Hade precis somnat igår natt då artonåringen klampade in och smällde i dörrarna. Klockan var väl kring två. Han hade spenderat kvällen på Brändö och sedan kört hem några vänner. Känns absurt att han har körkort och dessutom får röra sig fritt ute i trafiken.
Jag sov inte särskilt mycket eller gott efter detta, men kanske någon annan natt. Klampade trots allt målmedvetet iväg till gymet vid tolvtiden och när jag kom tillbaka efter ett välgörande pass körde artonåringen precis ut från gården mot en fotbollsmatch. Jag stekte en omelett och väckte sextonåringen vid tresnåret. Satte mig ner och gjorde pappersarbete varefter jag var i butiken och fixade middag innan sönerna promenerade iväg på bio.
Fortfarande iklädd mina gymkläder kokade jag chokladfudge som artonåringen beställt. Förra året slängde han i sej en hel plåt på en eftermiddag - mer om detta HÄR - så jag får väl gömma undan litet i år om någon annan ska hinna få.
I skrivande stund har jag druckit glögg och är inne på dagens n:te kaffe, fortfarande iförd mina gymkläder och en lermask jag fick i födelsedagspresent. Bet I'll be a raging beauty tomorrow.
Mörkret känns som en trygg och god vän, i synnerhet det blåa som lägger sig vid solnedgången.
