Började morgonen med att släppa in en Handyman jag bokat för att hänga lite knaggar och annat som jag inte vågat ge mig på själv. Jag hade tagit morgonen ledig och föreställt mig något i den här stilen:
Men med ta¨nke på min historik med män så borde jag väl ha fattat bättre.....
I verkligheten tog det handymannen närmare tio minuter att släpa sig tre trappor upp och hans flåsande hördes redan när han var i bottenvåningen. Han hade den största och uffigaste mage jag någonsin sett och i relation till den såklart världens minsta och smutsigaste t-shirt och i övrigt rann mig barndomens busshållplatsfarbror "Håriga rumpan" i hågen. Han fixade knaggarna under ett ohyggligt pustande och flåsande men jobbet blev gjort. Samtidigt bad jag om tips för sjuttonåringens nätverkskabel, som alltså drivit mig till vansinne under de senaste månaderna där den ringlat från översta skåpet i tamburen till rummet mot gatan och förstört min feng shui. Håriga rumpan med magen kunde berätta att jag kan skaffa två dosor som leder internätet till sjuttonåringens rum via elnätet. Dessa inhandlade vi i Verkkokauppa efter jobbet och ta-daa! Feng shui råder igen. Amazing!
Under dagen väntade jag på rekrytens meddelande om huruvida han kommit in i flottan eller inte. Endast en del av Obbnäs rekryter kommer alltså in i där och påbörjar denna vecka sin skolning i Pansio utanför Åbo. De övriga hamnar här och där i andra sorters kompanier som inte fanns på nittonåringen önskelista.
När inget hördes skickade jag ett whatsapp-meddelande. "Any news?"
Han svarade vid lunchdags och sa: "Pansio. Och tre stygn i huvve."
Meddelandet kryddades med denna bild:
 |
| Kun ylikasvanut goljatti pyrkii laivastoon ihan tosissaan. |
Tydligen hade han med sina 195 cm gått genom en 190 cm järndörr, utan att ducka. Dörröppningarna blir knappast högre i flottan, så man får hoppas att han lärt sig av sitt misstag 💚.