainoastaan siksi että saisin pesukoneen mahtumaan keittiöön?"
"No voithan aina vaatia korvausta, mutta kyllähän sinä tiedät, miten nämä menevät."

En itse asiassa tiennyt, mutta tuo vastaus puhuu puolestaan.)

Nämnas bör, att det finns tvättstuga i huset, så tvättmaskinen är bara nice to have. (Or not have, which remains to be seen.)

***

Imorse drack jag mitt morgonkaffe framför nyheterna, vilket jag försökt göra till en vana eftersom jag inte är skärpt nog att ta in nyheter på kvällskvisten och om jag läser tidningen på nätet öppnar jag bara artikar som Suomalaiset harrastavat seksiä keskimäärin kaksi kertaa kuussa eller Unitutkija kertoo miksi uni ei tule.

Det enda jag minns av morgonens "nyheter" är att där stod någon expert som påstod att "Talous tulee elpymään kun kansa rokotetaan" och så bad de hen förklara hur i all världen det här kommer sig. 

Kanske det inte är hela världen att vara i nyhetsskugga torts allt. 

***

Ny bok på g, och hyacinterna har ersatts av tulpaner


Over and out.

lördag 9 januari 2021

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!


torsdag 7 januari 2021

Yogabluffen

Det blev lite klent med mikropauserna idag och jag slutade jobba arton trettio. Så kan det gå. Vid det laget var jag så hungrig att jag höll på att trilla av stolen.

"Kan du fixa middag?" ropade jag åt nittonåringen.

"JAG?" utbrast han chockerad. 

"Just du", sa jag, "som har studerat en halv timme till skillnad från mig som jobbat i tio timmar."

"Du får betalt", sa han, som om det hade något med saken att göra, men fixade faktiskt middagen och dukade medan jag instruerade från arbetsrummet. Efter middagen föreslog jag en promenad liksom igår kväll och han protesterade inte ens. Vi gick till Clas Ohlson och köpte småprylar till hemmet och återvände via matbutiken där han - i stället för att svara det sedvanliga inte vet jag på min fråga om vad i helsike vi ska äta under de kommande dagarna - föreslog att vi skulle köpa ingredienser till ham and cheese-sandwichar.

Sedan dags för dagens yoga och det var den största blåsningen någonsin. Dagens session hette Burn och var bland annat en rad brutala magmuskelövningar. Aldrig i livet att jag orkat om jag vetat, men lyckligtvis visste jag inte.

P.S.Trumpen och hans anhängare alltså. Vad kan man säga. Narcissistens fall; reaktionen borde knappast vara en överrskning, men visst blir man förbluffad.

onsdag 6 januari 2021

Mittiveckan.

Jag klarade de två första arbetsdagarna, men kan inte påstå att jag njöt av dem. Lyckligtvis var de förhållandevis lugna och ännu bättre att de påföljdes av en ledig dag; tala om mjuklandning.

Tog en långpromenad till Drumsö där jag inspekterade min lägenhet - igen - där inget hänt sedan före jul. Esterna är väl hemma över årsskiftet. En handfull mindre och ett lite större ingrepp återstår.  Mejlet jag skickade för en vecka sedan har ingen svarat på så det får bli ett telefonsamtal imorgon om arbetsdagen tillåter. Renoveringen skulle ursprungligen vara klar i slutet av november, vill jag minnas. När kan man be om kompensation för utebliven hyresinkomst?

Inne på femte dagen av januariyogan. Idag bar det emot efter långpromenad och mindre lyckad nattsömn, men klarade av att motivera mig på kvällskvisten. Det gick som en dans!

Imorgon börjar nittonåringens studier efter jullovet och den riktiga vardagen. Kanske börjar jobbet rulla på med lite bättre humör från och med nästa vecka. Det får man hoppas, för måndag och tisdag var som att trampa omkring i tjära.

För övrigt har jag idag sprejat min ena beige promenadkänga i mocka med svart skyddssprej. Färgvalet var inte planerat och löstes med att skölja den under rinnande vatten så fort jag upptäckte misstaget. Den blev bara snäppet mörkare än den andra och när den inte blacknade under promenaden så gjorde jag om samma procedur på den andra när jag kom hem.

Julgranen fick vi ut igår, den var vid det laget en mycket sorglig syn.

"På riktigt!" utbrast jag om nittonåringens kvällsmål här om dagen. "Du äter glass med chokosås till kvällsmål och jag äter naturell youghurt med mysli!"

"Skyll dig själv", sa han med en axelryckning. 

Message well received, not.

Hoppig skrift i dag, man ber om ursäkt. Over and out.

måndag 4 januari 2021

Inspirationen på topp.

Får bli en morgonpost, för gud vet när jag hinner skriva igen.


Back to normal alltså. Det var en mardröm att vakna imorse, även om klockan ringde först 7.45. Jag var prick mitt i en dröm som jag försökt återkalla men förgäves. Men man kan ju åtminstone tacka koronan för att man slipper fixa till sig på morgnarna eller gräva fram sin bil ur snödrivorna heller för den delen.

(Få se förresten hur länge det tar innan folk som hela hösten klagat på mörkret nu börjar klaga på snömassorna.)

Inga större nåyrslöften detta år heller, men några utmaningar: 
  • försöker att inte använda mobilen i sängen
  • försöker ta mikropauser under arbetsdagen - varje dag
  • försöker få en nypa frisk luft varje dag
Få se hur det går med den saken. Utöver detta förstås yogan, åtminstone så länge man inte kan gå till gymet eller simhallen. 

Efter att jag promenerat sju kilometer igår, runt halva Tölöviken, kändes det utmanande att kliva på mattan men som alltid var det värt det.

Nu tar jag itu med my dumb little job (som jag visserligen ägnat ett antal timmar åt redan igår, mest för att städa upp min inbox och göra to-to-do-listor för att klara av denna vecka). 

PS Om du inte följer @mytherapistsays på Instagram ännu, följ.

lördag 2 januari 2021

Snö!

Tröttnade på landet och på att man kan röra sig utomhus bara några timmar om dagen så körde tillbaka till stan idag. Man fick hålla tungan rätt i mun; det var så halt att jag på landsvägen började undra om jag alls har bytt till vinterdäck i år.

Det gick bra i alla fall och lyckligtvis har också tjugoettåringen kommit hem helskinnad från sina nyårsäventyr.

Tog nittonåringen på promenad och sushi och han råkade stöta på vänner på stan så hängde med dem ett par timmar. Jag gick hem och påbörjade januari månads pinfärska yogautmaning (BREATH - a brand-new 30 Day Yoga Journey starting January 1/2021). 

Dagens övning var 48 minuter lång och mot slutet skrek jag högt Jag orkar inte! eftersom jag redan hade ont i låren efter en sjukilometers promenad i halvhalt igår, men jag klarade det. De resterande övningarna tycks vara mellan 20 och 30 minuter, det passar bättre i vardagen.

Sedan kunde jag inte låta bli att gå ut i snövädret. Det var så fint och tyst och mjukt och vackert och isnpirerande att jag knäppte bild efter bild med min mobil och pulsade i snön där jag kunde och helst av allt hade haft en pulka eller sprungit omkring som en besatt. Massor av uppdämd energi efter semestern. LAde band på mig och gick bara omkring helt lyrisk.







fredag 1 januari 2021

Att ha slängt ut Råttan

Inatt hade jag vansinniga drömmar. De första -  i början av natten - går jag inte in på, de var för personliga och innehöll en del våld och ohemult beteende. Men närmare morgonkvisten drömde jag att en mus rumsterade i mitt arbetsrum, som av någon anledning var fullt med kläder och bråte. Musen fnattade omkring så att kläder och prylar yrde. 

"Var i helvete ÄR du?" ropade jag till sist och till min stora förvåning kom musen fram. Hen visade sig vara en råtta, stor som en kanin, och med en stympad svans. Hen verkade samarbetsvillig så jag tog hen under armen och låtsades att vi skulle chilla tillsammans fastän jag hade enorma obehag. Framme vid ytterdörren tvekade jag en stund, eftersom två enorma hundar stod utanför och skällde. Övervägde ett ögonblick men öppnade sedan dörren och slängde ut råttan och stängde blixtsnabbt igen. Hundarna hölls utanför men in rumlade tjugoettåringen och hans vänner. Jag lovade fixa dem något att äta precis innan väckarklockan ringde.

Det absurda med den här drömmen är att när jag idag googlade kinesiska horoskop visade det sig att 2020 var Råttans År. Som jag då bokstavligen slängt ut under nyårsnatten. 

torsdag 31 december 2020

Gott Slut!

Nyårsafton i år skiljer sig en del från 2019. Då var vi i Mexico, intet on anande om vad som väntade runt hörnet.

I år har jag promenerat i snöslask med min kamera bara för att konstatera att bilderna blev så korniga i dunklet att de var oanvändbara. Badade bastu och fick skumppa på Mors terrass i ett ystert gäng tills det blev kallt om tårna. Som bäst bränner jaq vid min skysås och potatishalvor i ugn; rostbiffen är redan uppskuren.

Den yngre sonen är i stan, ensam hemma skulle jag förmoda, och den äldre tycks fira med sexton vänner i ett AirBnb-hus vid Kangasniemi. Ägare till det huset skulle jag inte vilja vara, men unnar nog ungdomarna detta efter korona-året trots att de trotsar restriktionerna.

Det här var min sista "obligatoriska" bloggpost i Bokstember; det klarade jag galant. Få se om skrivarlusten väckts till liv eller om det bara var måstebulla (pakkopulla).

Gott slut och hoppas vi ses mera nästa år! 

onsdag 30 december 2020

Äventyr på Arabiastranden

Lämnade nittonåringen i stan och körde till stugan för slutändan av min semester. Eftersom jag avskyr att gå i matbutiken så beställde jag för fösta gången någonsin mat för avhämtning i butiken. Alla lämpliga tidsintervaller i mina "egna" butiker var redan bokade när jag kom mig för att göra beställningen igår kväll, så det blev K-butiken på Arabiastranden. Googlade snabbt adressen idag på förmiddagen och körde dit i spöregn. Tyckte det låg rätt avsides, men fick lyckligtvis parkering precis utanför. 

När jag klev in och frågade efter min beställning såg de perplexa ut och det visade sig att jag var vid fel affär; K-CityMarket ligger i köpcentret en bit bort. Jag körde tillbaka, parkerade på gatan och gick in i centret och köpte lite skumppa i Alko och gick sen till butiken efter mina varor. Där visade det sig att jag borde ha kört upp för nån ramp och fått ta emot varorna genom bilfönstret typ. Nå, singel som jag är hade jag bara två kassar och hade inte föreställt mig att jag inte kunde avhämta dem till fots. (Jag antar att de flesta köper enorma mängder till sina sexpersonersfamiljer). Biträdet var väldigt hygglig och fixade fram min leverans ur bakrummet så slapp jag köra efter den.

Alltid lär man sig någonting. Hade varit ett mycket behändigt koncept om jag bara läst och följt instruktionerna. Och kört rätt på första gången.

Kurvade på vägen ännu via Borgå Sokos för att köpa en foundation som jag saknade. Den stod mig dyrt eftersom där var supeduperrea och jag köpte x burkar annan kosmetik samt två jackor. Hade troligen shoppat ännu mer om inte hungern drivit iväg mig.

tisdag 29 december 2020

Tecknen från ovan

Jag fick överraskande ett platt paket med posten. Mindes inte att jag beställt något vilket gjorde mej lite kallsvettig, men lyckligtvis var det ingen beställning jag glömt bort utan en julgåva från föreningen Kuvittajat Ry dit jag hör (inte som registerad illustratör naturligtvis, utan som kannatusjäsen).

Hursomhelst fick jag ett superfint skissblock i present och tänkte att kanske detta är ett tecken från ovan, att jag borde hoppa ur ekorrhjulet och sätta mej i någon mysig atelje slash butik och rita postkort hela dagarna.

En stund senare hade jag suttit två timmar vid min dator och gjort jobbrapporter och hjälpt en kollega över först chat och senare även telefonledes. På min semester*.

Man undrar.

* Inser förstås att om jag skulle vara min egen skulle jag aldrig ha riktig semester för att inte tala om alla andra förmåner som till exempel lön. Nittonåringen har som tur förmågan att ta ner mej på jorden när jag börjar lalla i de här banorna. 

"Inser du hur många postkort du skulle måsta sälja per dag för att det skulle gå runt? För att inte tala om hurdan drawer's block du skulle lida av; du vet ju aldrig nu heller vad du ska rita."

måndag 28 december 2020

Vad är det med den här flickan ikväll?

Några lediga dagar och genast börjar fantasin och inspirationen flöda; jag vill inreda, möblera om, skriva en bok, öppna en butik. Som om en helt avstängd del av mej vaknar till liv när jag får avstånd till jobbet som har varit minst sagt dränerande om än givande de senaste månaderna, halvåret; åren kanske till och med.

Någon gång borde man kanske lyssna på den intuitionen på riktigt?

Har semester hela veckan och är närapå lyrisk. Gick omkring på stan och använde mina julklappspresentkort och åt luddag på restaurang. Spanade också in en fiffig skoställning till Drumsö-lägenheten; den är utdragbar men tillräckligt smal i sitt minsta läge.


Om ni tar ett varv på det konkurshotade varuhuset så får ni kanske se hur den ser ut när man drar ut den till max. (Om inte någon expedit hunnit bygga ihop den igen efter att jag dissekerade den och flydde runt hörnet.)

En Facebook-sida för (aspirerande) författare gav mig följande prompt idag: "Slå upp sida tjugotre i närmaste bok och läs första meningen. Den ska avsluta dagens berättelse." Jag slog upp Ferrante - som jag förresten redan avslutat och ersatt med bok nummer fyrtiofyra, Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa, som jag fick av Far i julklapp och likt Ferrante verkar sluka i ett nafs - och avslutar såhär:

"Vad är det med den här flickan ikväll?"

söndag 27 december 2020

Ålderdomshemmet

Utplånade julmatsöverdosen med ett lass sushi tillsammans med nittonåringen.

"Vill du verkligen inte flytta hemifrån?"

"Inte egentligen."

"Men du blir snart tjugo?"

"Ja och du blir snart femtio. Varför flyttar du inte till ålderdomshem?"

lördag 26 december 2020

Pyjamasdag

Väldigt trevlig juldagskväll hos Brors familj igår. Skumppa - nej champagne faktiskt! - bastu, dopp i sjön och massvis med god julmat. Eventuellt uppstod några diskussioner om vems hren som var godast, hur någon kan köpa Ahti-sill och hur många olika saser* det ska eller får finnas på ett julbord.

Vid kaffet var alla rätt eniga om att julen firas utomlands nästa år, om bara koronan tillåter. Om resmålet rådde däremot tillsvidare ingen enighet (utöver hav, vin och golf).

Höjdpunkten på kvällen var när familjens yngsta körde in sin drone i taklampan, eller också sällskapsspelet Kuka kyseessä där det ställdes kvistiga frågor om vem i sällskapet som, till exempel, skulle skratta åt vitsar fast hen inte förstod dem eller vem som i hemlighet tycker att hens vänner saknar stil. Även här var vi oftast rörande eniga och trots gåvogivarens (undertecknad) försök så uppstod inget drama.

Nittonåringen som avskyr sitt körkort körde utan protester hem sin vindruckna familj vid halvtvåsnåret. Idag sov han till fyra och själv bytte jag bort min pyjamas först klockan tre för att gå ut en sväng och till matbutiken. När jag kom hem bytte jag till min onepiece; ett plagg som måtte ha uppfunnits på julannandag. Jag har idag läst ett par hundra sidor i årets fyrtiotredje bok; De vuxnas lögnaktiga liv av Ferrante; inte helt oväntat mycket fängslande. 

Upptäckte till min lycka att det kommit nya säsonger av Vår Tid Är Nu på Arenan. Mellandagarna är räddade!

Min hyacint säger att julen nu är över. Bra tajming.


* När vi firade jul på Kanareiöarna som barn var en av våra favoritförrätter Sparris med tva saser, som det stod på den svenskspråkiga menyn.

fredag 25 december 2020

My presence is a gift

Oj vad tiden går när man är ledig! Kvällen innan jul kom pojkarna på middag och bjöds på julmat. De åt skinka, potatis och gravlax men rörde inte hovmästarsåsen, rommen eller hrenen*.

"Vi är väl inte suicidal heller."

Det är ju positivt i och för sig; ungdomarna har det inte lätt med koronan så man ska glädja sig om de håller humöret uppe. 

Igår promenerade jag till Sandudd och sammanstrålade med Syster för att få hjälp med att hitta släktgravarna 🙈

På julafton tittade jag på juliga serier och filmer, föråt mig på julmat och sov över tio timmar. Idag har jag försökt korrigera med yoga och en promenad runt Brunnsparken. Ikväll är jag bjuden till Bror med familj på ytterligare firningar. 

Det ser jag fram emot.




* "Hren" är tilltugg till skinkan med urpsrung hos mina ukrainska förfäder: pepparrot, grädde, vatten och en nypa socker; värre än wasabi. I år blev min så stark att ögonen tåras redan när man öppnar kylskåpsdörren.
(EDIT 26.12.: Också ättika i hrenen!)