Blev inte så mycket sovet förra natten. Sommartiden eller?
Julen är i alla fall förbi. Det bevisades igår kväll när huvudet plötsligt trillade av en keramisk ren från Pentik som stått på mitt fönsterbräde hela vintern. Det var ingen dyrgrip men en av tre (= representanter för min lilla familj) och hade ett stort känslovärde. Alltså knallade jag till närbutiken och köpte en tub med snabblim med vilket jag lyckades foga fast huvudet på halsen igen och samtidigt först själv fastna med fingrarna i renhornen och rycka mig loss lagom bara för att av misstag limma fast en papperslapp i ena pekfingret och några obestämda partiklar i det andra. De satt hårt fast ännu imorse när jag kom till jobbet och jag kom att tänka på min Far som brukar påminna mej om hur jag i min ungdom under våra sällsynta pysselstunder satt med diverse prylar fastlimmade i händerna och gnydde "voj vittu, vittu".
För övrigt reste min yngre son till Aten med sin pappa och den äldre avnjuter KäTy och Ohi On på den andra adressen över påsken. Jag packar stugsakerna och åker iväg någon gång under morgondagen. På agendan finns trädfällningstalko med Bror och Svägerska. Syster meddelade att hon absolut inte deltar i trädtalko - ("Du är inte ens bjuden!" sa räven) - och undrade varför i all världen min Bror vill hjälpa mig med dylikt. Jag försökte förklara att trädfällning är hans hobby och fick en gapande smiley med uppspärrade ögon som svar. Ja, nog kan man ju undra, men av någon som i tiderna önskat sig en sittgräsklippare i studentgåva kan man väl vänta sig vad som helst.
Återkommer med rapport när jag vet om träden föll och åt vilket håll eller om vi bara drack vittvin i solen och planerade ofog.
Förresten, ersatte renarna med några högintelligenta påskharar.
Glad Påsk! önskar "Trädmagneten", som deltog i trädtalkona som barn, mest som riktande rekvisita.