onsdag 29 mars 2017

Paradoxen

Sommartiden förvrider huvudena på oss, smutsiga fönster blir skinande rena, nätterna fylls av mardrömmar om fladdermöss och drömmar om människor ur mitt förflutna, tiden tar slut på mitten, sönerna förvisar mig från köksön för att läsa främmande språk, .

Livet är en mestadels en lycklig och balanserad sju-åtta-nio. Sju timmar sömn, åtta timmar jobb, nio timmar fritid. 

Paradoxen: Trots att tiden hela tiden blir knapp och dygnet tar slut när jag ännu är full av energi tycks det finnas så mycket mera timmar i ett dygn än då jag var arbetslös.