Ibland önskar jag att vägen var klart utstakad.
Bara att bränna på rakt, liksom.
Men nej.
En jäkla massa alternativ och korsningar och djupsnö på vägen dessutom.
Kanske lika så bra det.
För så vitt jag kommer ihåg har det alltid kommit en ny dag efter den förra.
En ny situation efter den man just lämnade bakom sig.
Helt oberoende av vad man planerade eller tänkte sig.
Gäller att släppa kontrollen bara.
(Rena barnleken, hah.)
Så blir det som det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar