Sextonåringen deltar i E-sportsturneringen Insomnolecence som Prakticum ordnar. (Jag skulle annars tipsa om att man kan följa med kvällens sista match på livestream, men spelet är det fasansfulla Counterstrike som väl mest går ut på att få livet av sina motståndare på brutalaste möjliga sätt på kortast möjliga tid.) Hans dröm är väl att livnära sig som E-sportare så detta är ju en bra början.
Imorse skrev jag till honom på Whatsapp och frågade hur gårdagens matcher gått. När han inte läste mitt meddelande på ett par timmar frågade jag artonåringen om hans lillebror alls är vaken.
Imorse skrev jag till honom på Whatsapp och frågade hur gårdagens matcher gått. När han inte läste mitt meddelande på ett par timmar frågade jag artonåringen om hans lillebror alls är vaken.
"Jag hoppas verkligen de", svarade artonåringen, "fö han stack just iväg ti skolan."
"Jag ville bara fråga om hans turnering...."
"De vann sina gruppspelsmatcher igår. Har två till ida"
"De vann sina gruppspelsmatcher igår. Har två till ida"
"Oj vad bra. Vad heter laget?"
"Me2."
"...?"
"De grundade de 2013 och ironiskt nog e de aktuellt atm."
"Atm? At the moment?"
"Jepp."
Artonåringen klev in här ikväll men sextonåringen stannar hos sin Far för att spela de sista matcherna. Tänk att jag någon gång trodde att han bodde mera hos mig för att han älskar mig så mycket mer än sin Far*. Men nu har han köpt en ny spelskärm med sjukt mycket bättre FPS till den andra adressen och plötsligt syns han inte till här längre.
Snopet värre.
Med artonåringen diskuterade jag hans studentskrivningar, studieplaner, arméstart samt eventuella sommarjobb. När han skrev in studentskrivningsdatumen i min kalender och lade till sitt namn efter varje notering konstaterade jag att det hade han ju inte behövt göra; vi är ju inte så många som skriver studenten här i år, jag fattar ju vem anteckningen gäller.
"I och för sig", sa den näsvise killen, "men du har ju också skrivit Boys på varannan vecka i kalendern. Skulle du inte komma ihåg att vi är pojkar om där bara stod Barnen?"
Touché.
Med artonåringen diskuterade jag hans studentskrivningar, studieplaner, arméstart samt eventuella sommarjobb. När han skrev in studentskrivningsdatumen i min kalender och lade till sitt namn efter varje notering konstaterade jag att det hade han ju inte behövt göra; vi är ju inte så många som skriver studenten här i år, jag fattar ju vem anteckningen gäller.
"I och för sig", sa den näsvise killen, "men du har ju också skrivit Boys på varannan vecka i kalendern. Skulle du inte komma ihåg att vi är pojkar om där bara stod Barnen?"
Touché.
* skojar! (Lite.)