Been a bad, bad blogger. Tiden rinner iväg, det är så mycket nu.
Fattat bra beslut, fattat dåliga beslut, vill inte ta några mer beslut. Häromdagen halkade jag i matsalen på jobbet och landade raklång, tog emot med en mandarin jag hade i handen; den totalmosades. Jag måtte ha blivit gammal för jag skämdes inte ens; steg upp, torkade av knäna och hämtade en kopp kaffe. Imorse vaknade jag klockan sex av att jag fick en knytnäve rakt i ögat. Det var min egen vänstra arm som domnat från armbågen neråt vilket resulterade i fullständigt okontrollerade och livsfarliga rörelser.
Med denna track record borde kvällens golfrunda ha resulterat i katastrof, men om man bortser från bollen som träffade trädet och ricoschettade tillbaka förbi oss vid knähöjd bara någon meter i från samt tre eller fyra övriga FOOOORE-close-call-duckningar med lyckligt slut så gick det lysande. Vi nöjde oss med tolv hål, varefter jag körde hem, bytte mina mikroshorts till något mera anständigt och åt middag på Pastis' terrass.
Igår ävnså middag på en kvalmsolig terrass med min rödhårige son innan han flyttade till det andra hemmet idag. Min äldre vistas söder om Aten med en handfull vänner.
En kväll som denna tänker jag: ge mej mera tid, ge mej en miljon nya upplevelser, ge mej massvis med mod och nya äventyr och oväntade möten. Och färre knytnävsslag.