Inatt drömde jag att jag plötsligt tappade synen medan jag körde; allt blev kolsvart. Jag försökte stanna men hade ingen aning om det lyckades. Till sist kände jag att bilen träffade något, inte hårt och inte mycket, en refug kanske. Bilen stannade och efter vad som kändes som en evighet fick jag tillbaka synen. Först trodde jag att allt var som det skulle, men insåg sedan att jag var omringad av bråte; plåtar och kraschade bilar så långt ögat nådde. Lutade pannan mot ratten och inväntade polis och ambulans. Men när inget hördes klev jag försiktigt ur bilen. Det var totalt tyst och stilla omkring mig och jag såg med ens att alla bilkadaver var urgamla och rostiga. Inte en människa syntes till. Trots att jag insåg att jag inte orsakat någon krasch utan allt varit förstört sedan urminnes tider kände jag mig ansvarig för förödelsen.
Modstulen och förbryllad vandrade jag iväg mellan plåtliken, mot nästa dröm.