Av förekommen anledning blev det varken skrivet eller knäppt särskilt mycket bilder under lördagen, men en fick jag tagen då jag anlände till stugan närmare nio på kvällen. Igenvuxet! Och vansinnigt torrt; min gräsmatta på framsidan är ett minne blott.
Hade inte varit här på en månad men artonåringen med vänner spenderade en helg här för ett par veckor sedan. De hade städat så fint att jag knappt kommit ihåg att de varit här, om det inte varit för roskisen de glömt att tömma och franskisarna som väntade på mig i ugnen. Roskisinnehållet hade självklart bytt skepnad under de gångna veckorna och luktade så vedervärdigt i hela stugan att jag trodde något större djur avlidit här inne. Men lyckligtvis inte. Sophinken har jag nu tvättat tre gånger med den var så impregnerad att den fortfarande står ute på verandan och skäms.
Idag klippte jag återstoden av gräset, det som inte torkat bort, och ängen ni ser ovan som de facto är en gräsmatta. Efter det så hungrig att åt min första lunch bestående av avokado-tomatsallad vid elvasnåret. Gick därefter ner till bastun "för att titta" och fann mig snart själv krypande på alla fyra, tvättande under laven. Efter detta så hungrig att jag lagade lunch nummer två vid ettiden.
Under eftermiddagen cyklade jag omkring och drack kaffe först hos Mor och sedan hos Syster. Även läsning på verandan, bastubad och fyra dopp i ett hav så grunt att jag sam längs lerbottnet.
Månaden som gick var minst sagt intensiv. Hade inte förstått hur mycket jag längtat efter detta ställe och egentid, reflektion.
Själens sanatorium, detta.