Äventyr på landet

Körde ut till stugan måndag kväll för att njuta av stillheten och jobba distans på tisdag. Stillheten i form av snö började falla tidig morgon och fortsatte ihärdigt hela dagen. Vädret hade tydligen inte tittat på Foreca som sa att nederbörden från och med klockan tre skulle vara bara vatten.

Innan mörkret föll hann jag ner till stranden och ta några bilder. Stämningen var närmast spöklik; knäpptyst och färglös.

Senare blev det full vinter. Någon gång under förmiddagen beställde jag plogning "utifall att snön inte skulle smälta". Det såg nämligen inte sannolikt ut.

När strömmen gick första gången vid fyrasnåret tände jag en massa ljus och en brasa och kollade på nätet att halva Lovisa var utan el. Lyckligtvis kom den tillbaka vid femsnåret och jag passade på att ladda alla mina elektroniska apparater som vid det laget var nästan tomma. Diskade snabbt undan och tappade också upp vatten i olika fat och promenerade omkring med ficklampan i byxlinningen just in case att strömmen skulle gå igen. 

In case inträffade mig och fyrtiotusen andra igen klockan sex när jag precis ställt spaghettivattnet att koka på spisen. Slog mig ner vid brasan och läste i stearinljusets sken. Ett par timmar senare drog jag på mig yllesockorna och åt en kall kvällsvard. 

När plogbilen kom efter åtta beslöt jag mig för att flytta upp bilen till övre parkeringsplatsen eftersom jag antog att jag aldrig kommer upp för lilla backen om det fryser på under natten. Vädret var vid det här laget rätt så intressant. Det började bli plusgrader och snö föll konstant och med öronbedövande oljud från hustaket och även runtomkring ute i den kolmörka skogen och i huvudet på den som tassade med en blek ficklampa under ett träd. I detta skede kände jag mig ganska så liten och ensam och ganska glad att inte behöva vistas länge utomhus.

Vid niotiden gav jag upp eftersom jag var uttråkad och inte vågade använda mina sinande dator- och telefonbatterier till att se på film så jag kröp under täcket med min bok och lade en lämplig hög med kläder bredvid mig utifall att det skulle bli svalt under natten. 

Strömmen kom dock tillbaka just efter detta och huset lystes upp av lampor i alla hörn. Vid det laget var jag dock så sömnig att jag kravlade upp och släckte överallt och sen lade jag mig att sova. Vilket jag också gjorde, till klockan tre.

"Började du då titta på Netflix?" undrade sonen som jag berättade åt. Men nej, jag funderade på livet tills jag somnade om någon gång mot morgonkvisten. 

På morgonen hade hälften av snön smultit och det blåste en hård vind. 

"Det här klarade vi ju bra, du och jag", sa jag åt stugan efter morgonmålet. Den skarpsynte kan se en havsörn segla i vinden ovanför huset.

Jag körde till jobbet när det börjat ljusna. Stugvägarna var grötiga isbanor varvade med frusna översvämningspölar som det bara var att gasa målmedvetet igenom. 

Solskenet på motorvägen kändes förhållandevis overkligt efter det gråsvarta dygnet.