Hade en ledig fredag för att hinna delta i Suomen Vuokranantajats Stockholmskryssning som började med lunch och föreläsningar på fredag förmiddag, Det var digert och nyttigt program som avrundades med middagar, drinks och dans båda kvällarna. Mycket lyckat, till och med för en introvert.
När jag kom hem söndag morgon hade min bil försvunnit från gården och i min säng hittade jag nittonåringen. Det visade sig att det fanns ett samband mellan dessa två upptäckter. Nittonåringen hade lånat min bil för att åka till Tammerfors på EM-kvalmatch med ett gäng kompisar och eftersom kompis X körde lämnades bilen på Kirrans gård i stället för att manövreras in genom porten. Klokt beslut. Gänget hade efter detta knallat iväg till Matto (- that would be Mattolaituri - ) varefter tanken på hemfärd till Berghäll tydligen kändes oöverkomlig.
Ett trevligt återseende trots allt, hade inte sett den unge mannen på flera veckor. Han har varit upptagen på annat håll.
Sjuttonåringen å sin sida var oerhört pratsam och sällskapssjuk så vi gick ut på stan och på bio. Filmen om Elton John började med att de alla brast ut i sång och dans och jag vände nästan på klacken och gick hem, men blev sedermera djupt berörd av hans välbekanta oförmåga att låta sig älskas på riktigt. Han lärde sig dock tidigare än undertecknad. (Still trying. Two steps forward, one step back.)