Tilt.

När mina nära och kära börjar undra om jag är vid liv är det kanske dags för en bloggpost. Men efter att man spenderat hela dagen framför datorn med Excelfiler och i möten påföljande varandra är tyvärr inte bloggen det första jag tänker på. Jobbet är intressant och utmanande men känner mig fullständigt otillräcklig och splittrad mellan en miljon uppgifter. Bara att ta en dag i taget och sätta gränsen någonstans. (Lättare sagt än gjort.)

Dagarna och veckorna flyter ihop till ett blur.  Är på landet, men när kom jag hit? För en vecka sedan? Utöver jobbet har jag hunnit golfa, bada bastu, grilla och spela Trivial Globetrotter och dricka vin med Bror ocn svägerska, klippa gräs, måla en bastudörr, fälla ett par småträd, samt joga nästan varje dag. 

Annars inte mycket att rapportera. Följer fascinerad med hur grönskan tilltar där ute. Mitt barkströ-experiment verkar tillsvidare lyckat. Klippte i höstas ner en massa oestetiska hallonbuskar och ryckte upp nässlor och ormbunkar och täckte övber det hela med diverse täckmaterial samt barkströ. Åtminstone än så länge har hallonbuskarna lyst med sin frånvaro medan rosenbusken och liljekonvaljerna får blomstra i lugn och ro.

Bild följer senare, för min {€€£{€$$@@$€ lånetelefon som jag fick efter att droppat min förra i backen och fört den på jobbets service för snart en månad sedan orkade inte ta fotografier eftersom den bara hade 62% batteri kvar..... Även denna apparat en orsak till min ringa kontakt med vänner och bekanta, eftersom ett Whatsappmeddelande är ibland för mycket.

Lite på samma sätt tiltade jag själv i måndags efter en galen arbetsdag då jag på syskonen uppmaning skulle göra uppdateringar på suomi.fi å familjeföretagets vägnar. Glömde mitt i processen mitt nätbanks-ID efter att jag parallellt jobbat med nummerserier i Excel.

"Idiot", skrev min bror.

"Scary", skrev min syster.

"Int hade jag alls glömt det!" skrev jag, "det bara låste sig!" 

Sanningen låg väl någonstans mitt emellan alla dessa.

Drömde inatt att jag surfade omking på gatorna på en grå yllemössa. Jag bara satte mig på den och så for den omkring av sig själv. What u say, Freud?

Glassdags

Förflyttningen från slow life till speed life var markant. Förra veckan satt jag i telefonmöten från morgon till kväll och bearbetade däremellan Excelfiler av olika slag.  Lunch intogs nästan på stående fot och däremellan hällde jag i mig smoothies eller tuggade russin och annat mellanmål med möteskameran och mikrofonen avstängd. På tisdag sprang jag till frissan klockan 18 rakt från ett möte, bara för att inse att hon och jag missförstått varandra i ett textmeddelande och min tid var på onsdag. 

Onsdag morgon släppte jag in min städare Sergej och körde till kontoret för att sätta mig ensam i ett bokat ett mötesrum inför förmiddagens möten. Vilken hemvan känsla att köra till kontoret, nästan som vanligt! Bortsett då från att jag inte längre har ett rum eller en plats, utan kommer i det nya normala att jobba mestadels distans och vid tillfälliga besök på kontoret får jag boka ett rum eller en sittplats. Detta i alla fall i nuläget; framtiden vet väl ingen mycket om.

Efter mina möten satte jag mig i bilen för att hinna hem och ta emot min nya säng från Unikulma mellan ett och fem. Jag satt i Sörnäs trafikljus 12.50 när de ringde och sa att de var utanför min dörr. Släppte in dem när jag kom fram och på nolltid hade de fått ut min gamla säng och in min nya. Lite tveksam till om den är värd sitt (skyhöga) pris, men med tanke på att min sömnkvalitet efter anskaffningen legat på 96-98% så måste jag väl tro att den duger. 

Weekenden har gått till återhämtning efter intensiv arbetsvecka. Lördag tog jag mig in till stan för att köpa kosmetik och böcker. Har laddat appen Goodreads (finns också på nätet https://www.goodreads.com/) där jag lägger in böcker som jag vill läsa och såklart också vilka jag läst. Lade som mål att läsa femtio böcker under 2020 - vilket ju inte ens är en bok i veckan men nog så utmanande - och är nu uppe i 16. Igår plockade jag med mig Ångestgudinnan av Sofia Torvalds (den här jag nästan läst ut och den gav mig nästan lite ångest som råga på hormonångesten jag redan drabbats av, men det var ju bara att vänta) och Perintötekijät av Vigdis Hjort. Lite synd att den senare blev på finska; originalet är på norska och jag skulle ju gärna läsa skandinaviska böcker på svenska, men den fanns inte att få.

Idag cyklade jag knappa tjugo kilometer, hälften av dessa tillsammans med en bekant. Längs Norra kajen till Arabiastranden och Gammelstaden - fina trakter! - och hem via Vallgård och Tölö. Där solen sken var det varmt och jag råkade bara ut för en mindre regnskur på hemvägen. Härligt att cykla! Sedan dagens yogasession och avrundade dagen med en promenad till stranden med artonåringen där vi fick oss årets första kioskglass.

För övrigt har jag totalt tappat lusten att tillreda mat, så i fredags när artonåringen fick bestämma så beställde vi hem pizza, och igår när det var min tur blev det sushi. Inte så dumt med hemleverans av mat. Idag kände jag mig tvungen att "tillreda" något. Det blev färdigköpta fiskfärsbiffar med potatismos, och detta kommer aldrig att upprepas. 

Tjugoåringen å sin sida gladdes igår åt att han fått lön från ett av tidiga vårens jobb, att hans futsalsäsong snart börjar och att det börjat dyka upp endel arbetsturer på diverse dagisar och att han är behörig att söka till de olika studielinjer han sökt till på andra sidan Bottenviken. 

Lite ljus i olika tunnlar med andra ord.

In The Office eller Be Careful What You Wish For

Trots att permitteringar berör var och varannan i dagens läge så måste det medges att jag inte hade helt lätt med att ta in nyheten om att jag ska sitta vid sidan om allt i två månader. På torsdag morgon gick jag in på jobbmejlen för att avboka möten som jag glömt och ögnade samtidigt igenom allt det där som händer som jag inte får vara med om. 

Bedrövad gick jag ut i skogen och fortsatte med alla de projekt jag listat upp i mitt lilla huvud för att få tiden att gå. När jag stod och hällde olja i min nya akkumotorsåg ringde plötsligt min chef. Min första tanke var att hur har de mage att ringa och be om råd när de just har sparkat ut mig! men lyfte ändå luren och det visade sig att hen ringde för att be mig tillbaka på jobb. 

"Grattis!" sa de som känner  mig. 

"Törkeetä; ethän mene!" sa de som kanske inte känner mig fullt så bra.

Så idag har jag då suttit i min cityhomeoffice i möten från morgon till kväll och är plötsligt med på så mycket och har pratat med så många och med så få pauser att jag är helt slut efter en enda dag. 

"Påminn mej sedan, när jag sitter med jobb upp till halsen och börjar klaga", sa jag åt dem som känner mig, "att den lyckligaste dagen under koronatiden var dagen då jag blev kallad tillbaka på jobb."

Så det ska jag kanske spara som min screensaver. (Som jag aldrig kommer att se, för den kommer aldrig att aktiveras på basen av dagens arbetstakt.... Men ändå.)

***

För övrigt använde jag de sista dagarna av min från-två-månader-till-en-vecka-krympta-semester till att spela en asdålig golfrunda med Mor, fälla småträd med min nya akkumotorsåg och såga dem till miniklabbar med hjälp av sågbock hoprafsad av gamla stolar, ringa hälften av de samtal jag planerat för permitteringen, bygga en bastupall till min lilla bastu för att också de bastugäster som inte idkar yoga ska komma upp på laven, olja några terasser, äta lövbiff med rödvin samt se den svenska ungdomsserien Eagles på Arenan. 

***

Det är aldrig lätt att åka hem från landet, i synnerhet när solen skiner som igår kväll. Men idag har det SNÖAT (!) så kunde väl inte ha fått en bättre dag att återvända till jobbet. Jag beställde dessutom hem sushi till middag. Vilken lyx! Och här finns tvätt- och diskmaskin. 

Är helt överväldigad av min anpassningsförmåga. 

Drömde om att jag simmade med älgar. Vad månne Freud skulle säga om det?

Out of Office eller Pensionärslivet

Första permitteringsdagen. Nå, i praktiken är jag på semester i tre veckor och därefter permitterad i fem veckor, men goes without saying att semestern inte är självvald i ett läge där man inte kan resa, gå på krog eller umgås. 

Faktum är att jag under min sommarsemester högst antagligt suttit på stugan och pyniat precis som nu -  återvände hit för en dryg vecka sen, vill jag minnas, utan artonåringen denna gång -  men med en valmöjlighet och vid valfri tidpunkt, vilka man hittills tagit för givna. 

Dethär vardagslivet på landet för med sig det tveksamt goda att man plötsligt ser allt slitage och alla skavanker och brister och därför äntligen tvingas åtgärda dem. Har därför målat ett par bord, pika-slipat en arbetsbänk och oljat den med föga lyckat resultat, putsat luftvärmepumpen, skruvat handtag på en byrå, städat skåp och lådor samt skurat golv med föga lyckat resultat. Utemålfärger och terrassolja väntar på ännu lite varmare väder. 

På dagens agenda står bland annat att göra anmälan till TE-centralen. Detta medan förmiddagens mulväder pågår, för nör solen tittar fram tror jag inte jag hålls framflör datorn. 

För övrigt känns detta lite som pensionärsliv kan jag tro. Igår städförmiddag, en runda golf med Mor samt bykdag. Det blev så mycket på en dag att jag kom ihåg att hänga byket på tork först när jag snubblade på det klockan elva på kvällen. 

Koronan eller något annat har fått mig att läsa mest olika överlevnadshistorier. Den senaste veckan har det blivit "Toinen Silmä kiinni" om att bearbeta trauma från barndomen, "Jalat Ilmassa" om sviterna efter år av mobbning samt "Mercedes Bentso" om att hamna i  en knark- och våldsspiral och ta sig upp därifrån. Nästa i kön är Viimeinen Tyttö om Nadia Murad som hölls fången hos ISIS. Efter detta kanske jag hittar på något lättsammare. (Troligen inte.)

I övrigt består livet av bastubad, morgondopp, yoga, diverse gårdsarbete samt fågelskådning. Vid stranden har jag åtminstone ett stort gäng svanar, en häger, kanadagäss, måsar, änder och då och då även ett par tranor.