"Vad hände egentligen med all fudge? Gav du bort allting?"
"Jag gav inte bort något alls och åt själv inte en enda", säger jag. "Fick du inga?"
"Nå kanske tie...."
Vi tittar i hos den skyldige som försöker se väldigt oskyldig ut. Det lyckas inte.
Kompenserar sextonåringens (rätt så väntade) förlust (både fudge- och Insomnolecence-dito) genom att snabbt slänga ihop några knapriga godisbitar.
