Alldeles utmärkt.

Sa åt någon i lördags, att jag inte minns särskilt mycket av förra sommaren. Att jag vill njuta av den här, varje dag. Att kanske jag måste lova mej själv att knäppa en bild eller skriva en rad varje dag, för att stanna upp i nuet.

Idag var jag så trött, så trött. Förra veckan kom ikapp mig. Då sprang jag från styrelsemöte till bolagsstämma till dittan och dattan och städning av hem och finslipning av festplanering. Imorse vaknade jag av morgonljuset och vågade knappt titta på klockan då jag var rädd att den skulle ringa vilken sekund som helst. När jag gluttade på den med ena ögat var den fem. (Vilket var nästan ännu värre.)

Efter jobbet släpade jag mig till andra adressen där studentmottagningen hölls i lördags. Åt på stående fot en köttpotatismoslåda inhandlad i Alepan medan jag betraktade bedrövelsen jag lämnat efter mig i lördags. Samlade ihop mina egna kärl och mina skumppaflaskor och en bukett blommor och mina söner och använde  mina sista krafter till att släpa dem hem till mej. Ont överallt, trött som en maratonlöpare. Lutade mig mot min artonåring* och kramade om honom så länge att han milt måste bända loss mej när han åkte iväg för att träffa en kusin och hjälpa denne att raka sitt huvud. ("Vet hans mamma om det?" frågade jag. Snart lär hon veta.)

Summerar dagen som ovan innan jag flyttar mig till något kravlöst görande, som att ligga på soffan med Eleanor Oliphant.

 

 

Jag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv. Jag är en ensam överlevare - jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat mig.

Men först ska jag förstås packa upp kassarna från den andra adressen. Kanske dra i mig de överblivna skumpporna när jag en gång är i farten. Leva i nuet och sådär. 

* Inte fråga om någon favorisering här. Kunde lika gärna ha lutat mej mot min sextonåring men han skulle ha sagt vad fan göööör du och slunkit undan snabbare än blixten och jag hade dråsat i golvet och fått hjärnskakning. Lät honom hjälpa på sitt sätt i stället; han bar kassvis med kärl til bilen.

PS Googlade icke-allergiserande katter hela kvällen igår.