fredag 12 april 2019

Om livets gång och min livskumpan.

Så flyttade då nittonåringen på riktigt. Vi hade träff i hans nya hem idag efter jobbet och pynjade ihop några möbler och fyllde hans kylskåp.

På hans trappa satt en puligubbe och drack vodka. 


Ansvaret tynger.

På vägen hem var jag så hungrig att jag höll på att avlida trots att jag precis ätit en sallad och innan dess ett mellanmål och innan dess en jättelunch.

"Du har kanske binnikemask", sa sjuttonåringen.
"Det sa min mamma också hela min barndom, för att jag var så mager och alltid hungrig!"
"Exakt. Du har alltså haft den i trettio år."

De goda nyheterna antar jag är att sjuttonåringen inte fattade att jag har haft den i fyrtio år redan. Och att någon faktiskt har orkat med mig alla dessa år.