Distansarbetade idag ytterst effektivt med endast ett kort avbrott då jag gick ut efter tulpaner och en poke bowl med lax till lunch. Efter arbetsdagen använde jag ett par timmar till att hjälpa artonåringen med hans CV på tre olika språk. Någonstans mitt i processen och den finska versionen blev han fustrerad och draperade huvudet med ett söndrigt dynvar och pärklade "purjeentekijäommeltamisen auttaja, eller vad satan heter det!"
Det blev ändå bra till sist och vi hade mycket roligt under det att.
Igår eftermiddag bommade jag lite ex-tempore skjuts av min (ex)-svägerska för att närvara vid min (ex)-svärmors födelsedagsfirning. Detta föregicks av att jag tagit metron till jobbet (- igen, jag, den inbitne bilisten, var ska vi slå kors! -) och kunde konstatera att det var mycket smidigt även om det de facto innebar tjugo minuter promenad och endast tolv minuter med allmänna transportmedel. Jag orkade nämligen inte vänta på spårvagnen utan promenerade till metron och eftersom jag inte kan gå långsamt så var jag genomsvettig när jag satte mig i metron vid universitetet. Hann just slita av mig alla mössor, vantar och halsdukar så var vi framme vid Kägeludden och jag drog på mig allt igen. Efter jobbet tog jag metron till Hagalund där svägerskan plockade upp mig.
Födelsedagsfirningen blev mycket angenäm och vi stannade i tre timmar. Idag berättade jag åt sönerna hur trevligt det varit att komma till ett dukat bord efter jobbet.
"Men du kan ju duka färdigt ikväll", sa sextonåringen, "så är det dukat när du kommer från jobbet imorgon."
Ja men det är klart!
"...eller duka fram morgonmålet redan idag", fortsatte han. "Tänk så härligt att stiga upp till en färdig dukad frukost!"
"Som jag gjort själv", sa jag torrt.
"Men om du super så mycket på kvällen att du på morgonen inte kommer ihåg vem som gjort frukosten?" försökte artonåringen.
"Ja men då mår jag ju så dåligt att jag inte kan äta den", sa jag. "Lose-lose."
Märkväl att ingendera barnet föreslog att det självt skulle duka fram middagen eller frukosten åt mig. Men med tanke på hur deras smörgåsar såg ut imorse var det kanske lika så bra.
Födelsedagsfirningen blev mycket angenäm och vi stannade i tre timmar. Idag berättade jag åt sönerna hur trevligt det varit att komma till ett dukat bord efter jobbet.
"Men du kan ju duka färdigt ikväll", sa sextonåringen, "så är det dukat när du kommer från jobbet imorgon."
Ja men det är klart!
"...eller duka fram morgonmålet redan idag", fortsatte han. "Tänk så härligt att stiga upp till en färdig dukad frukost!"
"Som jag gjort själv", sa jag torrt.
"Men om du super så mycket på kvällen att du på morgonen inte kommer ihåg vem som gjort frukosten?" försökte artonåringen.
"Ja men då mår jag ju så dåligt att jag inte kan äta den", sa jag. "Lose-lose."
Märkväl att ingendera barnet föreslog att det självt skulle duka fram middagen eller frukosten åt mig. Men med tanke på hur deras smörgåsar såg ut imorse var det kanske lika så bra.
