Söndag precis lika asocial som dagen innan. Svarade trots allt i telefon när Far ringde, huvudsakligen för att be om ursäkt för att han liknat mig vid en Batikhäxa senast vi sågs och jag var iklädd en batikfärgad skjorta. (Han hade googlat uttrycket efteråt och insett att det fått en ny betydelse sedan han anammade det och var rädd att jag gjort detsamma. Det hade jag lyckligtvis inte, för då hade jag eventuellt inte svarat i telefonen.)
Städade huvudet genom att städa några skåp och gav mig sedan ut på stan för att ta mig en titt på Magrittes konstverk. Mitt rykte som batikhäxa hade eventuellt spritt sig för ett gäng unga invandrade följde mig hack i häl från spårvagnen fram till Amos Rex-kön och började småprata med mig. När jag upplyste dem om att utställningen kostade femton euro drog de vidare.
Jobbstressen från förra veckan rann av mig helt och hållet först i Georgsgatans simhall sent söndag kväll efter en kilometer grodsim påföljt av bastu.
Olyckligtvis var det måndag idag och när jag var hemma närmare sju kändes weekenden förhållandevis avlägsen.
Sitä saa mitä tilaa.