Börjar efter en smärre svacka hitta tillbaka till rytmen och det goda här i lifvet.
På lördag blev det kaffe med en god vän och senare bio. Filmen Viulisti var tyvärr inget mästerverk, men det är alltid ett nöje att se vackra människor och fint foto i kombination med stämningsfull musik. (Med vackra människor menar jag inte Olavi Uusivirta och Samuli Edelmann utan Matleena Kuusniemi och Kim Bodnia.)
Använde söndagsförmiddagen till att städa mina badrum och badrumsskåp, sortera mina smycken, mitt skrivbord samt byrån i mitt sovrum. Detta resulterade i sju-åtta roskisar (soppåsar på svenska). Kände mig ungefär tio kilo lättare till mods efter detta. Ska ta itu med klädskåpen och skosamlingarna härnäst.
Mot eftermiddagen gick jag ut på stan och via några gallerier där det kan hända att jag hux flux reserverade två tavlor av grafikern Susanna Suikkari. De ska till stugan så inverkar inte på pågående decluttering i stadshemmet.
Trots att semestern var aktiv - fyra dagar golf, en dödsdalvandring, två löprundor, en hel dag promenerande i en djurpark och de resterande dagarna i genomsnitt 5-12 kilometer promenerande (förutom sista dagen då jag endast släpade mig till en närliggande strand och somnade så att jag brände ögonlocken) - så blev det ju en hel del långa luncher och middagar och tillhörande vin och kanske inte världens bästa nattsömn.
Gör nu alltså ofantligt gott för kropp och själ med vardaglig, hälsosam mat, hyfsad nattsömn och - thank you Lord! - gymet. Gjorde veckans tredje besök ikväll och fick ha damernas omklädningsrum för mig själv.
Frågade mina söner i vår Whatsappgrupp - som jag någon gång i tiden döpte till Familjen men artonåringen, då kanske sexton, döpte om till Mamma frågar, Vi svarar - när de eventuellt dyker upp hos mig, imorgon kanske?
De vet vi imoron, svarade artonåringen. När jag hotade med att inte köpa någon mat innan jag vet bekräftade sextonåringen att han ska spela en dataspelsturnering hela måndagsnatten och antagligen stannar hos sin Far tillsvidare; storebror troligen likaså.
Passar bra, jag börjar precis njuta av min tillvaro.
De vet vi imoron, svarade artonåringen. När jag hotade med att inte köpa någon mat innan jag vet bekräftade sextonåringen att han ska spela en dataspelsturnering hela måndagsnatten och antagligen stannar hos sin Far tillsvidare; storebror troligen likaså.
Passar bra, jag börjar precis njuta av min tillvaro.