Januari var inte en bra månad. Är den någonsin?
Försöker göra februari till en bättre.
Ute på krog med en väninna igår. "Näytätte onnellisilta", kom någon och sa när vi dansade och skrattade bland alla dem som bara satt.
Det är förhållandevis lätt att vara lycklig efter två flaskor skumppa.
Mellan varven har jag även roat mig med bio; mer än på en lång tid. Häromveckan nostalgitrippade jag med tjugo år gamla Titanic. Tittade bara på klockan några gånger. Häromdagen såg jag Veljeni Vartija om Cheek. Den var precis så dålig som tidningarna utlovat, men jag skulle ändå vilja se Cheek live en andra och sista gång innan Jare tar livet av honom för gott. Den första var i Lahtis för många, många år sedan. Jag har absurda, minnesvärda minnen från den kvällen och natten och minns även att jag köpte två par högklackade sandaler dagen efter.
Idag såg jag Call Me By Your Name och oj vilken fin film det var. Den stämningen och skådespelarprestationerna och soundtracket och visdomarna. Var allt för uppslukad för att gräva fram mobilen och Shazamma men en låt snappade jag upp i sluttexterna och lade till på min moody-lista; Visions of Gideon.
Inte samma sak utan film, förstås.
Inte samma sak utan film, förstås.