Hämtade hem fjortonåringen från skribalägret. Han hade trivats och bakat trehundratjuogotre oblater. När vi kom fram till landet sov han i tre timmar i ett sträck. När han vaknade sa han åt sin bror att han till och med hellre skulle vara på finskaläger än här på landet.
Blir en mysig vecka.
Själv vaknade jag i morse vid sju och började fundera på min egen, fullständigt outstakade framtid. Blev lite kallsvettig vid tanken och somnade om. Drömde att jag satt på ett flygplan som tvingades nödlanda på en åker. Vi samlade vårt pick och pack och skidade ut genom flygets bakdel som saknades helt. När vi skidat en bit insåg jag att jag glömt min dator i flygplanskadavret. Där finns hela mitt förflutna i form av text och bilder så jag skidade tillbaka för att leta efter den.
På vägen tillbaka hann det bli sommar och jag stötte på mina söner och deras kusiner som satt vid flygplansvraket och spelade kort.
"Blev ni rädda?" frågade jag. "När vi störtade."
"Juju", sa yngsta kusinen.
Jag sökte igenom resterna av flygplanet men hittade inte min datorväska någonstans. När jag gett upp letandet insåg jag att jag inte alls befann mig i planet längre utan på ett litet, tuffande tåg som backade med vild fart längs skenorna. Jag gick igenom hela tåget tills jag kom till ändan där det fanns en liten kolvagn full med kvistar. Att döma av vägskyltarna vi passerade befann vi oss i något östblocksland.
Jag knackade en mörkhårig tågvärdinna iklädd svart klänning och vitt förkläde på axeln.
"Will this train return to where we came from?"
"Of course", ljög hon, "don't you worry."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar