Grabbade sjuttonåringen och åkte rakt ut till landet när semestern och värmeböljan började. Bakom oss nu tre dagar av total avkoppling. Sjuttonåringen har mest sovit och vistats på loftet med sin laptop men hjälpte mig nog att ta ner en ruggig en och diverse kvistar som var i vägen för min solnedgång på bastuberget och hängde med på en 9-håls golfrunda igår kväll. (Hans entusiasm var i linje med priset på det begagnade klubbsetet jag köpte för 70 euro av en alkoholiserad tant i Olars som antagligen sålde det i smyg för sin man för att få pengar till Kossu.)
Själv har jag badat bastu, flyttat mig med solen, fotograferat näckrosor, läst tre böcker, yogat på verandan och njutit av tystnaden (utöver kornknarren och morrande rådjur då och då), stillheten och inga måsten. Hur jag någonsin har klarat av att gå på jobb när jag behöver väckarklocka för att vakna ur totaldvala 9.30 är ett mysterium. Vågar ju inte riskera att sova bort hela semestern heller, så klockan får ringa i fortsättningen också.
Tycks sova som en stock trots att jag drömmer som en besatt; bland annat att nittonåringens arm kapats i strid. Separationsångest antar jag; han har det bra och vann silver i beachfutis i Åbo under weekenden, mycket annat vet jag inte om honom.
Imorgon bär det av till stan på Ed Sheeran konsert och andra äventyr i värmen. Nån måtta får det väl vara på händelselösheten.
