onsdag 29 november 2023

Granskottskameleonten

Inatt drömde jag att ett vidunderligt djur dök upp i mitt hem. Det rörde sig smidigt och hotfullt in och ut under sängar och möbler och hade ett krokodilliknande gap med vassa tänder. Hela kroppen var täckt av granskott. 

Jag försökte komma undan det genom att förflytta mig från rum till rum, men när jag tog skydd på sängen så hoppade den upp efter mig och lade sig platt. När jag ifrågasatte vad i all världen det var för en varelse, visade det sig naturligtvis att den kunde tala. Den berättade för mig att den var en granskottskameleont, så jag frågade om den trivs i skogar. När den bekräftade att så var fallet, föreslog jag att jag skulle föra ut den i mina stugskogar och släppa lös den där. 

"Det låter som en utmärkt idé", sa granskottskameleonten. "Men å andra sidan trivs jag ganska bra med att chilla här också."

Den lade sig på rygg och ville att jag skulle klia den på magen, som var mjuk och inte täckt av stickiga skott. 

Precis som jag skulle förhöra mej om var den kom ifrån - hade den vuxit ur ett skott eller ett ägg - så vaknade jag av att snöplogen började skurra runt på sjukhusets gård utanför mitt temporära sovrum, som jag flyttade till när mitt balkongbygge började i september. 

Inte heller google kunde svara på hur granskottskameleonter kommer till. 


Däremot visste ChatGPT berätta följande:

Jag är ledsen, men det finns ingen sådan art som "granskottskameleonten". Kameleoner är en grupp av ödleliknande reptiler som är kända för sin förmåga att ändra färg och anpassa sig till sin omgivning. De föds på liknande sätt som andra ödlor eller reptiler, genom äggläggning.


torsdag 12 oktober 2023

"Månne jag blir uttråkad....."

 ..."under hösten", tänkte jag, när vi beslutat att stänga den ena butiken och jag därmed kan välja fritt var och när jag gör mitt jobb och inte just är bunden till plats och tider.

Tillsvidare har jag inte varit uttråkad. Jag började september med en vecka på Mallorca varefter vi jobbade som dårar med att få Högbergsgatan tömd och inredd på nytt åt vår hyresgäst och samarbetspartner, samtidigt som vi var med en fot på Habitare. Nu börjar det så småningom lugna ner sig till business as usual, om nu något sådant finns i vår föränderliga värld.


Högbergsgatan - nu office för fastighetsförmedlare & JV showroom

I min rädsla för ledan hann jag i någon veva anmäla mig dels till en ny spanskakurs och dels en kurs i Webdesign på Helsinki Design School. Spanskan (Suomi-Espanja-seura) är superbra och effektiv, två timmar varje torsdag kväll per Zoom. Inte lika intensivt som med min privatlärare innan sommaren - här hinner man tänka lite och andas mellan varven. Webdesignkursen är endast två dagar i månaden i ett års tid och under den tiden ska jag lära mig bygga en websida från början till slut. (Det har jag i och för sig gjort tidigare också i Wordpress och så jobbar jag ju dagligen med Woocommerce, men nu blir det att lära sig Webflow och lite mer finesser och bakomliggande logik och from scratch i stället för färdiga templates). Få se hur det går, men de första dagarna översteg åtminstone mina förväntningar. Sen gäller det bara att hålla ångan uppe mellan närstudiedagarna. (Och inte by sig om att man är dubbelt så gammal som de flesta andra studenterna.)

För att scrolla mindre och läsa mera skaffade jag häromveckan Storytel och tillhörande läsplatta. Till Storytel-månadsprenumerationen hör sisådär 70000 böcker som det bara är att ladda ner och börja läsa, så tröskeln till läsning är minimal, jämfört med att låna på biblioteket (vilket jag typ aldrig gjorde för kaikkimullenytheti) eller köpa. Dessutom är skrivplattan lätt att packa med sig och lär funka också i solsken - har inte precis varit aktuellt på sistone, men inomhus när det stormar och regnar funkar den åtminstone utmärkt. Man kan såklart läsa också på iPad (om man har en) eller telefonen, men plattan är ju mattare och gjord så att den ska kännas mera papperslik och dessutom innehåller den inga frestande appar.


"Boken" hålls öppen medan man äter!


Skrivandet har nu tydligen helt trillat bort ur livspaletten -  jag tycks dokumentera mitt liv mera på Instagram nuförtiden - men det kan fanimej inte vara omöjligt att klämma in en bloggpost här och där under hösten också. 

Famous last words.

fredag 4 augusti 2023

Isbrytare, hissar och "bara Ken"

Min Far rekommenderade absurda noveller av Mircea Cărtărescus, som tydligen påminde honom om min dröm Ziti, maskingeväret och hunden. Vet inte om jag har behov av dem dock, eftersom mina drömmar fortsättningsvis är absurda nästan till ansträngning. Har lyckligtvis glömt de flesta, men en natt reste tjugoettåringen och jag omkring med en isbrytare som var döpt efter en kändis vars namn jag har glömt. Vi blev erbjudna att ta emot frivilliga arbetsuppgifter för att få tiden att gå. Föga överraskande tackade tjugoettåringen nej medan jag erbjöd mig att mäta vattenmotståndet. Det gjorde man man genom att sticka ner en lång stav i vattnet genom en lucka i båtens botten och försöka hålla den på plats. Det var ganska tungt som ni kan föreställa er, och naturligtvis fylldes fartyget också med vatten, så det var svårt att nå resultat. Minns inte hur det slutade, men knappast bra.

En annan natt åkte jag hiss och fick välja att stanna i våningarna "Sista anhalten" eller "Kalahari". Jag valde den sista anhalten och när dörrarna gick upp och jag steg ut var det bara ett kliv ut i tomma luften. Jag fortsatte färden med långa flygkliv ut över staden - ni vet, avstamp och ett jätteflygkliv typ över en hel stadsdel, sen avstamp igen, det är är det bästa som kan hända i en dröm -  men var jag till sist hamnade förtäljer inte berättelsen.

Det om drömlivet. (Man behöver inte vara drömtydare för att förstå att jag verkar leta efter lite ny riktning.)

I riktiga livet tog jag ex tempore tjugoettåringen på Barbie-filmen igår. Det var mest för att hållas "på pulsen", men det var en överraskande positiv, ironisk och intelligent upplevelse. Kan varmt rekommendera, som en tankeställare, eller för att få sig ett gott skratt - eller bådadera. 

Barbie & "Bara Ken"

Innan bion på Maxim var vi på Olivia och åt pasta. Försökte där komma ihåg vad jag sett på bio senast. Jag hade absolut inget som helst minne av det. Efter att ha gått igenom alla mina Instagramstories och mina Finnkino-biljettköp i bankappen och lyckats identifiera tidpunkten för filmen till januari 2023, så klev jag in här på bloggen och hittade en anteckning om att det var Bränn alla mina brev

Tjugoettåringen skakade långsamt och dömande på huvudet. 
"Hur kan man INTE minnas vad man sett på bio senast?" 

Ja, det kan man fråga sig. Mitt minne lär knappast bli bättre, så lösningen är väl att återuppta bloggandet. Det här är ju faktiskt min tjugofemte bloggpost i år, så redan en mera än 2022!

lördag 15 juli 2023

Ziti, maskingeväret och hunden

I mitt riktiga liv tycks det inte hända något värt att rapportera, men annat är det i min drömvärld syns det. Inatt hände det så mycket fasligheter att det var en lättnad att vakna.

Natten började med att jag klagade på vedleveransen jag beställde häromveckan - den var ynka liten och dålig blandved. Jag har inte vågat klaga IRL, men i drömmen gjorde jag det och blev följaktligen jagad med mönkijä och maskingevär i timmar. Det sista jag minns är att jag tog skydd i barndomshemmets badkar medan leverantören körde av och an i korridoren utanför och fyrade av smattrande kulregn mot badrumsdörren.

Vaknade till och fick hjärtslagen att lugna sig efter nån kvart, vände mig på andra sidan och somnade om.

Befann mig på en stor gård där vi tydligen hade fest med syskonen och några andra. Jag var ute och bar ved eller vatten då en enorm, lurvig vildhund dök upp ur skogen. Den sprang rakt fram till mig och hälsade våldsamt med att hoppa upp och försöka nafsa mig i fejan. Jag ropade på de övriga som kom ut och tittade på avstånd. Vi förundrades över detta vilddjur. Samtidigt fick jag syn på en stor handväska som hängde runt hundens hals. Den var full av prylar, block, pennor och en plånbok.

Efter en stunds dividerande beslöt vi att det var okej att gräva igenom plånboken. Där hittade vi telefonnumret till en Ziti, som sades vara hundens ägare. Jag ringde och han som svarade hette ingalunda Ziti, ej heller kände han till hunden. Jag grävde fram visitkortet igen och konstaterade att där stod något helt annat, Harald Krusman eller dylikt. Innan jag tytt kortet färdigt åt vildhunden upp det. Sen bet han sig fast i min lediga hand så att blodet rann och när jag fick loss honom hade jag en lång rad tandmärken i handflatan.

Ziti som inte hette Ziti utan kanske Harald Krusman lovade komma efter vildhunden trots allt. Medan vi väntade flippade vildhunden ur totalt, den varvade frenetiska påhopp mot mig med hopp upp på hustaket, därifrån den rutschade ner och landade platt på gräsmattan,  gång efter gång.

Natten slutade med att jag var på roadtrip med en blandad skara och när de plockade upp mej från hotellet där jag övernattat insåg jag att jag GLÖMT ATT ÄTA MORGONMÅL. Ni som känner mej vet, att det här var nattens värsta. 

Jag vågar kanske aldrig mer gå och sova. Tröstar mej med kaffe på säng.




fredag 30 juni 2023

Finlands Texas

Nej men se, jag har en blogg!

Juni passerade i en rasande fart, med utförsäljning i butiken på Högbergsgatan (mer om detta senare), happenings för inredningsplanerare, mässa i Billnäs, lagerförsäljning och utöver jobbet en del terrasser och middagar. Min förlorade son dök också upp och spelade ett varv golf med mig och den yngre sonen, som något oväntat börjat ta i klubban efter att jag släpade honom på en golfkurs på morsdagen. Midsommaren firades hos Bror och Svägerska med golfrundor på Gumböle och Hills samt bastu, grillmat, skumppa och vin.

Därifrån av och an hem för att packa om väskan och så bar det av mot Stockholm med samma gäng för inredningsinspirationsresa. Utöver besöken i butikerna Hans Mikael Inredning, Oscar & Clothilde, Brandstationen och Svenskt Tenn så promenerade vi otaliga kilometer, satt på otaliga terrasser och drack vin samt åt god mat och spelade nyinköpta frågespel. Mycket trevligt och varmt och soligt samt kravlöst, då vi fungerar på ganska samma sätt (läs: är snabba i vändningarna samt gillar vin och vandring) och det är helt okej att gräva fram sin bok ur väskan på terrassen och läsa i stället för att umgås.

Massor av kultur och shopping blev ogjort - en annan gång!

Av och an hem och vända och jobba distans och nu ÄNTLIGEN pustar jag ut på landet. Bortsett från gräsklippning, distansjobb och bastubad igår kväll har jag inte ännu hunnit med annat, men gjorde en ny bekantskap i bastuns tvättrum igår - sannolikt en bålgeting.

Har aldrig i mitt liv sett en så stor geting och den brummade som typ ett flygplan. Tyvärr hann jag inte få någon bild av den utan förde ut den med hjälp av ett ämbar och en dagstidning. Fullt SÅ stor var den inte, att jag behövde ett ämbar, men jag skulle i efterhand uppskatta den till minst 5-6 cm, fastän det på nätet står att de kan bli 3,5 cm. 

Det KAN förstås ha varit en asiatisk jättebålgeting - Vespa mandarinia - aka mördargeting, som jag också stötte på i mina efterforskningar. Dess vingspann kan bli upp till 7,5, cm.

(Bild: Google/HBL)

Allt är större här på Majudd (och i Texas.)

måndag 15 maj 2023

Den som gapar efter mycket

Kanske var det lite mycket att tro att jag skulle hinna gå en illustrationskurs, en fotokurs, en spanskakurs och en golfkurs och dessutom börja skriva mera denna vår. Resultatet är att allt blivit lite på hälft. 

Men de facto har jag snällt gått på mina golflektioner de senaste fyra onsdagskvällarna och på söndag ytterligare en tretimmars repetitionskurs, dit jag hör och häpna lyckades släpa med mej även tjugoettåringen (morsdagen till ära). Jag hade anmält oss till en tretimmars grupplektion, men det visade sig att det blev en intensivkurs för endast oss två. Alla andra var väl och möta Käärijä på flygfältet.

Där gick det ju som jag anat, att Loreen fick hål på Käärijä-bubblan.



Tjuogoettåringen har alltså fått sitt greencard för åtta år sedan då han var i en ålder där han mest konstaterade "jag kan inte" och kastade klubban. Nu övade inför kursen genom att gå på rangen på lördag och trots att en främmande herreman kom fram och gav goda råd så höll tjugoettåringen god min och vi spelade ytterligare en nia på Rönnäs Puisto där jag fick ynka nio poäng (HCP33) efter ett antal hemska iloflaidare och tjugoettåringen elva (HCP54).

Nu lever jag i hoppet att vi blir golf-buddies, men tiden utvisar. 

Min fotokurs blev på hälft, men den kan jag slutföra online bara jag hittar motivationen. Illustrationskursen har fungerat mest som en inspirationskurs för att "hålla ångan uppe" och som sådan fyllt sitt syfte. (Den var i övrigt ganska meningslös, men så var den också gratis. Och rikssvensk, så mest satt vi i olika onlinemöten och pratade strunt och gillade läget.) 

Tjugoåtta spanskatimmar har jag bakom mej med min online-lärare, och tre kvar innan jag tar sommarlov. Borde kanske inte pausa nu när jag äntligen vågar öppna munnen (även om det inte alltid kommer ut något), men tänkte sänka ribban på mitt fritida minutprogram lite. 

Läsandet, då? Där har jag som vanligt den anspråkslösa målsättningen att läsa femtio böcker under året. Jag är nu uppe i hela fem, och också det har varit en pärs. Det blir bråttom mot slutet av året.  Mina kvällar har tyvärr gått mera till olika serier, om dock i utbildande syfte. Den senaste är Sky Rojo som min spanskalärare rekommenderade. Den handlar om en olaglig bordell på Teneriffa där saker och ting går snett och tre av hororna hamnar på flykt. De är alla ytterst obalanserade och serien är mest våld och knark, vilket har resulterat i hemska mardrömmar med blodiga huvuden på pinnar och annat obehagligt.

Skrivandet går sådär, som ni märker, men allt har sin tid. 

torsdag 4 maj 2023

Glasögonförbannelsen

I mina utkast hittade jag en draft till en bloggpost med rubriken "Glasögonförbannelsen". 

Det tog mig en stund att minnas vad som låg bakom den skrivelsen, men nu kom jag på det! I juletider prenumererade jag på en hotellkedjas julkalender och nappade på en offert och gav mej själv en hotellnatt i julklapp. I början av april blev jag påmind om att natten skulle användas innan maj, så det blev bråttom att boka. Spenderade alltså i mitten av april en udda semesternatt på Klaus K med bubbelbad och middag på Toscanini.

(Hotellet var tyvärr inget att hänga i julgranen, varken konkret eller bildligt talat. Mycket nedgånget och ganska tråkigt med stenhårda sängar, men visst är det ju ändå alltid lite som att vara utomlands och de hade världens godaste morgongröt.)

Dagen efter var jag på väg med ett par för länge sedan inhandlade glasögon till en större kedja för att korrigera linserna, eftersom jag inte såg något med högra ögat. På vägen till optikern insåg jag att glasögonen blivit kvar på hotellrummet, så fick lomma tillbaka efter dem. Lyckligtvis hittades de någonstans i ett bylte av överkast där jag glömt dem, och lyckades beställa nya. Slutresultatet vet jag ännu inte, för väntar fortfarande på de korrigerade linserna. 

Under tiden har jag även hittat mina borttappade datorglasögon - de var inte i kylskåpet där min Far av förekommen anledning tyckte att jag skulle leta, utan i en blommig kass på stugan - och fått mina nybeställda. Bara för att inse att de nya inte fungerar som de skulle. Det var meningen att jag med dem skulle se både datorn och mina kunder i butiken, som med mina gamla, men slutresultatet var att jag inte ser något som är längre än en meter bort, så det blev att beställa nya linser där också. 

I väntan på nästa glasögonfadäs illustrerar jag denna skrivelse med en gammal teckning. 


torsdag 13 april 2023

Snabba ryck

Bopo-move nummer 1: Jag har lyckats tappa mina datorglasögon (eller vad nu päätelasit heter på svenska). Detta har skett någon gång efter skärtorsdag, då jag senast hade dem på mig så vitt jag minns. När jag öppnade fodralet på landet  låg där dock ett par andra glasögon, så ingen aning om vad som hänt. Har nu försökt jobba med mina progressiva, men det är fasansfullt att försöka titta på skärmen genom nedre kanten av glasögonen en hel dag - föreställ er värsta nackspärren och huvudvärken så förstår ni.

Bopo-move nummer 2: Eftersom min tidtabell denna vecka är lite av ett pussel och jag har butiksjobb alla dagar och leveranstiden på glasögon är sådär två veckor, så sprang jag imorse till närmaste optiker runt hörnet som öppnade klockan tio. Någonstans halvvägs börajde det lukta så mycket vinäger att jag insåg att min lunchsallad läckt ut i min tygkasse. Övervägde mina alternativ och valde att ändå gå till optikern. Lämnade kassen i deras tambur och sa att den var dränkt i vinäger. Tvättade händerna med desinfektionsmedel och valde på nolltid ut två par bågar eftersom de hade kampanjen två par till priset av ett. Hann precis till elva för att öppna min egen butik. Sköljde av allt som varit i kassen tillsammans med salladen (en mockaskoborste och en skokräm jag köpte hos skomakaren på vägen till optikern, min mellanmålskvarg och en flaska bubbelvatten) och tryckte in tygkassen i två plastpåsar där den nu ligger och skäms.

Leveranstiden för glasögonen är två och en halv vecka, PANIK! Men kanske mina skråmiga tappade glasögon dyker upp här emellan; jag hade planerat att förnya dem såviså, men kanske inte med en sådan här racertidtabell. Snabba ryck, som min far skulle säga.


Bilden har inget med texten att göra, det är vyn från verandan framför min gårdsbastu en påskkväll. 

måndag 20 mars 2023

Back on track

Tillbaka hemma efter en lång weekend i London med sönerna* och en dryg solovecka på Gran Canaria och Teneriffa.  Planerade en bloggpost med grundläggande reserapport med massvis med bilder, men det får bli till en annan dag, om det ens blir av. Tiden rinner iväg som den brukar. Kan summera att det var en härlig resa med massvis av nya intryck; fotbollsmatch, tunnelbanor, museer, bonding med och mellan sönerna, sol, vin, cava, skrynkliga potatisar, gambas al ajillo, sand, saltvatten, långa promenader och lite trevande övning av spanska. 

Hem kom jag tidig onsdag morgon och har sedan haft butiksjobb torsdag-lördag och försökt acklimatisera mig i samråd med min post-travel-blues. Igår tog jag mig till mitt nya gym för andra gången i år - gör vågen - och har nu ont i varenda muskel i hela kroppen.

Eftersom jag inte tidigade hade tillräckligt att göra (krhm) så anmälde jag mig i en svag stund innan resan till en foto-instagram-brand-kurs som jag nu försökt komma ikapp med. Har ju även en illustrationskurs på gång och min spanska (som förresten börjar om en halvtimme, måste hinna äta också, så det här blir kort.)

Bilden från Santa Cruz får illustrera mitt liv som halvalkoholiserad singelpensionär på Teneriffa om tio år eller så.



*23-åringens resa blev lite kortare än våra andras, då han på Arlanda insåg att hans pass trillat ur väskan hemma i Örebro. Som den fyndige unge man han är, bokade han om sitt flyg och körde hem till Örebro efter passet och dök upp i London sju timmar efter mig och tjugoettåringen.

Tjugoettåringen å sin sida flög ensam hem från London - första ensamflyget. Hur det nu kom sig så blev hans dator i säkerhetskontrollen på Gatwick. Detta trots att vi alla checkade in samtidigt och allt gick lugnt till. Som den fyndige unge man han är hade han kontaktat fältets hittegodsbyrå och fått hem sin dator med kurir några dagar senare. Det kostade honom nittio pund, men slutet gott allting gott.


tisdag 28 februari 2023

Att leta efter Wally

Idag på min spanskatimme fick jag leta efter Wally och samtidigt försöka berätta allt som händer på bilden.


För övrigt försökte jag berätta för min spanskalärare att jag under helgen varit på en konsert med den svenska country-folk-duon First Aid Kit, träffat mina söner och tjugotreåringens svenska flickvän över en italiensk middag på restaurang Olivia Centra Station, druckit skumppa på kvarterskrogen med Syster och Sambo samt badat bastu och simmat i vak.

Nu har jag berättat det för er också. 



onsdag 22 februari 2023

TV-middagen och överraskningen i kylskåpet

Mitt "försvunna" ägg hittade jag aldrig, så utgår från att jag ätit upp det trots allt. Tankspriddheten uppenbarar sig även på andra sätt. Idag hittade jag i kylskåpet de nyckelknippor jag köpte häromdagen för att hålla ordning på nycklarna till olika hyreslägenheter, men som försvann spårlöst medan jag packade upp mina inköp.



Mycket annat fanns det inte i kylskåpet, men i bakgrunden skymtar stommen för min middag, fajitas-kycklingbitar. (Och en av kallsan skrämd eller sällan-defrostad kylskåpsvägg.)

Middagen inmundigade jag framför TVn för att hänga med i nyhetssvängarna. 


Tyvärr blev jag avbruten av WOLT-chauffören som hämtade min matleverans, trots att jag just svurit på att jag skulle sluta med att beställa hem mina matvaror och i stället göra välplanerade en-gång-i-veckan-stötar till någon lågprisaffär i utkanten av stan efter att jag sett mina matutgifter för den gångna månaden. Nå, den goda avsikten sket sig, kan man konstatera.

Men jag woltade åtminstone inte hem färdigmat! (Bloggaren klappar sig själv på huvudet.)

lördag 18 februari 2023

Det försvunna ägget

Imorse kokade jag två ägg till mitt morgonmål, och så slängde jag i mig det ena medan jag läste mina jobbmejl. Sedan steg jag upp för att ta det andra ägget ur kastrullen, men då var det borta. Det är ju möjligt att jag ätit båda utan att tänka på saken, men jag hittade bara skalet av det ena.

Den illvilliga förkylningen börjar äntligen vara förbi. Nå forfarande låter jag som om jag pratar ur en källare och då och då drabbas jag av torrhosteskov och är helt och håller rätt så kraftlös, men voiton puolella! Då är det femton dagar sedan jag blev sjuk och tjugo sedan de första känningarna. Vansinne! Kanske kan jag gå till gymet igen i april?



Rosorna köpte jag åt mig själv lämpligt till vändagen.

onsdag 15 februari 2023

Choosing my battles.

"Det är sjukt hur snabbt tiden går", skrev tjugotreåringen när vi chattade idag. Tycks vara ett allmänvärldsligt fenomen. 

Hemma från jobbet åt jag middag och drack en kopp kaffe. Tittade på sista kvarten av sista avsnittet av en serie som blev på hälft igår kväll - The Liar på HBO Max - varefter jag knäppte på min dator för att ta mig en titt på IKEAs klädförvaringssystem med tanke på om mitt Rummet Detta skulle bli en walk-in-closet i stället. Medan jag höll på mindes jag illustrationskursens uppgift som lagts upp imorse, och tänkte att jag påbörjar den. 

Veckans uppgift var en redaktionell illustration till en artikel med rubriken "Neandertalaren lever vidare i oss". Innan jag ens läst klart artikeln började jag skissa och två timmar senare var bilden klar. Inte så genomtänkt och inget tekniskt eller konstnärligt mästerverk, men do it and it's done.


När jag var klar med detta visade det sig att klockan var 22.30 och jag hade missat tians nyheter. Igen. (Mer en regel än ett undantag är jag rädd.)

tisdag 14 februari 2023

måndag 13 februari 2023

Att "göra ingenting".

Den här förkylningen är en seglivad jevfel. Har nog tillfrisknat såtipass att jag jobbade hela slutet av förra veckan och körde ut till landet på lördagen. Det var vackert, soligt och vintrigt väder och The Wizard of Oz skötte sig utmärkt.






Hade planerat att göra ingenting (= studera spanska, rita, läsa, bada bastu och planera renovering) men blev ex-tempore inbjuden till Mor på blinier och några glas vin. 

Det var mycket angenämt men i kombination med att jag städat och möblerat om i tre timmar efter att jag anlänt så kände jag mig på söndagen som om jag sprungit en maraton dagen innan. Låg med andra ord ganska lågt, tittade på diverse serier och ritade klart veckans uppgift för illustrationskursen samt tillredde en potatisgryta med oliver, feta, höna och tomat och avrundade dagen med bastubad.


Inatt sov jag nio timmar (!) och startade mot stan tidig förmiddag för att hinna till illustrationskursens gruppmöte klockan två (online, alltså.) På vägen stannade jag i två större järnaffärer för att välja kakel och badrumsmöbler; det börjar bli lite bråttom då renoveringen börjar imorgon. Efter illustrationskursen var det spanskaläxor och spanskatimme. Fy fasen så det var knaggligt efter två veckors paus! 

Imorgon står det främst renoveringsplanering på agendan och resten av veckan är jag i butiken, så nog skulle jag gärna snart få tillbaka min vanliga energi och sluta låta som om jag pratade ur en burk. 

onsdag 8 februari 2023

Skrivkvarten

Ska stänga butiken om en kvart, så få se vad jag hinner plita ner innan dess.

Är alltså på benen igen, om än inte fullt frisk. Den här sjukan har varit allt annat än tråkig! Varje dag någon ny överraskning! Ett par kvällar redigt över trettioåttagraders feber, vilket betydde att jag frös som en hund och inte kunde läsa eller se på tv, så det var bara att ge upp och krypa under täcket. En dag hade jag så ont i nacken att det knappt gick att vrida på huvudet. I något skede tappade jag luktsinnet (Måste testa om det har återvänt, ett ögonblick - jo, nu känner jag en svag doft av kaffe när jag sticker näsan i espressomaskinen.) 

Imorse var mitt ena öga igenmurat och jag mindes att aj jo, ögoninflammationen saknas ännu! Men det verkar som att det bara var ett resultat av allt innehåll i mitt huvud på morgonen (och då menar jag inte den enastående IQn).

Mina fellow kollegor är någon dag före mig i sjukdomsbilden men är inte närapå återställda de heller. 

Till mer än detta räcker inte fantasin idag, fastän det återstår åtta minuter av kvarten. Jag kan avsluta med en bild jag ritade igår i min illustrationsworkshop som började med en "Draw-this-in-your-style"-kvart.




Minions (/ˈmɪnjənz/) are a male species of fictional yellow creatures that appear in Illumination's Despicable Me franchise. They are characterized by their childlike behavior and their language, which is largely unintelligible. ( WIKIPEDIA)

fredag 3 februari 2023

Hälsningar från sjukstugan

Efter sådär fyra fem nätters galen torrhosta och med tanke på att alla mina tre kolleger insjuknat i fasansfulla förkylningar unde den gånga veckan, så borde jag ju inte ha blivit överraskad när näsan började rinna igår. Men jag hade ju inte ens träffat dem på evigheter! Trodde ju dessutom att jag redan var på bättringsvägen och skulle klara mig med endast lite kråkel i halsen, nå det gjorde jag inte.


Använde i natt fyrtio näsdukar och måste sova (nåja, "sova"), med en i handen, för att undvika obehagliga överraskningar. Utöver den fasliga snuvan så värkte hela ansiktet, huvudet, ögonen och käkarna. Äter burana som godis.

Lite olägligt då jag har en miljon projekt på gång och var så full av inspiration på alla fronter och fick nya gymkläder på posten igår, så typiskt! Men kan inte hjälpas. Borde ha haft träff med en låsfirma i Vallgård idag, men flyttade det i sista sekund igår när jag insåg vartåt det här barkade. Ny hyresgäst í en av familjeföretagets lägenheter fick avhämta nyckeln vid min ytterdörr imorse, med tre meters avstånd.

Har i alla fall tid att läsa alla mina inredningstidningar, för en gångs skull.




Och solen skiner såklart....


söndag 29 januari 2023

The Wizard of Oz

När jag beställt min bil, som alltså fanns på lager och var halvvägs in i registret, undrade jag vad jag skulle få för registernummer. Ville ju gärna kolla att det inte var något helt fruktansvärt, som FIS eller MUS. Det visade sig att den hette OZT och den första tanken som dök upp i mitt huvud var The Wizard of Oz, så nu heter hen så. Litet av en wizard behöver hen väl vara, för att komma upp för backen på landet.

Själva filmen har jag inget annat minne av än att jag eventuellt sett versionen från 1978 för att Michael Jackson (som jag fanittade så till den grad att jag knallade runt med näthandskar och glitterscarfar halva åttiotalet) var med i den som Scarecrow. Men när jag nu läste en synopsis av intrigen, visar det sig att the Wizard of Oz var den enda som kunde visa filmens huvudperson Dorothy vägen hem.

Vad bättre namn kunde man ha på sin bil? <3 Jag hämtade hem hen på fredagen och passade i samma veva på att luncha sushi med en väninna i Sello.




Igår eftermiddag tog The Wizard of Oz mig till Mattby för träff med annan väninna vid Löylykonttin, där vi utbytte senaste nytt, badade bastu och hoppade i plurret tre gånger. Mycket angenämt, och under det att började det lagom snöa, så att jag fick pröva att köra hem i snöglopp med fyrhjulsdrift och köra om små Polon och annat där nere. I min Audi halvlåg jag ju praktiskt taget längs med landsvägen, så känns nu som att jag sitter väldigt högt uppe. Att ta sig in genom portgången är förvånansvärt utmanande - T-Rocen är enligt alla sites knappa 4 cm bredare än Audin, så det borde ju vara en bit av en kaka. Lyckligtvis har den ju kameror och radar och så vänjer man väl sig.




Idag lyckades jag äntligen ta mig till mitt nya gym, på andra sidan Kaserntorget. Utmärkte mig naturligtvis genast genom att inte ha ett lås till skåpet, så fick köpa ett i lobbyn. Därefter ställde jag mig på den enda lediga löpmattan av ca 20 och började springa, tills en instruktör kom  fram och bad mig avlägsna mig eftersom det var en ledd löptimme på gång. (Jag hade missat skylten.) Satt mig argt på en cykel och blev efter 12 minuters infernalsikt pedande så svettig att jag måste torka av mig med papper, varefter jag gick till lobbyn - igen - och köpte en liten handduk att torka mig med. Dessutom vara alla andra typ tjugoåringar med getingmidjor, svarta trikåer och airpods, där jag hade gredelin topp, klimakteriemage, spräckliga trikåer och enorma hörlurar. 

Annars gick allt bra och lyckligtvis skiter man blankt i sådana bagateller så här efter femtio. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, men med tanke på jobb, illustrationskurs, remppa och skriverier och vänner som man ska hinna träffa och serier man ska hinna se och böcker man borde hinna läsa, så kan det bli en utmaning. 



torsdag 26 januari 2023

"Hela världen luktar skit", sa han som hade skit i mustaschen.

Igår kväll tillredde jag pasta bolognese för flera dagar framåt. Annars allt bra, men trots att fläkten var på för fulla muggar ( - även om jag AVSKYR ljudet och helst skulle strunta i den - ) och jag hade dörren stängd till tamburen och sovrummet så luktade alla mina kläder och hela mitt hem matos så till den grad att jag vaknade av det på natten. När jag kom hem från jobbet ikväll var det som att kliva in i ett italienskt restaurangkök under rush hour.

Tar gärna emot tips. (WOLT känner jag redan till.)

På tal om att vakna på natten, så hade jag på morgonen en så spännade dröm när väckarklockan ringde att jag ställde den en halv timme framåt för att få se hur det gick. Tills min stora förargelse har jag nu inget som helst minne av drömmens innehåll, eller om den fortsatte när jag somnat om.

Använde arbetsdagen främst till att försöka komma underfund med nya verktyg för web och sociala medier, bland annat Bitly och Google Analytics. En djungel, och jag är lite för gammal för att svinga mig i lianer. Men skam den som ger sig.

Väl hemma lyssnade jag på ett webinar med Hanna Brotherus om hennes skrivande. Det var så där lagom inspirerande, men jag var kanske inte i rätt sinnesstämning. Slängde mig sedan på yogamattan - dag 20 av 30 stod i turen. Det var en mycket kort och avkopplande Restore-session, till skillnad från många andra. Det känns nästan som att det hänt något positivt med huvud och kropp under de här tjugo dagarna, men kanske jag inbillar mig. Tjugo minuter yoga per dag kan väl knappast räcka för att hålla en i form? Men skadar gör det ju knappast heller och till min  stora förvåning har jag ofta börjat dagen med yogasessionen redan innan morgonmålet. Vem skulle ha trott det? De dagarna har blivit de allra bästa, känns det som.

Hämtade förresten mina ungerska tavlor från inramningen. Jag måtte snart vara stamkund hos Life Art på Fredriksgatan. När jag förde de här senaste fick till min stora fasa ett mummukuume-skov av värsta sorten precis när jag klev in genom dörren och måste klä av mig alla ytterkläder och stå och torka mig i fejan med en näsduk samtidigt som jag vände försäljaren ryggen och låtsades titta på hans tavlor för att tillståndet skulle undgå honom. I samma ögonblick som jag fick en känsla av att exakt samma sak hände senast jag var där, så utbrast han: 

"Taisit käydä tässä jokin aikaa sitten?"



Min tavla fick sin plats i arbetsrummet. Beklagar den dåliga bildkvalitén, men det var lite mörkt när jag knäppte den och jag orkar inte fixa till den.

Pojkarnas tavlor ser ut så här:



Den vänstra "Digital Comedy of the Universe" är åt tjugoettåringen - tyckte den var precis han - och den högra är åt tjugotreåringen, som var i Budapest för några år sedan.

Nu ska jag gå och sätta min huppare från igår i tvättmaskinen, för får kväljningar av att sitta här med den på mig.

måndag 23 januari 2023

När tiden gick snabbare än vanligt.

Tappade lite greppet om skrivandet häremellan, då veckan gick med en omåttlig fart. (Minns min exmakes utsago när han återigen blev försenad från någon mer eller mindre viktig tillställning, och påstod att "tiden plötsligt gick mycket snabbare än vanligt". Det gjorde den naturligvis inte, men jag inser hur det kan kännas så.) 

Minns inte riktigt vart min tid har gått, men åtminstone har jag yogat varje morgon innan jobbet för att jag inte varit säker på att hinna efter jobbet. En kväll var jag och två väninnor och åt blinier och drack vittvin på Saslik där jag nog inte varit på över tjugo år - still going strong. En hel del butiksjobb har det också blivit och en dag roadade svägerskan och jag möbler mellan olika lager, butiker och kunder. På lördagen blev det att byta om till åttiotalsmode och närvara vid 51-årsfest på NJK på Björkholmen. Supergod mat, gäster på gott humör och vildsint dansande till bandet som naturligtvis spelade åttiotalsmusik. Hemma vid halvtresnåret beställde jag burgare som nattmat med WOLT, tänk så praktiskt att beställa hem sin snägäre!





Igår en sväng på resemässan med Bror och Svägerska. Det var ganska meningslöst, för ingen vill sälja oss någonting verkade det som och annars också en högst oinspirerande tillställning. Efter detta tog jag mig till Kinopalatsi i Kajsaniemi där jag såg filmen "Bränn alla mina brev" om Alex Schulmans släkthistoria. Det var en fin film i vackra miljöer och personporträtten mitt i prick.

Och vart i all världen gick den här dagen? Har sorterat Mors post på Drumsö, köpt fyra kassar mat när jag för en gångs skull var i rörelse med bil, inhandlat en ny ritpenna på Verkkokauppa för att eventuellt börja illustrera digitalt igen efter en lång paus, avhämtat ett paket på posten, vikt byke, tvättat mera byke, försökt föra en lampa på reparation men butiken var stängd och pratat om spanska matseder och Shakira med min mexikanska spanskalärare. Nu är jag vrålhugrig och ska tillreda middag.

måndag 16 januari 2023

Regn & rusk

Tredje dagen på landet. Det har blåsregnsnöslaskat från morgon till kväll, och bortsett från bastueldandet och besök på utetuppen har jag inte satt min fot utomhus. Idag var det ljust en stund på dagen tycker jag mig minnas, men det gick om ganska snabbt; jag satt i möte. Igår regnade det in så mycket genom taket på utetuppen att man borde ha haft paraply när man satt där.

Annars är här hur mysigt som helst.



Lite nervös var jag över att ta mig hit utan fyrhjulsdrift eftersom Ringvägen var huvudsakligen glanskis ännu på lördag, men i min backe hade det lyckligtvis smultit så mycket att man fick fäste i sanden. Nu lär resten av isen ha smultit. Det klarnar när jag kör iväg på styrelsemöte senare ikväll.



Senaste gäster här var tjugotreåringen och sex eller sju av hans vänner precis innan jul. De hade lämnat väldigt snyggt efter sig; det behövdes bara lite dynskak så var allt sig likt. Och en tom chipspåse hittade jag under soffan. 

torsdag 12 januari 2023

Korvsoppa och renoveringsplanering

Igår kväll bjöd jag hem tjugoettåringen på korvsoppa och jobbsök. Närmare bestämt lagade vi tillsammans korvsoppa och så hjälpte jag honom att skapa en LinkedIn-profil så att han ska kunna söka sommarjobb inom IT-branschen. Inte så att han inte skulle klara av de här sakerna själv, men en spark i röven är väl aldrig fel. 

För att förnedringen skulle vara ömsesidig tvingade han mig att göra ett test i snabbskrivning på datorn. Eftersom jag använder två fingrar och inte kan titta på skärmen samtidigt som jag skriver så kan ni gissa hur det gick.

"Det är helt okej om du ger upp", sa han till sist. Då övergick vi till olika Wordle-och andra gåtor, som jag naturligtvis inte heller kunde lösa.

Sen skickade jag hem honom.

***

Imorse ringde klockan redan sju - jag undrar när det hänt senast? Kanske när jag flög någonstans. Jag hade stämt träff med renoveringsentreprenören i Vallgård klockan nio, och man vet ju nuförtiden aldrig vad ADHD-vädret har att hämta, så måste vara på den säkra sidan. Idag var det endast lite blötsnö på biltaket. Körde genom beckmörker och slask och parkerade i trä-Vallgård och steg ut i en vattenpöl. 

Den förra ägaren hade gjort en söt liten lösning med en dusch inne i en kaklad garderob, med dushdraperi och trädörr.  Ni kan ju tänka er hur det ser ut när hyresgästen duschat där inne i tre års tid. Tillsammans med entreprenören  kom vi fram till en lite modifierad bottenplan som jag ikväll har ritat och skickat till husbolaget för godkännande. Få se hur det går och hur länge det tar. Det kommer att stå mig dyrt, men hellre det, än att upprepa gamla misstag.

tisdag 10 januari 2023

Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet.

Nu kan det hända att jag har varit litet av en tidsoptimist. 

Men jag hittade någonstans mina egna anteckningar om att Det Nya Livet utöver det nya jobbet skulle innebära mera resor, mera ritande och mera skrivande. Av dessa tre har endast resandet förverkligats under det gångna året - där kan jag verkligen inte klaga. Under 2022 besökte jag Teneriffa, Tallinn, Örebro, Santorini, Nådendal, Tavastehus, Mariehamn, New York, Paris och Budapest. Nästan så jag klimatskäms när jag ser listan!  



Hursomhelst, fick för mig att detta är året då jag tar itu även med den kreativa sidan. Utöver skrivklubben tycks jag också ha anmält mig till en illustrationskurs på distans. Den är svensk, alltså Sverige-svensk, och jag hade första sammankomsten idag. Vi kommer att bli indelade i grupper och träffas online i gensomsnitt en gång i veckan under vårterminen och jobba på något projekt som vi själva definierar. (Ännu något oklart vad mitt eget kommer att vara - har nog en gryende idé.) 

Till saken hur ju att jag också har en timme spanska i veckan. Och ett jobb, där jag hela tiden bara ber om mera jobb. Och en hyreslägenhet att renovera. Och en stuga som ska tas om hand. Och så ska jag ju läsa femtio böcker!

Har eventuellt överskattat mina superkrafter.



Hade förresten min första spanskalektion efter tre veckor paus för en stund sen. Är helt kallsvettig fortfarande, men man vänjer sig väl. Min spanskalärarinna är i trettioårsåldern och hemma från Andalusien, men bor på mexicanska västkusten. För en vecka sedan hade hon vurpat med sin skateboard och brutit armen, men var inte särskilt dyster trots det. Om ett par veckor ska hon flytta till Colombia på några månader, och jobba därifrån istället, så mina lektioner fortsätter, om jag bara hinner och orkar. Men trots kallsvetten är jag efter varje timme så energiserad och nöjd att jag överlevde, så det är definitivt värt det.

Hann idag även med ett bankbesök och ett apoteksbesök varefter jag slirade ut till Volkswagen i Esbo för att dumpa mina sommardäck, som jag avhämtade för länge sen i tron att jag skulle få min "nopean toimituksen 4WD T-Roc" vid årsskiftet och ge min Audi i utbyte. Senare visade det sig att T-Rocen ingalunda var i Jyväskylä, som jag lät mig berättas, utan på ett lastfartyg från Portugal. Jag får den tydligen i mitten av februari, så innan dess är det bara att slira omkring med framhjulsdrift.

måndag 9 januari 2023

Död åt skrivkrampen!

Under min maniska period, som jag hamnade i efter min resa och som fortgår, anmälde jag mig bland annat till en online skrivklubb. Lyckligtvis är det snarast en inspirationskurs med webinar en gång i månaden och små inspirerande tips och övningar där emellan. Tanken är alltså inte att plötsligt skriva en bok utan hålla igång skrivandet på ett eller annat sätt. I mitt fall betyder det bloggen. 

Slutar troligen tvärt när jag hamnar i nästa svacka, men bara att njuta så länge det varar.

Dagens lärdom var att det aldrig är rätt tillfälle att skriva, men paradoxalt nog aldrig heller fel. Det är bara att ta i pennan och börja skriva. Hence, femminutersregeln.

För övrigt hann mitt maniska jag idag beställa installation av innerdörrar till två av familjeföretagets hyresbostäder och en renoveringssyn till min egen. Därefter tog jag mig genom snöyran till en läkare för medelålders damer som skrev ut diverse recept då inte gröna bönor och salviapreparat riktigt tycks räcka för att hålla klimakteriet i schack. Pulsade tillbaka hem för ett tretimmars Teams-möte med mina kära kollegor.

(I det här skedet googlar jag kollegor eller kolleger, rädd för att min Far annars ringer och upplyser mig. 

"Båda formerna är korrekta. Tidigare ansågs formen kolleger vara den rätta, men i dag kan det heta på båda sätten. I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL 14, står kollegor som första form: pl. kollegor el. kolleger.")

På dagens agenda fanns också att föra planscherna jag köpte i Budapest för inramning - en åt mig själv och en åt vardera sonen. Därav blev intet, för timmarna tog slut. 

Den här blir åt mig, "Dinner in Budapest"


söndag 8 januari 2023

Femminutersregeln

Jag har brukat använda femminutersregeln på mina gymbesök (som inte har infallit på flera månader, men det är en annan historia). Regeln går dock att applicera på vad som helst - städa, skriva, rita, springa, promenera..... Vad du än vet att du borde göra men inte känner dej hugad att ta itu med, börja med fem minuter. Om du inte blir inspirerad så räcker det, hemåt såviså, och råkar du få inspiration så är det ju bara ännu mer hemåt.

Idag använde jag regeln på städning. Efter de gångna dagarnas städdille var jag inte särskilt inspirerad imorse, men efter morgonyogan och morgonkaffet ( - närmare bestämt mina tre morgonkaffen - ) beslöt jag att städa en låda. 

Det slutade med att jag städade alla lådor i tamburbyrån och fem skåp till i köket och recepthyllan och så fortsatte jag i arbetsrummet med resterande papper. Avbröt bara för att äta omelett med julärter till lunch. (Man tager vad man haver). Följande paus inföll när soppåsarna tog slut och jag knallade iväg till K-butiken genom snöfallet för påfyllning.

Att föra ut stora, fulla svarta soppåsar (jätesäkkin) känns inte riktigt bra här i Ulrikasborg nuförtiden, men var ju tvungen.



Nästa i tur står Rummet Detta (benämningen härstammar från mina farföräldrars hus), det vill säga den före detta alkoven som därefter blev yngre sonens sovrum och därefter mitt arbetsrum, men nu ett rum för genomresande kappsäckar, överlopps kläder på väg till insamlingen, gammal elektronik, böcker som inte ryms i hyllorna med mera med mera. Den sorgliga sanningen är ju att människan samlar på sig precis så mycket prylar som hen har utrymme för. 



Det bär mej emot att publicera så här fasansfullt oestetiska bilder, men får kompensera en annan dag. 

lördag 7 januari 2023

Feng Shui

 Energiskovet fortsätter.

Tagit tag i så gott som alla jobbsaker som jag inte ens orkade tänka på i december.

Har städat mina badrumsskåp och -lådor, köksskåp och "diverse"-korgar. 

Tvättat byke och ordnat in i lådor och skåp (det VÄRSTA jag vet).

Gått igenom högvis med papper från hela det gångna året. 

Yogade mellan varven, naturligtvis, och så var jag förstås i butiken till klockan tre och efter det knallade jag iväg på en lyxmassage på Kämp Spa.

Efter allt detta blev det stopp och jag landade i min fåtölj och tittade på två avsnitt av Ensitreffit Alttarilla 2.0. Med gott samvete. 

fredag 6 januari 2023

You'll be amazed

Tog en sväng till Budapest för att återfå min energi och inspiration, och återvände som pånyttfödd. 

Igår fick jag för mig att jag behöver en ny taklampa till vardagsrummet på landet. Och när jag får för mig något, så ska det hända genast, vet den som känner mig. Därmed googlade jag lampor och hittade en jag ville ha. Att vänta på den per post var otänkbart, så jag ringde och reserverade den i Pentiks butik vid Arabiastranden.

Eftersom jag ändå var på väg åt det hållet idag för att titta på min lägenhet i Vallgård som precis blivit tom, så tänkte jag ta två flugor i en smäll. Varför inte tre, slog det mig sedan, så frågte min tjugoettåring om han vill haka på som proggis. Det ville han. 

Läste ut årets första bok under förmiddagen - målsättningen igen 50 böcker under 2023, trots att 2022 landade på ynka 27 - samt jobbade en del. Plockade upp tjugoettåringen vid tolvsnåret och så avhämtade vi lampan vid Arabiastranden. (Är lite tveksam på om den passar, men med tanke på att dess rival kostade tusenfemhundra spänn så tog jag den i alla fall och hoppas.) 

I Arabiacentret bongade jag av en slump multimediautställninegn Monet2Klimt som dykt upp i mitt someflöde alltid nu och då. Måste naturligtvis ta tillfället i akt, för det är inte ofta jag hänger i de trakterna. Visste inte riktigt vad vi gav oss in på, men det var en stundvis rätt så imponerande multimediaversion av Monets, Klimts och van Goghs verk med klassisk musik till. Varm rekommendation, trots att vi först blev lite kallsvettiga när vi insåg att den varar i fyrtiofem minuter. (Kallsvettiga mest för att jag var så hungrig). 


Hungern drev oss därefter till Bistro Bryk som låg i samma byggnad. Jag åt en läcker och kryddig bouillabaisse medan tjugoettåringen endast vågade sig på en burgare. Vi skippade kaffet för att hinna till lägenheten medan det var ljust, trots att kaffetanden värkte. ("Drug addict", fick jag höra.)



I Vallgårdslägenheten tog jag lite mått och fantiserade om renovering i stor skala, men måste kanske hålla mig i skinnet lite. Ytrenovering måste det bli hur som helst, om jag inte besluter att sälja i stället. Får sova på saken.

Förde hem tjugoettåringen till Berghäll och tackade för det (som alltid) trevliga sällskapet. Mycket kravlöst och angenämt att hänga med en annan introvert som är med på det mesta, snabbtänkt och konversabel dessutom. 

Väl hemma igen utförde jag dagens yogahalvtimme enligt mångårig januaritradition (30 days of Yoga with Adriene). Hittade sen till min lycka smetana, lök och rom i mitt kylskåp och slängde i mig fyra riskakor med detta, eftersom jag åt årets hela brödranson och mer i Budapest. Och nu sitter jag här och skriver årets första (och kanske sista, vem vet) bloggtext.

Vad man hinner med på en enda dag! You'll be amazed.