Chattade med nittonåringen som körde sig själv och fyra armékompisar till Obbnäs igår kväll i FuckYou-bilen. (Med ett registernummer som börjar FCY kunde den ju inte heta mycket annat.) När rekryten vistats utomhus i -14 grader och isvind hela dagen var nyhetens behag som bortblåst (no pun intended) och han medgav att han var lite gonahtanut. Lejonmamman i mig har lust att knalla dit och lyfta upp någon överste mot en vägg med istappar hängande i takkanten och undra vem i HELVETE som har instiftat regeln att man inte få fälla ner öronlapparna på sin mössa förrän det är minus tjugo grader? Sånt svineri!
Lyckligtvis blir det varmare mot lutet av veckan när de ska ut och tälta, och jag tröstade honom med att det snart blir vår.
I jämförelse ter sig söndagens strapatser på Hagalunds golfbana ganska patetiska. Iskallt om tårna, för tunn mössa och huva och till råga på allt beslöt sig Systers bindning på splitternya skidor att upplösa sig i sina bestånddelar på den högsta och blåsigaste kullen.
Vi var inte precis zen, men kom helskinnade och vindbitna fram och belönade oss med kaffe och skvaller på ABC. Senare tog jag mig på en lång simtur och bastubad till grannbadhuset. Mycket lyckat. Bilden något vindig, men jag hinner inte med perfektionism i det här livsskedet.
Imorse spejade jag ut genom fönstret efter blodmånen.
"Den skulle ju vara i nordväst", muttrade jag.
"Är inte det där nordost?" påpekade sjuttonåringen.
Det förstås.
Den enda månbilden jag har är av den som hängde över Kirran igår kväll och höll mig vaken halva natten.
