Gott Slut!

Nyårsafton i år skiljer sig en del från 2019. Då var vi i Mexico, intet on anande om vad som väntade runt hörnet.

I år har jag promenerat i snöslask med min kamera bara för att konstatera att bilderna blev så korniga i dunklet att de var oanvändbara. Badade bastu och fick skumppa på Mors terrass i ett ystert gäng tills det blev kallt om tårna. Som bäst bränner jaq vid min skysås och potatishalvor i ugn; rostbiffen är redan uppskuren.

Den yngre sonen är i stan, ensam hemma skulle jag förmoda, och den äldre tycks fira med sexton vänner i ett AirBnb-hus vid Kangasniemi. Ägare till det huset skulle jag inte vilja vara, men unnar nog ungdomarna detta efter korona-året trots att de trotsar restriktionerna.

Det här var min sista "obligatoriska" bloggpost i Bokstember; det klarade jag galant. Få se om skrivarlusten väckts till liv eller om det bara var måstebulla (pakkopulla).

Gott slut och hoppas vi ses mera nästa år! 

Äventyr på Arabiastranden

Lämnade nittonåringen i stan och körde till stugan för slutändan av min semester. Eftersom jag avskyr att gå i matbutiken så beställde jag för fösta gången någonsin mat för avhämtning i butiken. Alla lämpliga tidsintervaller i mina "egna" butiker var redan bokade när jag kom mig för att göra beställningen igår kväll, så det blev K-butiken på Arabiastranden. Googlade snabbt adressen idag på förmiddagen och körde dit i spöregn. Tyckte det låg rätt avsides, men fick lyckligtvis parkering precis utanför. 

När jag klev in och frågade efter min beställning såg de perplexa ut och det visade sig att jag var vid fel affär; K-CityMarket ligger i köpcentret en bit bort. Jag körde tillbaka, parkerade på gatan och gick in i centret och köpte lite skumppa i Alko och gick sen till butiken efter mina varor. Där visade det sig att jag borde ha kört upp för nån ramp och fått ta emot varorna genom bilfönstret typ. Nå, singel som jag är hade jag bara två kassar och hade inte föreställt mig att jag inte kunde avhämta dem till fots. (Jag antar att de flesta köper enorma mängder till sina sexpersonersfamiljer). Biträdet var väldigt hygglig och fixade fram min leverans ur bakrummet så slapp jag köra efter den.

Alltid lär man sig någonting. Hade varit ett mycket behändigt koncept om jag bara läst och följt instruktionerna. Och kört rätt på första gången.

Kurvade på vägen ännu via Borgå Sokos för att köpa en foundation som jag saknade. Den stod mig dyrt eftersom där var supeduperrea och jag köpte x burkar annan kosmetik samt två jackor. Hade troligen shoppat ännu mer om inte hungern drivit iväg mig.

Tecknen från ovan

Jag fick överraskande ett platt paket med posten. Mindes inte att jag beställt något vilket gjorde mej lite kallsvettig, men lyckligtvis var det ingen beställning jag glömt bort utan en julgåva från föreningen Kuvittajat Ry dit jag hör (inte som registerad illustratör naturligtvis, utan som kannatusjäsen).

Hursomhelst fick jag ett superfint skissblock i present och tänkte att kanske detta är ett tecken från ovan, att jag borde hoppa ur ekorrhjulet och sätta mej i någon mysig atelje slash butik och rita postkort hela dagarna.

En stund senare hade jag suttit två timmar vid min dator och gjort jobbrapporter och hjälpt en kollega över först chat och senare även telefonledes. På min semester*.

Man undrar.

* Inser förstås att om jag skulle vara min egen skulle jag aldrig ha riktig semester för att inte tala om alla andra förmåner som till exempel lön. Nittonåringen har som tur förmågan att ta ner mej på jorden när jag börjar lalla i de här banorna. 

"Inser du hur många postkort du skulle måsta sälja per dag för att det skulle gå runt? För att inte tala om hurdan drawer's block du skulle lida av; du vet ju aldrig nu heller vad du ska rita."

Vad är det med den här flickan ikväll?

Några lediga dagar och genast börjar fantasin och inspirationen flöda; jag vill inreda, möblera om, skriva en bok, öppna en butik. Som om en helt avstängd del av mej vaknar till liv när jag får avstånd till jobbet som har varit minst sagt dränerande om än givande de senaste månaderna, halvåret; åren kanske till och med.

Någon gång borde man kanske lyssna på den intuitionen på riktigt?

Har semester hela veckan och är närapå lyrisk. Gick omkring på stan och använde mina julklappspresentkort och åt luddag på restaurang. Spanade också in en fiffig skoställning till Drumsö-lägenheten; den är utdragbar men tillräckligt smal i sitt minsta läge.

Om ni tar ett varv på det konkurshotade varuhuset så får ni kanske se hur den ser ut när man drar ut den till max. (Om inte någon expedit hunnit bygga ihop den igen efter att jag dissekerade den och flydde runt hörnet.)

En Facebook-sida för (aspirerande) författare gav mig följande prompt idag: "Slå upp sida tjugotre i närmaste bok och läs första meningen. Den ska avsluta dagens berättelse." Jag slog upp Ferrante - som jag förresten redan avslutat och ersatt med bok nummer fyrtiofyra, Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa, som jag fick av Far i julklapp och likt Ferrante verkar sluka i ett nafs - och avslutar såhär:

"Vad är det med den här flickan ikväll?"

Ålderdomshemmet

Utplånade julmatsöverdosen med ett lass sushi tillsammans med nittonåringen.

"Vill du verkligen inte flytta hemifrån?"

"Inte egentligen."

"Men du blir snart tjugo?"

"Ja och du blir snart femtio. Varför flyttar du inte till ålderdomshem?"

Pyjamasdag

Väldigt trevlig juldagskväll hos Brors familj igår. Skumppa - nej champagne faktiskt! - bastu, dopp i sjön och massvis med god julmat. Eventuellt uppstod några diskussioner om vems hren som var godast, hur någon kan köpa Ahti-sill och hur många olika saser* det ska eller får finnas på ett julbord.

Vid kaffet var alla rätt eniga om att julen firas utomlands nästa år, om bara koronan tillåter. Om resmålet rådde däremot tillsvidare ingen enighet (utöver hav, vin och golf).

Höjdpunkten på kvällen var när familjens yngsta körde in sin drone i taklampan, eller också sällskapsspelet Kuka kyseessä där det ställdes kvistiga frågor om vem i sällskapet som, till exempel, skulle skratta åt vitsar fast hen inte förstod dem eller vem som i hemlighet tycker att hens vänner saknar stil. Även här var vi oftast rörande eniga och trots gåvogivarens (undertecknad) försök så uppstod inget drama.

Nittonåringen som avskyr sitt körkort körde utan protester hem sin vindruckna familj vid halvtvåsnåret. Idag sov han till fyra och själv bytte jag bort min pyjamas först klockan tre för att gå ut en sväng och till matbutiken. När jag kom hem bytte jag till min onepiece; ett plagg som måtte ha uppfunnits på julannandag. Jag har idag läst ett par hundra sidor i årets fyrtiotredje bok; De vuxnas lögnaktiga liv av Ferrante; inte helt oväntat mycket fängslande. 

Upptäckte till min lycka att det kommit nya säsonger av Vår Tid Är Nu på Arenan. Mellandagarna är räddade!

Min hyacint säger att julen nu är över. Bra tajming.

* När vi firade jul på Kanareiöarna som barn var en av våra favoritförrätter Sparris med tva saser, som det stod på den svenskspråkiga menyn.

My presence is a gift

Oj vad tiden går när man är ledig! Kvällen innan jul kom pojkarna på middag och bjöds på julmat. De åt skinka, potatis och gravlax men rörde inte hovmästarsåsen, rommen eller hrenen*.

"Vi är väl inte suicidal heller."

Det är ju positivt i och för sig; ungdomarna har det inte lätt med koronan så man ska glädja sig om de håller humöret uppe. 

Igår promenerade jag till Sandudd och sammanstrålade med Syster för att få hjälp med att hitta släktgravarna 🙈

På julafton tittade jag på juliga serier och filmer, föråt mig på julmat och sov över tio timmar. Idag har jag försökt korrigera med yoga och en promenad runt Brunnsparken. Ikväll är jag bjuden till Bror med familj på ytterligare firningar. 

Det ser jag fram emot.

* "Hren" är tilltugg till skinkan med urpsrung hos mina ukrainska förfäder: pepparrot, grädde, vatten och en nypa socker; värre än wasabi. I år blev min så stark att ögonen tåras redan när man öppnar kylskåpsdörren.

(EDIT 26.12.: Också ättika i hrenen!)

God Jul!

 

Älgen

Inatt drömde jag att jag målade magen på en livslevande älg vit. Älgen sov och vände sig lagom när jag målat halva, så att jag kom åt andra halvan. Men det var svårt att få färgen att fastna på pälsen. 

Sen gick jag och simmade och det var väldigt grunt och kallt och jag krockade med något som kan ha varit en valfisk. Jag buffade iväg den med hälen.

Återvände efter detta till min föreläsning där en kille promenerade omkring och berättade att han precis hade insjuknat i korona. Sen satte han sig bakom mig. Det var en lättnad att vakna och inse att jag inte var omringad av mystiska djur och sjuklingar.

***

Min app visar 97% sömnkvalitet inatt. Är trots det så sömnig att det är en kamp att jobba. Det är något med att man vet att man blir ledig som gör att kroppen börjar slappna av och inse hur den kämpat de senaste månaderna. Längtar som attan efter min långa julledighet. 

Gigantti avhämtade tvättmaskinen som utlovat igår kväll! Efter det gick jag och köpte flaskvis med vin och glögg och några sistaminuten-presenter. Pojkarna kommer på middag och julklappsutdelning ikväll; aftonen firar de med sin Far.

Väntan vol 3

Hälsningar från Enåsvägen. Sitter och väntar på att Gigantti ska avhämta fellevererad tvättmaskin. Igen. De borde ha varit här förra onsdagen (efter att de flyttat tiden redan en gång.) Nu ringde de faktiskt redan en gång och var på väg, då det finns hopp, men vid närmare eftertanke ringde de förra gången också men kom på bättre tankar. 

Nåväl. Skiter det sej nu säljer jag till högstbjudande i trappan.

Annan iakttagelse från idag: en hemgjord avokado-skinkomelett tillredd klockan fem mellan dagens två sista möten hade inte mycket gemensamt med den jag åt på Story häromlördagen.

Årets lyckligaste dag?

Årets mörkaste dag! 

Måtte vara årets lyckligaste för den som är en mörkervän som jag. Det kanske inte stämde ändå, för var på kontoret ( - för att låta städerskan husera i fred - ) och hade så mycket att göra att jag nästan började hyperventilera. Höll dessutom på att köra över diverse tanter och hundar på hemvägen ( - vid halv sjutiden! -) på grund av regnet och avsaknaden av mörkersyn. Men ändå - så mysigt att dricka morgonkaffe i kolmörker och julgranens sken. Hinner nog med tillräckligt mycket ljus och sömnlöshet under den andra halvan av året. 

Julkaben

Systersonen hade med ofattbart fin handstil plitat ner en en lång önskelista som innehöll bland annat dodis och sokadkaka och som han addresserat till Julkaben.

Agerade själv Julkabe idag då jag förde paketerade paket till Mor samt avhämtade paketerade paket till mina syskon, varefter vi alla sammanstrålade på Fars farstu för terrassglögg- och kaffe. Mycket angenämt. Bytte presentkassar med syskonen och kurvade via Mor igen på hemvägen för att avleverera.

Här hemma väntade en nittonåring som bara kommit för att "hämta sitt stuff" till andra adressen efter hemkomsten från Ylläs, men fastnat framför datorn med ett glasspaket. 

Julefriden börjar sänka sig. (PS Bilden från igår, jag dricker inte rödvin på söndag. Den här tiden, alltså.)

Åttaminutersägg

Jag höll på att glömma skriva! Väntar nu på att mina middags-/kvällsmålsägg ska koka färdigt så jag har inte många minuter.

Spenderade fyra timmar på stan på julklappsuppköp och ungefär lika många med att paketera inköpen. Borde antagligen ha köpt gåvorna på nätet som de flesta andra men så välplanerad är jag inte. När jag tittar över mitt liv nuförtiden undrar jag om jag är välplanerad överhuvudtaget? Det fanns en tid då jag trodde jag var välorganiserad och välplanerad framom allt annat, men något har hänt under årens lopp. 

Släppt på kontrollen vill jag tänka, och ser det som en positiv utveckling, men ibland frustreras jag av mitt eget kaos.

Äggen är färdiga!

Läs, läs, läs.

Dagens inspirational quote: "De sex gyllene reglerna för att skriva är: Läs, läs, läs och skriv, skriv, skriv! (Ernest Gaines)"

I år hade jag som målsättning att läsa femtio böcker. Det kommer inte att lyckas, men håller på med den fyrtioandra (Lisa & Lilly av Mian Lodalen). Nu var ju inte meningen med den här utmaningen i sig att uppnå ett visst antal, utan att ersätta andra (mindre häslosamma) aktiviteter med läsning. 

Men efter denna månad med skriva-rita-yoga-läsa så kan det nog tänkas att jag letar rätt på en radda serier att maratontitta på i min ofavoritmånad januari.

Sänka ribban.

Dagens inspirational quote: "Var inte rädd för skavanker. Precis som människor kan ditt skrivande vara okej med en eller annan skavank."

Okej eller inte men en hel del tyrckfel och överlopps mellanslag och andra skavanker kryper in i texterna när man tvingar sig att skriva varje dag oberoende av inspiration och tidspress. Det är ju det som är hela meningen med sådana här utmaningar, att sänka ribban och de orimliga kraven man (jag) ibland ställer på sig själv.

Men mina bilder på Instagram är nog emellanåt så undermåliga att jag nästan vill radera dem. Det största problemet är att jag är usel på att färglägga och dessutom ska bilderna fotograferas innan uppladdning och det är ju helt omöjligt att hitta tillräckligt med ljus den här tiden på året, så resultatet blir rätt så sorgligt. 

Tillräckligt med skavanker här alltså.