Häromkvällen begav jag mig mot Spindelparken och letade rätt på nittonåringens bil i snödrivorna med avsikten att putsa upp den och kolla om den startar. Därav blev intet eftersom dörrlåsen frusit så jag inte ens kom in i bilen. Promenerade i stället hem efter min kamera och tog ett varv runt Brunnsparken och knäppte fingrarna stelfrusna. Det är så fint med all snö och så tyst och dämpat att jag nästan börjat gilla januari.
På fredag avhämtade jag rekryten och två av hans kompisar i Obbnäs. Det var ett kärt återseende och rekrytens farhågor som han beskrivit för sina kollegor ( - "kun pääsen kotiin niin äiti on varmaan vastassa huutamassa että mun pitää siivota mun huone tai jotain" - ) besannades inte utan han serverades en varm måltid och ett nyinrett rum.
Idag vaknade han före mig (!) som nog öppnade ögonen vid åtta men somnade om och steg upp närmare tio. Drog iväg på spaduppköp och synkontroll. Senare luddag på Penelope med Bror och Svägerska innan vi tog oss till resemässan, som snarast tog kål på all eventuell resfeber. Dock hjälpte ytterligare ett glas vin att återuppliva den.
Googlade på skoj ordet luddag som jag trodde jag uppfunnit helt själv, men nej!
Urban Dictionary: Luddag is the Norwegian name for the meal between lunch and dinner. (Lunch and middag.)
Great minds think alike, som min Far brukar säga.
På kvällskvisten innan nittonåringen sökte sig till det andra hemmet för att dricka brännvin grävde vi fram hans bil med min nya spade och tinade upp låset med hjälp av en påse hett vatten. Bilen startade som ingenting. Vem skulle ha trott det?