torsdag 2 juni 2016

Tinca tinca

Har blivit tillfrågad om hur jag får tiden att gå här på stugan helt ensam. Hade planerat ett blogginlägg om detta men inte säker på att energin räcker till. Eller tiden heller för den delen; tji fick du som undrade. 

Börjar därför med ett inlägg om fiskarna i mitt grannskap.

Trodde jag hade uttrar eller andra intressanta däggdjur i vassen, så vilt gick det till, men insåg efter en stunds observation att det är ett gäng sutare som hoppar i de grundaste vattnen vid min strand. 

Sutaren (Tinca tinca) är de näringsrika sjöarnas fisk, men den finns även i lugnt rinnande vattendrag. En bronsfärgad, säsongsvis sotsvart fisk med små, fina fjäll, grönaktiga fenor, en skäggtöm vid var mungipa och röda ögon. Ibland uppträder den i en gyllene varietet, s k guldsutare. Den kan bli 70 cm lång och nå 4,8 kg i vikt. Vegetationsrika, rätt grunda sjöar, gölar och åar med gyttjig botten och hög temperatur är dess hem. Den lever också i bräckvatten i Östersjön och går på kontinenten upp i bergen till ca 1.600 m ö h. Sutaren döljer sig nere vid botten bland det grumliga vattnets växter, där den huvudsakligen under natten i smärre sällskap och med loja rörelser söker sin näring. Ibland kan den gå i ytvattnet, över vilket den kan göra smärre hopp under jakten. Vintern tillbringar den i dvalliknande tillstånd nere i dyn. Sutaren är förvånansvärt härdig, tolererande både låga syrehalter och höga vattentemperaturer. Den överlever länge efter att ha tagits ur vattnet. (Källa: http://www.fiskbasen.se/sutare.html)


Minns med en rysning den gången pojkarna och jag fick åtta slemmiga sutare i katsan. 

Happy swimming.