lördag 9 januari 2021

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!