fredag 22 juli 2016

Att prata med tonåringar

"Hur gick golfen?" frågar jag sextonåringen.
"De va nu helt farssi. Int hade vi nån moti."
"Nå men hur går er Pokemonjakt? Var har ni varit?"
"I förrgår gick vi ju till Hagnäs. Vi tänkte första att sjukt nolo att gå omkring å spela  - eller nåja, de va min bror som tänkte så - men det var ju ryysis, hela stan var full av spelare. Idag gick vi ti Nosturi."
"Hittade ni många?"
"Jo. Dessutom captura vi vårt första gym! De va helt siisti. Fast de vara int länge, fö sen kom någå typä som captura de av oss."
"Aj hur då?"
"Nå deras Pokemon hade helt sjukt mycky högre cp."
"DÖDADE de era Pokemon eller vad hände?"
"Nja di feijnta bara, int dör di helt. Och sen måste man re-erecta dem, typ me att ge någå potion."
"Kan det bli slagsmål tror du? Mellan spelarna menar jag, riktigt slagsmål?"
"Kanske. Nä vi promenera hem längs Högbersgatan satt det en flicka me näsblod på en trappa. Ja hade sett henne tidigare vi Nosturi. Men ja hörde att hon sa att hon int blivi slagen. Kanske hon bara hade gått mot en stolpe, typ."

Sextonåringen rycker på axlarna, tar sina målfärgsfläckiga shorts och sina lunchsmörgåsar, kramar hejdå och åker iväg på jobb för att bygga färdigt trallar hos Morfar. Fjortonåringen sover som en stock. Fönstren som står på vid gavel och släpper in ljud från gatan och varma luftmassor gör att det känns som att vi är i södern.