Hockey-oraklet...

...brukade min ex-make kalla mig (då när han inte kallade mig sin första fru eller hullu akka). 

Utöver det olidliga oväsendet och hehkuttandet finns olika historiska anledningar till att jag ogillar hockey, som jag inte går in på här, men utöver detta förstår jag inte varför en jevfla sportgren ska prioriteras över allt annat och visas på nyhetstid eller på företagets kundtillställning!? VAd annat än sport skulle anses så viktigt att man visar det på en kundkväll?  Kan inte heller fatta pointen med att folk uppdaterar sin Facebook-vägg med MÅÅÅÅÅL!!!! 

Den som är intresserad har väl själv kollat matchen och märkte kanske att det blev mål, nej? (Det gick ju inte ens mig förbi, eftersom grannarnas kisastudio hördes genom väggen.)

Det om det.

Idag en sällsynt arbetsdag utan ett enda möte och jag fick gjort nästan allt jag hade tänkt. Unheard of. Körde sedan via Berghäll och överlämnade en källarnyckel åt nittonåringen som kommit på överraskningspermis. Där stod han och diskade förra helgens kippor och kappor som han bara hunnit lägga i blöt när han var hemma och vände efter vår golfrunda förra söndagen. (Det var säsongöppning för min del och gick först asdåligt och sedan hyfsat bra men tyvärr tyckte min rygg inte om det alls men det tänker jag inte låtsas om.)

"Får jag en kram?" frågade jag sjuttonåringen efter middagen.

"Nej."
"Jag fick två av din bror!"
"Räcker det liksom inte?"

Det gör ju inte det, nej.