ICT-montören

Igår efter jobbet körde jag sextonåringen, hans presentkort och en sedelbunt till Verkkokauppa för att köpa nytt headset och lite uppgradering till speldatorn. Han var lycklig som  keskivertomies i järnhandeln där han plockade åt sig RAM och processorer och vad-det-nu-var.

När jag senare på kvällen kom hem från gymet hade köket förvandlats till någon form av datorlabaratorium.

Trevligt att se honom på gott humör och nästan pratsam och tja, att se honom överhuvudtaget. På sistone har det mest blivit att jag tittar in i hans rum och får frustrerade miner och "Get the fuck out of here!" för att jag alltid lyckas dyka upp vid allra sämsta tidpunkt då han och hans virtuella vänner försöker få livet av någon stackare i något vidrigt spel.

Artonåringen ser man om möjligt ännu mindre av. Han har bebott sin fars tomma lägenhet i över en vecka. En kväll var han här (medan jag var annorstädes) och plockade upp en laptop som hans mor plånboken beställt och i samma veva snodde han också bilen som han nog snällt återlämnat vid tvåtiden på natten.

Själv har jag....tja, vad har jag gjort under veckan? Närvarit vid två styrelsemöten, varit på en timme pilates samt besökt gymet en gång och bastun två gånger. En dag då jag var mycket nedstämd försökte jag desperat få en kram av min sextonåring men han dodgade och knuffade mig på en dörrpost varpå jag började gråta och beställde tid hos min kinesiska massör i stället. Klokt beslut och sen blev det ju kväll och mörkt så allt blev bra igen.

Imorse ringde min klocka efter nio timmar sömn men jag snoozade i en timme för det var stört omöjligt att stiga upp. Mina storsinta planer på att besöka kameramässor, yogafestivaler, hantverksmässor och TEOS 2018 under helgen går antagligen i stöpet med rasande fart medan jag sitter här med håret på ända och dricker mitt morgonkaffe klockan elva. Det kanske inte är hela världen. Men varför i all världen ordnas alla mässor på samma helg?