"Får jag städa ditt rum?" chattade jag till artonåringen vid elvasnåret.
"Ne ja göö de helst själv", skrev han tre timmar senare när han vaknat.
"Sorry", svarade jag. "Too late."
"Jahha. Ei voi mitään. Tack I guess."
Det är ett under att han hållits frisk hela vintern i den där röran.
Senare gick det upp för mig att sönernas far lämnat dem över helgen. Modershjärtat plågade mig och jag bjöd sextonåringen på sushi. (Han hade ätit en mudkaka till middag igår.) Bakom oss satt en fet dam i knallgrön mundering. Plötsligt plockade hon ut en mobiltelefon ur sin behå och fotograferade sin mat.
Rafflande, eller hur?
För övrigt? Tusen och en idéer, men.
 |
| Think less, do more. |