söndag 15 januari 2017

Perfekt indikativ passiv: Tanssittu, piirretty, kävelty, keskusteltu, levätty.

Börjar så småningom lära mig vad jag behöver när helt slut på energi och krafter. Inte hålligång och skumppa och rödvin utan egentid, frisk luft, kreativitet och motion. 

Helgen innehöll förstås en hel del måsten, som att intala femtonåringen att han inte är det minsta dum utan bara lat och att han kan bara han försöker lite, i stället för att ge upp när något känns jobbigt. Mat måste också serveras när huset är fullt av växande tonåringar. Byke tvättas och golv dammsugas. Men måstena kan åtminstone delvis kombineras med det man vill göra.

Alltså har jag fuldansat i köket och skissat medan jag kokade korvsoppa. Fört med eller mindre fruktbara diskussioner med femtonåringen medan vi promenerade till och från Verkkokauppa där han köpte nya datorattiraljer. Löst upp alla mentala och fysiska knutar på gymet lördag kväll. Förhört finska passiva verbformer medan jag städade undan middagen och drack kaffe. Sett Forrest Gump för första gången på många många år och gråtit floder. Drömt att jag talade flytande franska. Skrivit in saker i kalendern och strukit punkter från olika mentala listor. Lämnat sönerna mat att värma och promenerat iväg till Ateneum för att äntligen se Modigliani.  

Återfunnit mig själv och balansen.