Mina söner kom äntligen hem! Vi hade inte täffats på över två veckor tror jag. Men den äldre var ledbruten och asocial efter att ha vunnit höntsä-futsal-FM-guld igår och den yngre var mitt i ett spel när maten blev klar så han åt i sitt rum. Ett kärt återseende trots allt.
Artonåringen och jag diskuterade som sagt hans framtid och prioriteringar över chat förra veckan och det blev inget bra alls. Kunde än en gång konstatera att det är omöjligt att kommunicera mångsidigt genom elektroniska medel. God kommunikation kräver fysisk närvaro; så är det bara. Är nu mycket mindre oroad över hans framtid efter att ha rufsat om honom i håret och serverat honom Burana och magnesium och lax med potatis.
(Mindre orolig och mindre arg även om han sa att "Sluta oroa dej, jag kan alltid fara till Barbados och bli en Instagram-stara om jag inte kommer på vad jag vill studera" samt "Jo jo du började studera genast efter skolan, men hej, du är flicka.")
(Mindre orolig och mindre arg även om han sa att "Sluta oroa dej, jag kan alltid fara till Barbados och bli en Instagram-stara om jag inte kommer på vad jag vill studera" samt "Jo jo du började studera genast efter skolan, men hej, du är flicka.")