Planen var följande: mer hafv och mer solnedgång:
Bror och svägerska anlände punktligt tio trettio på långfredag morgon med pickup, Avant och klabbmaskin.
Svårt att beskriva effektiviteten i ord, eller ens bild. Träden föll som käglor och vi samlade ris och eldade som besatta. Kokkon ville inte ta sig och fick vi fjutt på den först efter att Styvfar tipsat om att tända med torr bastuved. Voilá!
...och nu är det ju inga små träd vi talar om....
("Vi kunde ju varit i Paris på påsken", sa svägerskan. What? Why?)
Min tomt är ju något utmanande då den är så brant, men envisheten hos min Bror är häpnadsväckande. Med ett idogt frammande och backande tog han Avanten ner till stranden medan han grävde väg genom snön.
När träden var fällda och riset eldat återstod att roada upp stockarna till huset för klyvning. Lördag morgon vaknade jag av att Bror redan brummade omkring på tomten i ottan. (Okej okej, klockan halv tio, men ändå.)
I slutskedet krisade det till sig då rampen han byggt för den brantaste biten tappade greppet gång på gång och åtminstone för oss åskådare med hjärtat i halsgropen såg det ut som att han stjälper eller trillar på rygg när som helst.
Men på någon vänster tog han sig upp och fick de sista stockarna med sig.
Efter detta frågade jag om han eventuellt vill ha kaffe. "Fyra smörgåsar med ost", beställde han, eftersom han ätit endast fyra smörgåsar med ost till morgonmål någon timme tidigare. (Genfel? Red. anm.)
Sedan följde klyvningsarbetet. Det gick som på räls (om man bortser från att det ur min synvinkel var det tyngsta och mest utmattande arbetspasset på hela helgen eller kanske någonsin under hela mitt lilla liv). Bror matade, Svägerskan sorterade och jag bar in i vedlidret. En och en halv, två timmar kanske?
Ni ser mängden stockar, eller hur, och föreställer er tyngden på våta tallvedsklabbar. (Jag gick inte till gymet när jag kom till stan.)
Under
dagarna två fälldes på min tomt sju stora träd (sex tallar, en björk)
och fyra-fem mindre (enar, tall och asp). På Brors tomt två granar; en
jätte och en mindre, ruggig en. Så liten och ruggig att Bror beslöt
fälla den utan större förberedelser, vilket resulterade i att den efter våra
panikartade rop och fruktlös motverkan och snördragning inte föll ut på isen utan
åt andra hållet. Men lyckligtvis mellan utetuppen och Brors stuga. (Som
de facto har en buckla på åsen från tidigare. Tekevälle sattuu.)
Mellan varven matade jag oss med gravlax, ägg, rostbiff, smörgås och rökt lax. På kvällarna fick vi bastu hos Mor och på nätterna sov vi som klubbade.
Så här såg det alltså ut innan...
...och efter.
Och så här såg - den om projektets omfattning intet ont anande - bloggaren ut innan talkot...
(Helgen innehöll även ett fall pladask på gårsdplanen på väg till utetuppen iklädd Crocs; ett 40-gradigt bastubad då det alltför sent gick upp för mig att färsk ved inte brinner bra, morgonmål i sängen med en god bok på måndagen då det äntligen var så asigt väder att man inte kunde knalla ut och kvista buskar samt, som ni såg tidigare, lite örnskådning.)