Diginativen på stugan

Otroligt fin kväll. Vinden mojnade äntligen och det blev riktigt stilla och var fortfarande varmt.

 

Och dessa färger - som målar himlen medan solen dimper ner bak horisonten och fladdermössen rasslar av och an i bastutaket för att rangordna sig inför nattens utflykter - de slår mig med lika stor häpnad varje gång.

När jag sent om cider kom upp från mitt bastubad fick jag syn på vårt enorma diskberg och drabbades av akut självömkan. Efter att på ett "mycket konstruktivt" vis ha uttryckt mitt behov av hjälp så assisterade fjortonåringen mig ödmjukt. Han diskade, jag sköljde. När han kom fram till svampkniven utbrast han:  

"What the fuck is this? Är det för att man ska kunna försvara sej om man mitt i allt blir attackerad när man sitter och målar med sin pensel i allsköns ro?"