När man håller släktfest för dryga hundra personer är det bra att vara en stor familj. Har Syster med sambo samt Mor att tacka för planeringen och det mesta av utförandet och förberedelserna, men ursäktar mig med att de var lediga när annan sprang omkring på jobb och olika terrasser i stan. Hur som helst anlände undertecknad till stugan torsdag kväll med söner och en kusin och början till en sommarfökylning i bagaget. Förkylningen bröt ut under natten och kvällen - hur galet att vara snuvig i 27 graders sommarvärme, i synnerhet som jag "aldrig" är sjuk? Hursomhelst, jobbade distans fredag och på kvällen blev det några timmars festförberedelser. Lördag morgon vaknade jag och mådde så uselt att jag tänkte nu är det förkylt (ha-ha), men tog burana och allergimedicin och magnesium och berocca och allt vad jag hittade och klev i en klänning vid ettsnåret och hjälpte till med de sista förberedelserna tills festen började klockan tre. Med hjälp av vin och bål klarade jag - och tydligen alla andra också - festen galant.
Efter festen pustade vi ut och badade bastu hos Bror och hemma på egen stuga igen grillade jag middag som vi åt på verandan klockan elva. Då ännu helt övertygad om att jag skulle golfa idag - trots att jag vid det laget tappat rösten. Vaknade imorse och insåg att golf inte var ett alternativ utan beslöt stanna hemma och vila upp mig. I praktiken betydde det att jag klippte gräset, städade garderoben, oljade skjulens trappor och farstuns terrass med svetten lackande så att jag trodde det regnade och kunde knappt urskilja penseln, dammade mattorna, tvättade golvet och övervägde att tvätta fönstren, men där hejdade jag mig och klockan var helv fem.
(Släkten är värst. Tack Mor och Far för denna hysteriska touhu-gen.)
Efter detta kom ett uppfriskande regn som sänkte temperaturen från trettio till tjugosju. Drack rose med Mor under ett parasoll och badade sedan bastu (igen) samt fixade till en pyttipanna medan solen dalade ner bak horisonten på bråkdelen av en sekund.
