"You walk alone with the ghost of time"

Gårdagen var så absurd och händelserik att jag fortfarande fånler när jag tänker tillbaka. 

Finns det något bättre än vänner, skumppa, varm människoträngsel på dansgolvet och en klocka som för en gångs skull tycks gå långsamt och en natt som  aldrig tycks ta slut? Glömde tid och rum och bekymmer bland traktorerna på Zetor, av alla ställen.

Idag kanske lite mindre energisk men känns igen som att jag blivit av med några rynkor och fyllt på lyckolagret för en lång tid framåt. 

Promenerat staden runt och lyssnat på repeat på den här, som en högtalare någonstans spelade för mej och den fastnade i min själ.

 

 Icehouse - Great Southern Land

He's got a point there.

"Jävligt smart att springa fem kilometer och sen dricka vin mot törsten", säjer jag åt sextonåringen medan jag tömmer glaset.
"Säkert. Men ändå bättre än att dricka vin först och sen försöka springa?"

//the role model

Gonatt min skatt

Skickade meddelande till fjortonåringen som är på weekend-skribaläger på annan ort.

"De e som skolan", svarade han. "Bara att mindre rast, mera regler och de e tråkigare." 

Well, try picture hell then.

"Pahinta mitä voin kuvitella?" sa jag i en intervju nyligen. "Ettei olisi mitään tekemistä."

Förstår inte vart den här dagen gick. På förmiddagen promenerade jag ett varv runt Brunnsparken för att fotografera dimman jag trodde låg över stan, men den hade lättat när jag väl kom ut. Knäppte lite bilder av en ödslig stad i väntan på våren. Drack en kopp te med mjölk på Ursula och stirrade ut över fjärden. 

Hemma igen stirrade jag ut i luften och plötsligt klev sönerna in redan innan klockan ett.

 

Herregud, får man aldrig någonsin vara ifred här, är jag rädd att jag sa.

Hela eftermiddagen passerade utan att jag ens märkte det. 

4G

Häromdagen slog jag mig trött och hungrig ned vid datorn tillsammans med sextonåringen för att beställa chinos åt honom på nätet. (Detta för att han är  storlek 31/36 som bevisligen inte finns att få i vanliga butiker.) 

När vi hållit på en stund sa sonen helt out of the blue:

"Vet du vad jag läste på nätet här om dagen?"
"VAD?"
 "Before you decide to marry someone, put them in front of a computer with a slow internet connection. This will reveal their true personality."

Imagine Dragons

"Don't get too close
It's dark inside
It's where my demons hide
It's where my demons hide"

Vad bra att någon i den här familjen har en plan.

Satt vid middagsbordet och pratade om arbetslöshet med sönerna. Jag känner mej som en hushållsapparat och inget annat, klagade jag.

"Nu kom jag på en sak!" sa sextonåringen. "En chattdiskussion vi hade idag som jag måste läsa för dej."
"Är det något jag kommer att börja gråta och göra självmord av?"
"Om allt går som planerat."

mästerkatten i stövlar

Började morgonen med att promenera runt Brunnsparken i ösregn. Det lönar sig oftast inte att klaga på vädret, det är som det är och promenaden i sig var uppfriskande. Men att på hemvägen trycka sig in i K-market likt en dränkt, vindpinad katt för att köpa mjölk var mindre behagligt.

Dessa kniviga frågor man får ta ställning till som förälder

"Mamma", undrade sextonåringen, "varför är min lillebror en sån introvert, elak gubbstrutt?"

Hur man ruckar en väletablerad dygnsrytm

Efter två intensiva skolningsdagar - layout och InDesign - på Helsinki Design School satt jag igår kväll och stirrade ut i luften och kunde inte planera annat än att eventuellt hälla i mig en flaska spanskt rödvin. Till all lycka kom pojkarna till min undsättning och föreslog biobesök. Om en fjorton- och i synnerhet sextonåring är beredda att visa sig i sin mors sällskap på stan en lördag kväll så är det bara att tacka och ta emot. Säkert? undrade jag och sextonåringen sa jo,jo, bara du inte skrattar högt och jag lovade.

Vi promenerade till Tennispalatset på  Daddy's Home och bänkade oss på första raden med popcorn. Alltså denna film blir ju knappast en klassiker i historien, men måste medge att även om den innehöll inslag av Home Alone-humor som jag helt enkelt inte klarar av - ni vet, människor som slungas in i väggar med ansiktet före och rullstolar som stjälper - så kunde jag omöjligt hålla mitt löfte och satt stundvis och gapskrattade. 

Det gjorde gott. 

Att klockan sen var över elva när vi var tillbaka och jag ännu drack några glas rödvin och såg de två första avsnitten av Koukussa på Arenan ( -jep, heti koukussa -) gjorde ju att klockan blev långt över två innan jag släckte lampan. 

Vaknade upp lagom för brunch och ett vackert snöfall.

 

 

Månar och golv

Har ett minne av att jag vaknade i natt vid fyrasnåret och fick syn på en enorm fullmåne som hängde över Johanneskyrkan, så stor att jag såg den utan glasögon. Minns att jag tänkte att jag borde fotografera den, men behövde min nattsömn för att orka med  Helsinki Design School idag. Kanske en annan natt; riktigt full lär den inte bli förrän på söndag.

Däremot har jag fotograferat mitt golv eftersom jag lovade skicka bilder av det åt återförsäljaren som själv aldrig sett det live. Min gamla stavparkett gick tyvärr inte att rädda så jag valde efter mycket beslutsångest en tjugo centimeter bred plankparkett i ek som heter Oak Barrel Stonewashed och tillverkas av Boen. Är mycket nöjd med slutresultatet, om man bortser från att den är rätt så hal. Men man kan ju alltid köpa bromsstrumpor, var det någon som konstaterade.

Infinitiv instruktiv: Velvollisuuksiani hyläten.

Två utsvultna och utmattade tonåringar dök upp här igår eftermiddag. Den ena kröp rakt under täcket och somnade. Den andra började stoiskt läsa på finska men slocknade i sin nybyggda säng efter någon timme.

Det är rutinernas och vardagens räddning när de här två finns hos mig. Blir helt enkelt tvungen att tillreda riktig mat - eller någonting ditåt - och återgå till en hyfsad dygnsrytm. Men medges bör att när jag insåg att fjortonåringens finskaprov är idag och han började läsa först igår kväll och full av förvåning hittade ett tjockt övningskompendium och listor med hundratals ord i sin väska så gav jag upp. Vi gick igenom bara ett exempel per grammatikdel och så sa jag att "vet du, jag orkar inte bry mej, det går som det går" och så gick jag till gymet och sprang fem kilometer i stället och köpte glass åt pojkarna på hemvägen.

Kan ju omöjligt lära sonen finska på en kväll. Kanske någon snart reagerar i skolan - han har ju inte blivit godkänd i ett enda finskaprov under hela högstadiet, hur är det möjligt att han ens kommit upp  från klassen?

Upp i sin IKEA-hackade säng kommer han i alla fall.

Skrivbord, klädförvaring och säng - vad mer behöver en spelgalen sjusovare? - inklämda på 4,4 kvadratmeter med hjälp av Linnmon bordsskivor, Metodskåp och Märstadörrar. Nattduksbordet i korg är bara är tillfälligt och ska ersättas med lämplig hylla när jag kommit fram till hur den ska se ut. 

keeping warm

A Dream Come Blue / Blue Monday

Läste på nätet att idag - tredje måndagen i januari - är årets i genomsnitt deppigaste dag. Själv spenderade jag weekenden med att ordna mitt hem och sedan gapskratta först åt Lindström & Schyfferts "Ägd" på Savoy och därefter med nära och kära på Pastor för att avsluta med att dansa på Kalle intill småtimmarna.

De skratten lever man länge på och jag känner mig inte särskilt deppad idag, om man bortser från att jag tappat min röst någonstans i den Helsingforsiska natten och inte ännu återfunnit den. 

Så länge jag kan komma ihåg har jag önskat mig ett blått sovrum. Nu fick jag det. 

 Här kan jag också sitta och jobba söka jobb medan jag tittar ut mot Johanneskyrkan. 

Det vore ju ohemult att deppa under sådana omständigheter.

Pavlovs hund

Med tanke på hur mycket jag älskar hösten och mörkret - för att inte tala om mörkrets inbrott om kvällarna och den trygghet det alltid ger mig - är jag förvånad över hur mycket jag saknat ljuset, utan att förstå det.

På Skeppsredaregatan med fönster norrut och hus på södersidan fanns det aldrig någonsin tillstymmelsen till ljus. Här får jag naturljus genom stora fönster och solen upp i öster och ner i väster. Kunde inte se mig mätt på det här fenomenet idag. 

Som vanligt är jag otålig till bristningsgränsen med att få allting färdigt och blir frustrerad när jag inte klarar allt själv. Skulle få hjälp av byggfirman med taklamporna idag, men de dök aldrig upp. Jag var tvungen att hänga upp lamporna - knöt bara fast ledningarna i krokarna - bara för att se hur det ser ut och slippa kliva över lampskärmarna på golvet. Kunde eventuellt koppla dem själv, men var inte ännu idag tillräckligt frustrerad för att vingla med höjdskräck och skruvmejsel på ändan av en stege. Har i stället spikat upp tavlor och speglar, knuffat omkring möbler och närapå gråtit över mängden kläder jag har. 

Igår njöt jag av diskmaskinens murrande för första gången på åtta månader. Herregud så skönt att slippa diska för hand! Idag meddelade byggfirman att min kökskran - Grohe, märkväl, who would have thought - inte uppfyller kraven så de kom för att byta ut den. I samma veva lyckades de söndra en slangdel till diskmaskinen så den är nu obrukbar till måndagen. Diskade idag för hand utan diskmedel och -borste. 

 

Trots dessa små motgångar var jag så lycklig idag att det var nästan skamligt. Avrundade dessutom dagen med att gå till gymet och blev så lycklig redan av att dra på mig träningskläderna och packa väskan att jag kanske inte ens hade behövt gå. Gjorde det i alla fall och kom tillbaka euforisk. 

Putting this feeling in a jar for more difficult days.