Jag minns en tid då jag hann rita, fotografera, jobba och blogga och gå kurser vid sidan om och dessutom städa mitt hem och underhålla folk i min omgivning. Mina barn var mindre och behövde mig mera; hur hann jag? Nu hinner jag med ingenting. Minns ej när det var? Fast kanske var det innan jag började motionera och innan jag sprang på en massa styrelsemöten och ditt och datt och innan jag hade ett jobb där jag inte en endaste dag sedan jag började har hunnit göra det jag tänkt. Det är rätt så dränerande.
Ger det här kaoset två år? Sen hoppar jag av ekorrhjulet, köper en lägenhet i Ciutadella de Menorca och skriver boken jag planerade en kväll innan jag somnade; i den där intuitiva stunden ni vet, på gränsen till slummer, när allt är solklart och det inte finns några men.
Början av veckan spenderade jag lyckligtvis på landet. Må vara att jag sprang på styrelsemöten där också och jobbade mig blå, men sov åtminstone som en stock och vaknade med skog och natur åt alla håll. Sånt mår man bra av.
Inatt däremot låg jag vaken och lyssnade på mina hormoner och funderade på livet och framtiden och allt det ogjorda jobbet. (Som jag inte hann med idag heller; naturligtvis inte. ) När jag slutligen somnade drömde jag att jag nästan körde över en karl. Han visade långfingret och tryckte ansiktet mot bilfönstret och skrek fula ord. Natten innan drömde jag om en man som de facto var en lealös gummidocka som jag hoppade på och slängde i väggarna.
Behöver semester, kanske? Not really in the cards now.
Gjorde dock en sund prioritering och skippade ett av fyra kvällsmöten denna vecka och gick i stället på en tvåtimmars kurs i spiralstabilisering. Det såg så fånigt ut med gummiband och stuff men var stundvis så tungt att man nästan grät.
Bättre gråta av att stretcha sina höftböjare än av ogjort jobb. Till exempel.