Solen, ljuset. Helt fantastiskt alltså. Men så har jag ju tyvärr det här mystiska sinnelaget som får ångest när ljuset återvänder efter vintern och känner mig som pusselbit tryckt på fel plats. Så fort mörkret lägger sig om kvällarna är jag den lyckligaste och mest tillfredsa personen på jorden. Go figure, eller googla vårdepression.
Skummade genom gamla blogginlägg och hittade samma tendens varje år vid den här tiden. Bara att genomleva alltså och ta till de knep man har tills vårvintern övergår i vår och sommar.
Har haft en vansinning lust att simma de senaste veckorn och gjorde äntligen slag i saken på söndag. Eftersom Tölö simhall är under renovering vågade jag mig för första gången någonsin till Georgsgatans nakenbad. Googlade såklart på förhand att det var damernas tur på söndagar och att man får ha baddräkt. När det kom till kritan hoppade jag i utan en tråd på kroppen för vad är det värsta med att simma i simhall, jo den våtkalla simpparen som du ska dra av och på mellan bastuvarven. Till min lycka simmade jag själv utan glasögon så behövde inte se några tanter i närbild; jag såg ju knappt om de andra simmarna hade badkläder på eller inte. En hurdan tant jag själv var struntade jag blankt i. Simmade en kilometer och badade bastu och känslan efteråt var precis så härlig som jag ville minnas. Måtte vara år sedan jag senast besökte en simhall.
Och den var så fin! Bilen nedan är från nätet, för när jag själv gick omkring med min mobil och knäppte bilder kom en tant och ropade Herrajumala, ei, ei ei! Täällä on alastomia ihmisiä! och övervakade noggrant att jag raderade alla bilderna.
Hursomhelst, jag har en kvarterssimhall med bastu! Happiness is.
Lycka är också pilates och husbolagsbastu med damtidningar. Visserligen fungerar pilatesen normalt lite som meditation för mig men idag deltog en assisterande pilatesstuderande som mellan varven kom och vred på mina armar och ben och korrigerade mig och jag fick lust att fräsa lämna mig ifred, men väluppfostrad som jag är vred jag mig lydigt rätt och log beklämt.
Artonåringen (som har läslov) tog sitt pick och pack till den andra adressen men den yngre (som har sportlov) blev här eftersom plånboken/kocken på andra adressen reser på isjaktstävlingar i slutet av veckan. (Till artonåringens lycka; han lär inte återvända hit så länge där är Käty.)
Sextonåringen och jag åt avokado med räkor och vinägerchips till middag.