Imorse körde jag i kolmörker från stugan till kontoret, överväldigad av en angenäm känsla av lugn och tillförsikt.
Hemma efter arbetsdagen möttes jag av min efterlängtade avkomma som var utspridd i köket. Den äldre lätt medtagen kom från London, den yngre bara från södra stadsdelar. De var båda mycket meddelsamma. En plötslig nyck fick mig att berätta om dokumentären jag såg på teve häromkvällen som behandlade porrberoende bland ungdomar. Diskussionen var mycket lättsam trots sitt allvar och sönernas röda öron. Artonåringen skakade på huvudet och sa; "Mamma, du är så outdated. Vi har sett de där dokumentärerna när vi var tretton."
Hemma efter arbetsdagen möttes jag av min efterlängtade avkomma som var utspridd i köket. Den äldre lätt medtagen kom från London, den yngre bara från södra stadsdelar. De var båda mycket meddelsamma. En plötslig nyck fick mig att berätta om dokumentären jag såg på teve häromkvällen som behandlade porrberoende bland ungdomar. Diskussionen var mycket lättsam trots sitt allvar och sönernas röda öron. Artonåringen skakade på huvudet och sa; "Mamma, du är så outdated. Vi har sett de där dokumentärerna när vi var tretton."
Innan han med en mjölpåse under armen drog iväg på pepparkaksbak (<3) och festligheter med vännerna vände han sig om i dörröppningen och sa:
"Det här är orsaken att mina kompisar aldrig pratar med sina mammor. De tror att alla diskussioner är typ av den här....pinsamma kalibern. Men hellre pratar jag jättemycket med dej om allting och så är en procent sånt här, än att vi inte skulle prata om något alls."