Varde ljus

Min författarkurslärare sa i tiden: Vad ni än gör; skriv! Skriv varje dag, skriv vad som helst. Så jag får väl försöka, fast min inspiration tycks ligga på helt andra plan nu för tiden.

Helgen gick i gudliga tecken. Två konfirmationer, två nattvarder, alla synder förlåtna. Att de är så lätt! Här har man grubblat i åratal på hur man ska rentvå sitt samvete och så är det bara att knalla till kyrkan på andra sidan gatan och be en bön. Lite pletut?

Hösten är här, vilken lycka! Mörkret som faller på kvällen så att man äntligen kan sova på natten också om ens sovmask åker på sned. Å andra sidan - mörkret som faller på kvällen så att inspirationen slår sina klor i en och man fylls av energi och idéer och projekt och aldrig skulle vilja gå och lägga sig. Tala om konflikt. 

I Palma var det en taxichaufför som vägrade tala engelska med mig efter att jag sagt att jag kunde lite spanska. Förstod ju i princip allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. En annan kväll var det en äldre argentinsk gentleman som ville dansa Blue (?) med mig på jazzklubben och det försökte jag, men då det inte lyckades särskilt bra ville han prata med mig i stället. Jag förstod så gott som allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. Vansinnigt frustrerande! Anmälde mig alltså häromdagen hux flux till en spanskakurs och den började idag, precis runt hörnet på Stora Roban. Inte vet jag om jag lär mig prata ännu heller - det är väl tjugofem år sedan jag läste spanska senast och har alltid skrivit alla språk oändligt mycket bättre än pratat dem - men roligt var det. Kan bli lite utmanande att hinna dit till fem före fem alla måndagar, men det är värt ett försök.

Skulle även vilja skriva mera, fotografera mera, rita mera, inreda mera, röra på mig mera och gå på fler kulturevenemang och dricka mera rödvin i gott sällskap och sånt, men får väl prioritera lite.

Mitt vinterbastuprojekt ligger tillsvidare på is eftersom Lovisa bygginspektör tappade bort sig när hen skulle inspektera min tomt. Hen återvände till sitt dammiga kontor förra veckan för att samla nya krafter. Jag är inte särskilt hoppfull med denna facit på hand, men känner mig efter den här episoden "på nackan". (Hen lät förhållandevis skamsen på telefon.) Återkommer eventuellt med rapport om det hela.

Vad mina lampor anbelangar har de nya över köksön anlänt och jag lyckades övertala gårdskarlen att hänga upp dem. Han lyckades få upp den ena, men något ljus varde det inte. På is detta också, i väntan på Laattapistes rapport om hur jag ska få min slocknade badrumsspegellampa att lysa och om detta eventuellt kräver en elektriker som då även kunde ta sig an mina kökslampor. 

Nå, Laattapiste svarade idag efter EN MÅNAD:

"Kiitos viestistäsi, saimme tunnistettua tuotteen ( - no onneksi olkoon, minähän liitin siitä kuvan ja tuotetiedot ja laskun! toim. huom) -  ja tuotteessanne on Led valot (LED 10W).Tämä tarkoittaa, ettei tuotteeseen voi valitettavasti vaihtaa poltinta."

Jag svarte:

"Kiitos tiedosta. Eli tämä oli kertakäyttövalaisin? 

Vai voiko sen mekaniikan korjata? Mitkä ovat mun vaihtoehdot?"

 

Laattapiste: "....."

 

Känner en viss frustration över detta, kan ni kanske föreställa er, då lampan är integrerad i min badrumsspegel och har kostat mig 256 euro i tiden. Hur kan någon i kundtjänst svara typ shit happens utan att erbjuda lösningar? AAAARGH! 

 

 

 

Men googlade nyss att dess garantitid är 5 år och jag har köpt den 2015.

HA! Fortsättning följer!

Bra saker.

Spenderade fem fyra dygn på stugan. Var "tvungen" att åka dit onsdag kväll för att täffa Vattenmannen torsdag morgon. Simsalabim så hade han tömt mitt tryckkärl på vatten och fyllt det med tryck i stället och plötsligt hade jag rinnade vatten men aldrig förr skådat tryck. Vilken lyx att inte tvätta sig i havet och att få diska med hon full med varmvatten!

Jobbade distans torsdag men körde till kontoret på fredag genom hällregn och tillbaka på kvällen genom ännu värre dito. Kravlös kväll med bastu och rödvin och bok, lyxigt värre. Lördagen var solig men blåsig och gick till vinterbastuplanering samt busksaxande och pynjande i omgivningen. Letade även efter svamp men hittade bara två. 

Hägern satt i vasskanten varje dag och imorse hann jag smyga mig fram med kameran på fotoavstånd innan hen hörde mig och blev skygg och flög iväg.

För att inte bli helt skogsförvildad körde jag idag till Gumböle för släktens golftävling som jag inte ens förlorade; bara nästan.

Förra veckan fick jag förresten veta att illustrationerna jag gjorde i våras nu har blivit till en e-bok som delas ut på svenska daghem. Den finns att ladda ner här: https://www.moilo.fi/pedagogisk-dokumentation

Lite stolt såklart. Jag minns en tid då jag drömde om att illustrera mera, dela med mig av mina bilder och kanske till och med någon gång sälja några. Sakta men säkert kan man faktiskt förverkliga drömmar, också om det sker med så små steg i taget att man inte alltid riktigt inser att man plötsligt en dag är där man ville vara.

Himmel och pannkaka!

Påbörjade ett blogginlägg redan igår, men det blev på hälft när jag beslöt se filmen av Moodysson i stället. Så kan det gå.

Första veckan på jobbet var obeskrivligt seg. Hemkomstdepression och total oförmåga att grabba tag i saker. Nu, efter en ytterst återhämtande weekend, börjar hjärnan komma igång och jobbet rulla på.

Hade inga planer för weekenden - lyckligtvis! - så det fick bli ex tempore. Började med lunch med god vän samt jakt på nya lampor ovan köksön eftersom de gamla puffade ur. (Mitt fel såklart; hade tydligen använt halogenlampor i stället för led, hur kunde jag ha vetat det? Nu vet jag bättre.) Himlade mej och rullade med ögonen över leveranstiderna som var kring sex och åtta veckor hos Armas, Formverk och Vepsäläinen. Hos Bo Concept lovade de mej efter många om och men lampor inom två veckor, men det tror jag när jag ser dem.

Köpte lördag eftermiddag hux flux biljetter till Tarantinos nya film åt mej och sjuttonåringen på Kinopalatsi 17.30. När vi köpt alla våra godsaker blev vi stoppade vid dörren och sjuttonåringen måste bevisa sin ålder eftersom detta var en visning med alkoholservering. Nå, DET visste jag ju, hade ju ett glas hyfsad rövare i näven och vi har varit på sådana hur många gånger som helst tidigare och ingen har frågat någon om papper. På biljetten stod Anniskelu K-18 (Elokuva K-16). Jag flippade ur totalt och himlade mej och rullade med ögonen och sa att Denhär biljetten berättigar till filmen om man är 16, det står ju klart och tydligt! VAR kan min son se denhär filmen nu om inte här?  Han dricker COKIS ser ni ju! JAG lovar övervaka att han inte dricker av mitt rödvin, han DRICKER ju inte ens alkohol!

Allt detta medan sonen sjönk djupare och djupare under jorden och det hjälpte inte ens! Eller jo, jag fick pengarna tillbaka för att jag var så gråtfärdig över besvikelsen och skammen över att inte ha sett den finstilta K-18 (salissa anniskelu) längst ner på biljetten och en bunt herkkufribiljetter, men lot of good that did us när filmen just haft premiär och var slutsåld så gott som överallt. Beslöt oss i alla fall för att ta de två sista platserna i Östra Centrums IMAX sal klockan 20.30 så det blev att hänga i köpcentret med annat löst schack ett par timmar innan filmen började. Hamnade på första raden under en enorm screen så man måste vrida huvudet som en uggla för att se från ena ändan till den andra. Dessutom var biljetterna skitdyra.

Hursomhelst, vi ugglade oss igenom filmen som var ytterst underhållande och very-Tarantino och bara en gång - i  typ en kvart dock - var jag tvungen att titta bort helt och hållet p g a våldsamheterna. 

När filmen tog slut var klockan 23.30 och metron hade slutat gå!? Alltså, varför? Vi sicksackade omkring på busstationen en stund med annat löst schack och himlade oss och rullade med ögonen medan vi sökte en lämplig buss men lyckligtvis körde en taxi upp bredvid oss och vi tog den i ett nafs.

Hemma fick jag äntligen ett glas rödvin.

Och nu missade jag tians nyheter medan jag skrev det här, så har ingen aning om vad som händer i världen. Hoppas någon läste.

Återkommer med andra historier en annan dag. Lättar upp den kompakta texten med en bild av ett hus vars västvända balkonger jag beundrar alltid då jag promenerar hem från gymet. Vill ha!

 

P.S. Valde att gå till jobbet med ofriserat hår.

 

when the lights go out

I Palma var det hett. Men det var semester och rosevin och sand och hav och jazz och tapas och det fanns luftkonditionering och belysning. 

Hemma i stan slocknar den ena lampan efter den andra - endel med explosiva puffar, andra bara slutar lysa. Leverantörerna av lamporna rycker på axlarna och lallar om ledteknik som inte går att byta eller lampfästen som inte går att förnya. 

Tur att jag gillar höstmörkret.

Den tropiska värmen i vår lägenhet har jag svårare att godta. Tog mig en extra halvtimme att komma iväg till jobbet idag då alla morgonbestyr resulterade i såna värmevallningar att jag omöjligt kunde klä på mig. 

Imorgon blir det att välja mellan att gå till jobbet antingen naken eller med ofriserat hår.

Var dessutom så trött och jetlagged eller vad det nu kallas när man försöker vrida sin semesterklocka till jobbtid att jag tvangs stanna vid apoteket på vägen för att köpa Berocca. Needless to say att jag bevärdigade min chef med endast ett argt bläng när han undrade om jag var full av energi och flow.

Men den goda nyheten är väl att jag lyckades klämma ur mig ett blogginlägg. Vi går mot bättre tider, om än mörkare.

 

 

Anselm

I min barndom berättades det om gårdsarbetaren Anselm som hade för vana att spruta Raid i armhålorna i stället för deodorant när han skulle gå på dejt.

Kände mig ungefär likadan när jag av en eller annan anledning blivit utan rinnande vatten på stugan och fick tvätta mig i mutahavet i en veckas tid och sätta fuktighetskräm i armhålorna då deodoranten tog slut. Tillbaka i stan torsdag kväll gick jag mer eller mindre raka vägen till Yes Yes Yes på middag i den här munderingen; little did they know.

Igår förde jag min bil, som såg ut att ha deltagit i Neste Rally, på tvätt i Stockmanns garage och promenerade under tiden till Jean Vernet där jag beställde en stol och en fotpall. Lunch på stan samt gjorde några sjuuuukt billiga golfklädsfynd. Väl hemma två yogapass för att kompensera för de uteblivna och badade bastu innan jag packade min resväska för en sex nätters resa till Palma de Mallorca.

Datorn blir hemma dennan gång så inga blogguppdateringar att vänta men kanske en och annan bild på Instagram och FB (utom för dem som inte är på FB för att deras foto blidde ratat pga iklädd lippis med texten Death to the Hipsters, inga namn nämnda). 

Hasta la Vista Amigos & Amigas! 

Semppis.

Grabbade sjuttonåringen och åkte rakt ut till landet när semestern och värmeböljan började. Bakom oss nu tre dagar av total avkoppling. Sjuttonåringen har mest sovit och vistats på loftet med sin laptop men hjälpte mig nog att ta ner en ruggig en och diverse kvistar som var i vägen för min solnedgång på bastuberget och hängde med på en 9-håls golfrunda igår kväll. (Hans entusiasm var i linje med priset på det begagnade klubbsetet jag köpte för 70 euro av en alkoholiserad tant i Olars som antagligen sålde det i smyg för sin man för att få pengar till Kossu.)

Själv har jag badat bastu, flyttat mig med solen, fotograferat näckrosor, läst tre böcker, yogat på verandan och njutit av tystnaden (utöver kornknarren och morrande rådjur då och då), stillheten och inga måsten. Hur jag någonsin har klarat av att gå på jobb när jag behöver väckarklocka för att vakna ur totaldvala 9.30 är ett mysterium. Vågar ju inte riskera att sova bort hela semestern heller, så klockan får ringa i fortsättningen också.

Tycks sova som en stock trots att jag drömmer som en besatt; bland annat att nittonåringens arm kapats i strid. Separationsångest antar jag; han har det bra och vann silver i beachfutis i Åbo under weekenden, mycket annat vet jag inte om honom.

Imorgon bär det av till stan på Ed Sheeran konsert och andra äventyr i värmen. Nån måtta får det väl vara på händelselösheten.

Strumpan

Har för vana att klämma in ett par knöliga strumpor mellan sovrumsfönstret till natten för att få det på önskvärd glänt. Igår hände det jag fasat för, dvs strumpan trillade ner genom fönstret bredvid disponentens bil. Nå, jag plockade obemärkt med den i min datorväska imorse och gladde mig åt att jag åtminstone inte använt underbyxor till detta syfte. 

Sjuttonåringen har fått praktikplats! Från medlet av augusti ska han jobba i två månader. I pursvensk miljö så han lär inte lära sig finska i år heller, men huvudsaken att han lär sig data och folkvett. "En sak mindre att oroa sig för", skrev barnets Far, som knappast legat sömnlös på grund av detta, men han syftade väl på mig. 

Guilt-trippade nittonåringen med att vi inte träffats sedan jag hittade honom sovande i min säng i början av juni. Han svarade med att meddela sitt weekendprogram för de kommande månaderna och det  var så digert att vi kom överens om att ses senast i december då han kommer ut ur armén. Får nöja mig med att följa honom på Instagram.

Själv blir jag äntligen semesterledig från och med fredag. Mycket välkommet, i synnerhet som vädret plötsligt ser ut så här:

Najs tajming, eh?

Stordåd.

Dagens stordåd:

• Tvättade ugnen. Helt obegripligt hur någon som lagar så lite mat kan få sin ugn i ett sånt skick. Ska den bli helt ren får jag anlita Sergej, men den blev bättre.
  

• Tvättade och städade kylskåpet. Detta var mindre utmanande eftersom typ ingen mat i kylskåpet under sommarmånaderna.
  

• Tillredde en riktig middag! (Detta efter kylskåpstvätt och besök i matbutiken, annars hade det blivit lite skralt.) Minns inte när detta hänt senast, om man inte räknar grillning på stugan. Har i stan mest ätit ute eller färdiga soppor och sallader men nu blev det sjukt god pasta med gravlax, avokado, olivolja, citron, rucola, spenat och parmesan som även den nyanlände sjuttonåringen slök i ett nafs.

Annars inte mycket att rapportera. Sjuttonåringen spelar mest hela dagarna och är fortfarande utan praktikplats som han ska skaffa tills medlet av augusti. Sommarjobb har han förstås inte heller då sommaren kom som en total överraskning för alla i det här hushållet. Nittonåringen har jag bara sett spåren av eller hört rykten om av grannarna då han under de senaste veckorna varit här och grundat och ibland övernattat när jag varit annorstädes och vägen till Berghäll känts allt för tung. Senast detta hände skickade jag ett utdrag ut Guldlock och de tre björnarna åt honom per Whatsapp - ni vet, NÅGON HAR SOVIT I MIN SÄNG - och han svarade Hur kan du ens håka det, helt sjukt med en gråtskrattande smiley på slutet

Att sådant här i trakten. Och ännu tre veckor jobb innan semestern, men det är ju helt bäst att vara på jobb när kontoret är halvbemannat och att få gå på semester när de flesta redan är tillbaka.

Den usla bloggaren checkar in.

Någon här fortfarande?

Få väl skylla mig själv om icke. Hemsk bloggtorka, men kan väl tydas som att livet vinner över skrifvandet, vilket knappast är en dålig sak. "Livet är inte bara en dans på rosor; ibland måste man också supa och knulla", som min ex-make brukade säga.

Hunnit med bland annat en Sting-konsert påföljd av vildsint dansande på Molly Malone's, en invigningsfest, flera dagar av workflow - annars sitter man väl inte till halv sju på jobbet på sommarkvällarna vilket upprepat sig oroväckande många gånger - två golfrundor á 37 och 27 poäng, besök på Brors stuga i Lojo innefattande bastubad, grillmat och fuldans på verandan, besök på egen stuga där jag mest klippte gräs morgon middag kväll men aj jo, hade också extempore gäster innefattande bastubad, grilling och fuldans på verandan. Mellan varven samlat mitt samvete och gått till gymet eller idkat yoga på vardagsrumsmattan eller tagit sjuttonåringen på sushi eller cykeltur.

Så hinner inte blogga så mycket som ni förstår. 

Ses i höst?

Återkomst och återseende.

Hade en ledig fredag för att hinna delta i Suomen Vuokranantajats Stockholmskryssning som började med lunch och föreläsningar på fredag förmiddag, Det var digert och nyttigt program som avrundades med middagar, drinks och dans båda kvällarna. Mycket lyckat, till och med för en introvert.

När jag kom hem söndag morgon hade min bil försvunnit från gården och i min säng hittade jag nittonåringen. Det visade sig att det fanns ett samband mellan dessa två upptäckter. Nittonåringen hade lånat min bil för att åka till Tammerfors på EM-kvalmatch med ett gäng kompisar och eftersom kompis X körde lämnades bilen på Kirrans gård i stället för att manövreras in genom porten. Klokt beslut. Gänget hade efter detta knallat iväg till Matto (- that would be Mattolaituri - ) varefter tanken på hemfärd till Berghäll tydligen kändes oöverkomlig.

Ett trevligt återseende trots allt, hade inte sett den unge mannen på flera veckor. Han har varit upptagen på annat håll.

Sjuttonåringen å sin sida var oerhört pratsam och sällskapssjuk så vi gick ut på stan och på bio. Filmen om Elton John började med att de alla brast ut i sång och dans och jag vände nästan på klacken och gick hem, men blev sedermera djupt berörd av hans välbekanta oförmåga att låta sig älskas på riktigt. Han lärde sig dock tidigare än undertecknad. (Still trying. Two steps forward, one step back.)

Normipäivä.

Huonenaapurini töissä, joka sattuu olemaan myös esimieheni, näytti minulle tänään vanhan Kummeli-videon. Löytyy täältä:

"Jankon Betoni" tai "Bopo Duunissa"

Otan vapaapäivän. 

(Tuleekohan siitä pidempikin vapaa, mitä arvelette?)

Hinnandet

Alltså. När man plötsligt inser att man jobbar normaltempo - hoppas jag inte jinxar nu - och inte har möten eller förpliktelser alla kvällar.  Vad man då hinner med är ju ofattbart.

Cykeltur längs stranden med sjuttonåringen. (Att han kom med dessutom?) Hjälpa densamme att leta praktikplats och anmäla sig till bilskolan. Yogapass på vardagsrumsgolvet. Bastu och en hel damtidning. Smoothie och Rachel Cusk på trappbalkongen. 

Att livet kan vara sådant. Det hade jag glömt.

Namaste.

Hade tänkt mig till landet över Kristi Flygare och weekenden men ändrade mig i sista stund. Åt på onsdag kväll middag meds några kollegor på Holiday och tog påföljande drinks på båten Relandersgrund insvepta i filtar. Pedade hem på en citycykel. Torsdagen bjöd på finfint väder så jag tog mig till Gäddvik på lunch, kaffe och promenad med Syster. Brände nästippen lite.

Fredag blev inte den tänkta distansdagen utan i stället en högeffektiv kontorsdag. "Hann" inte till gymet på grund av olika ärenden som måste uträttas under kvällen men påbörjade inspirerad av Syster en Youtube-30-days-with-Yoga i stället. Så effektivt och bra för kropp och själ och rygg; är helt såld på detta! 

Igår räddade jag min cykel från källardöden, skruvade fast stänkskärmen samt förde till Fillarikellari för att pumpas eftersom kunde inte själv, hur genant? 

"Olithan avannut venttiilin ennenkuin yritit?" frågade fillarikellarikillen tålmodigt.

No enpäs ollut avannut. Trodde ju det räckte med att skruva av locket och pumpa på som förritiden, men nej. 

Drack kaffe med god vän i solen varpå körde till studentfest västerut. Annan god vän avbokade planerad middag i sista stund men jag fick haka på Syster med Sambos middag på restaurang Pontus i stället. Efter detta en sväng i en regnig tunnel men hemma i hyfsat god tid. Såg idag färdigt serien What If på Netflix och strövade sedan omkring i ett somrigt centrum och köpte en yogamatta eftersom lagt min förra på något bra ställe. Avrundade  söndagen med att inviga mattan. 

Kärleksbetygelser.

"Vi hörs!" sa jag åt sjuttonåringen som påbörjade sitt sommarlov idag och åkte till sin Far.
"Not if I hear you first", sa han.

Löikö Mörkö sisään?

Så fick jag då också ge efter för hockey-yran. 

Mörkö, mörkö, mörkö! Löikö Mörkö sisään?