lördag 16 februari 2019

when we were young

Ytterligare en intensiv jobbvecka, men lyckligtvis bara fyra dagar. Torsdag kväll vändagsmiddag med två goda väninnor som tydligen fortsatte långt in på småtimmarna. Själv bröt jag upp redan efter nio för att klara av fredagens strapatser. Höll igår ledigt för att se rekryten svära faneden i Obbnäs. Det var start klockan sju på morgonen och träff med sonens Far i Kyrkslätt för att minimera antalet bilar som skulle parkeras på garnisonområdet.

Det var en fin och stämningsfull tillställning och en förhållandevis varm fönvindsdag. Stod under själva faneden uppe på en snödriva och blev våt om fötterna medan jag försökte få syn på rekryten. "Han har en vit maastopuku", tipsade mig hans Far, men ändå hittade jag honom inte genom kamerasökaren, men nog efteråt på fotografierna. 

Efteråt marscherade de förbi och då var det lättare att hitta honom eftersom han är suuntamies i hörnet längst fram. 





Senare blev det besök i kasernen och nostalgitrippande för en del....



.... samt ärtsoppa och knäckebröd.




Efter faneden drog jag och nittonåringen iväg Systersonens gammeldans, via några andra förpliktelser i grannskapet. Dansen var fin och stämningsfull, ungdomarna vackra och bekymmersfria.





Undertecknad inte precis dressed for the occasion.....



Vaknade imorse vid åttasnåret och insåg att nittonåringen inte kommit hem från sina nattliga strapatser. Senare klarnade det att han övernattat på den andra adressen där det var KäTy. När han nyss dök upp här för att fortsätta på futsalmatch försökte jag intala honom att så länge han bor hemma måste han meddela om han är borta övernatten. 

"Ei vitus. Varför skulle jag göra det?" tyckte han. "Ingen gör ju det, du är ju helt over sensitive".

Suck.

För övrigt har staden flyttat hans bil medan han var inne och han hittade den ingenstans i kvarteren. Textmeddelande till berörd instans besvarades med "Autoa ei löydy, olkaa yhteydessä asiakaspalveluun."

Suck 2.